Tapetorkestern

Jag försöker ibland lägga huvudet på sne för att kunna förstå hur folk fortfarande och helt oberört kan glufsa i sig en massa djur. Min klamrafastsigvid-tanke brukar vara att allmänheten på något mystiskt och konspiratoriskt vis ännu lever i villfarelsen att det är ett himla härligt liv att vara ko/gris/kyckling i en fabrik. Att man inte vet bättre, liksom. Att man tror att djuren lullar runt på en idyllisk bondgård och på sin ålders höst får ett lyckopiller som mysigt och snabbt tar livet av dem.


Men det är inte så det är. De flesta vet mycket väl att djuren lider och plågas från födsel till väldigt tidig död. Men de bryr sig inte.


Jag ska ta en bloggare som exempel. Hon kommenterade mitt förra inlägg. Jag hittade henne när jag gick vilse på Internet. Hon skrev ett inlägg om hur mycket hon gillar kött, eftersom hon bara gillar sig själv och skiter väl i djuren.

Jag antog att det var på skoj. Det säger hon att det inte är. Eftersom inget av de andra inläggen är särskilt roliga (om man nu inte tycker att det är hilarious att läsa om olika sätt att tvätta håret) måste jag väl inse att hon har rätt. Det är inte på skoj.


Hon säger bara som det är. Köttätare bryr sig inte om djur ett dugg. Jag önskar jordbruksministern och alla kött- och mjölkbönder skulle erkänna samma sak. Man kan inte både bry sig om djur och vilja utsätta dem för lidande. Djurskyddslagen är bara något slags alibi, något att visa upp om djurrättsaktivister klagar. "Jojo, det står faktiskt i lagen att man inte får vara dum med djur. Tyvärr efterlevs inte lagen, men det kan vi inte hjälpa. Vill du ha en bit korv till?"


Dessutom är det en omöjlighet att bry sig om sig själv om man äter kött. Kött förstör kroppen och själen. Och ni som tycker att det låter banalt kan gå tillbaka till Flashback forum, där ni hör hemma.


Hur som helst. Där ute sitter en bloggare och tror att det största sättet att visa kärlek på är att äta falukorv. Hon är inte ensam. Hon tillhör majoriteten. Hon tillhör Undergången.

Äcklig mössa, äckliga människor.



OK. Folk vill ju signalera saker med en sådan här mössa. Följande saker:

1. Den som har en sådan här mössa är en obildad och hjärtlös människa som tycker om att klippa av djur svansen. Googla på "psykopat".

2. Den som har en sådan här mössa vill att du ska bajsa i honses/hanses mössa.

3. Den som har en sådan här mössa behöver någon att prata med. Förslag på inledningsfraser: "Det droppar blod från din mössa", "Snart blir nog barnporr avdramatiserat också" eller "Kolla in mina äkta schäferskinnhandskar" .

4. Ett enkelt "hur tänkte du nu?" är förstås att föredra, men folk i rävpälsmössor kommer inte att förstå den, eftersom deras huvuden gör aj aj-ont när de tänker.

En av mina läsare är förundrad över min avoga inställning till purjo. Istället för att göra någon halvmesyr till efterkonstruerad förklaring har jag istället letat rätt på det första inlägget på Tapetorkestern som handlade om purjo. Lite prequelvarning, alltså. Jag vill gärna se detta inlägg i samma sällskap som Tolkiens Silmarillion, Don Rosas Kalle Anka-serier eller CS Lewis Min Morbror Trollkarlen. Eller Terminator 2, om man är på det humöret. Vilket man såklart aldrig är, lika lite som man är på purjohumör (som konstigt nog ej finns med i DSM-IV) .


Här följer alltså ingen valuta alls för era pengar, eftersom nedanstående bara är en repris och en kopia och rakt av exakt samma inlägg som 20 november 2008:


Förra helgen skulle min Bob Dylanguide höra på Porrfilm, en låt med den mytomspunna gruppen Blå Häst. Häromdagen skrev jag en hyllningslåt till Dojjans burdust döpta bok Porno. Och idag läser jag ett ord som jag aldrig någonsin tidigare har sett: porrfilmsbonus. Det är tydligen något sportare får när de varit extra sportiga. 


Porr, jo. Får mig att tänka på något riktigt obehagligt: purjo.


Jag vet inte varför jag har så svårt för purjo. Förmodligen fick jag den fult tillagad på högstadiet (innan jag fick världens bästa mattant, som gav mig lyxiga pajer var och varannan dag) och blev därmed ilsket inställd till denna fula grönsak.


Tack och lov behöver jag inte äta otäcka saker nu när jag är stor. Dock skulle jag vilja äta en hel del andra saker, men mitt kylskåp inbjuder inte till stordåd. Två citroner, två sorters grädde samt skumpa och Martini. Allt annat åt jag upp till middag. Och jag är fortfarande hungrig, men känner inte för att dricka mig mätt på en bisarr cocktail.



För jag har inte några små pappersparaplyer hemma heller.

Kjell påpekar att det var bättre förr när jobb sågs som ett straff. Idag ses jobb som belöning till folk som klarar av att kamma sig åt rätt håll och gillar att gå i raka led. Men straffarbeten är kvar. Arbetsförmedlingen har en lång lista på sådana. Det kallas "anvisade jobb". En av mina favoritlistor är "Jobb som tillfogar samhället skada men ändå ger pengar och anses som godkänd sysselsättning". Jag har tjatat om den förut, men det tillkommer hela tiden nya yrken, så det är egentligen inte jag som är tjatig. Det är världen.


I toppen av listan är såklart titlar som pälsuppfödare, blondinbellabloggare, Linda Skugge, köttarbetare, pälsförsäljare, arbetsmarknadsminister, strumpbyxetillverkare, Timbromedarbetare, cigarettproducenter, djurcirkusägare samt forskare som utför djurförsök. Alla är överens om att dessa människor borde klippa sig och skaffa sig ett ordentligt, allmännyttigt jobb. Eller så kunde de åtminstone hålla sig undan offentligheten och odla blommor i tysthet.


Nykomlingar på listan är journalister som är köpta av pälsindustrin (ingen nämnd och ingen glömd men kolla tidigare inlägg för info) samt de som ligger bakom Pressbyråns nya reklamkampanj. Pressbyrån är känt för två saker: rätt många tidningar och rätt lite mat när man är hungrig. Pressbyrån spinner vidare på det senare i sin nya annons. Där fnissar de åt att de har tre sorters korv. Kokt, grillad och vegetarisk. Den sistnämnda är en banan i bröd. (nu kan du vika dig dubbel, slå handflatorna på knäna och yla hooohohohoooooo) Pressbyrån vill alltså berätta det alla redan vet, att om man inte äter kött finns det inget alternativ på Pressbyrån ivarjefallsådesåjälabananfascister.


Pressbyrån tänkte inte så långt som att "det kanske vore trevligt om vi hade ett vegetariskt alternativ, typ en vegokorv. För det har man ju hört att det finns." Nej, Pressbyrån hävdar att de bara ville visa på sitt "breda utbud". Det vill säga, mald gris i bröd eller banan i bröd.


Folket bakom Pressbyråannonsen skrattar dock hela vägen till banken.

För något år sedan var jag tvungen att be Åre om ursäkt för att jag skrivit smädelser om dem här. Nu är det dags att ringa Renée Nyberg igen och ta på sig förlåtmigmössan och kanske köpa dåligtsamvetespraliner.


I förra inlägget uppmanade jag er att skicka brev till Peter på tidningen Commersen och förklara för honom att minkar inte har det så bra att man måste skriva en reklamartikel för Förenade Pälsfarmare och Andra Som Gillar Att Tjäna Pengar På Att Låsa In Varelser För Att Sedan Kunna Rycka Skinnet Av Dem (hittade namnet i Gröngölingsboken).


Dock råkade jag hinta att Peter kanske bjuder på avklädd verksamhet och det kan jag verkligen inte gå i god för. Så förlåt mig, alla ni som trodde att fredagsmyset var i hamn bara ni skickar ett mail till honom. Förlåt förlåt och ta gärna en pralin till.

Ibland är jag rädd att någon tar mina ritegubbar på så stort allvar att de tror att de måste bli en av dem. Jag hade ingen aning om att en av mina läsare är "journalisten" Peter på "tidningen" Commersen. Han har skrivit en hel artikel om hur avis han är på alla lyxminkar som lever i princip teppanyakihällsliv. Han har säkert fått många fina pengar för detta från Farbror Flåskinn himself - Svenska Pälsdjursuppfödares VD Jörgen Martinsson - eller möjligtvis en flått minkhuvud i sängen om han inte skriver finfint om hur kalasbra det är att vara betjänt åt alla dessa minkar som lever rullan i sina etagevåningar.

Ni som vill delge Peter på Commersen era tankar om hans journalistiska gärning kan göra som jag och maila honom på [email protected]. Om det vill sig riktigt väl kanske ni kan bestämma en mysig dejt på valfri minkfarm mitt i natten och ta lite stämningsfulla bilder.  Kanske blir ni vänner för livet och så kan Peter försörja dig på sin feta pälsmutor-lön och då blir det champagne och confetti och säkert lite naket också.

Det är aldrig för sent att skaffa sig en ny brevvän.

Arbetsförmedlingen föreslår att jag ska bli jaktvårdskonsulent men jag är kluven. CSN är besvikna på mig för att jag betalat för lite pengar till dem. Det skär sig mellan mig och många.

Men så skickar Yoko Ono ett meddelande till mig, bara till mig (och inte till någon annan på MySpace) och säger att vi alla är vatten och att det är därför det är så lätt att mötas. Jag är då inte lätt att möta, men det kanske beror på att mitt vatten måste kokas först.

Ibland tror folk att jag inte bryr mig om mänskliga rättigheter. Det gör jag visst. Jag har till och med läst på i ämnet:

Mänsklig rättighet nr 1: Du får föda upp, stänga in, tortera och döda vem du vill, bara du lovar att äta upp liket sedan.

(källa: Jordbruksverket, Scan och Mat-Tina)

Puss och kram alla goa mänskobarn.

Min favoritreplik ur en gammal svartvit och svensk film som jag inte har en aning om vad den heter uttalas av en milt upprörd man som hittas i en garderob: - Nu har jag suttit här och blivit riktigt arg!

Favoritrepliker ska man spara på, men ilska ska man inte göra likadant med, därför skrapar jag av mig lite arg smuts rakt över era huvuden.

Egentligen är jag arg över ännu en artikel som jag just har läst som handlar om att musiker inte ska ha betalt, eftersom musik  är något slags allmängods som ska delas lika bland Folket, men det är inte mycket att orda om. Folket har jag aldrig förstått mig på.

Istället är jag arg på att jag ännu en gång i verkliga livet fått serietidningskommentaren "men det är väl bättre att hjälpa barnsoldater i Somalia än att rädda kycklingar?". Det vore kanske OK att uttala sig så om man vore en heltidsengagerad barnsoldatsräddare i Somalia som inte har tid med annat, men jag är 99% säker på att den som sa det befängda inte är det. Isåfall vore det synnerligen märkligt av honom att sitta på Facebook istället för att vara ute på Mogadishus gator och torg och rädda ungar till höger och vänster.

99% av Sveriges befolkning är BÅDE fullt upptagna med att äta kycklingar och att strunta i somaliska barnsoldater. 99% av dessa svenskar skulle enbart börja rädda somaliska barnsoldater om man hotade med att förbjuda kycklingätande i Sverige.

100 % av dessa svenskar är inte engagerade i någonting alls förutom att äta kyckling, vilket märkligt nog inte en enda somalisk barnsoldat räddas utav.

I dagarna tre har jag funderat över var jag har lagt mitt nya paket linser (till ögonen. Ätbara linser brukar jag inte drälla runt med.). Jag har funderat på bra mycket annat också, men linsletandet har tagit otrevligt mycket tid. Trots hjälpsamma och högst realistiska gissningar från Mor ("bakom toapapperet eller bland underkläderna!") och Mannen ("i frysen?") fick jag lov att ge upp leteriet idag. Jag började skicka efter ett nytt paket på nätet istället. I någon slags vredesmod, eftersom nya linser kostar lika mycket pengar som de gamla linserna som jag redan köpt men gömt för mig själv och mycket pengar är mycket pengar.

Med arga fingrar knappade jag ändå fram en ny beställning. Med storslagna tankar kom jag då på att jag nog gjort detta alldeles alldeles nyss. Jag gjorde många och långa och svåra efterforskningar och ringde Julian Assange som bekräftade mina misstankar: jag har just beställt nya linser men inte hunnit få dem ännu, så jag har inte heller hunnit lägga bort dem någonstans.

Skål och välkomna.

Mat-Tinas fina hamburgsrecept fick en kommentar igår. "Hilmas" kommentar kräver svar. Mat-Tina sitter just nu och styckar sig en liten tröja, så jag får svara istället för henne.

Antibiotika ges till djur för att de är sjuka, såklart. Djur inom köttindustrin blir ofta sjuka, eftersom de är packade många på liten yta. Ni vet, sådär som vi själva lätt blir sjuka så fort skolan/jobbet/releasepartyn börjar. Vi har dock möjlighet att gå därifrån, vilket djur inte har. Därför får djur väldigt mycket mer antibiotika än vad människor får. Det leder till att bakterier blir resistenta. Även djur som inte är sjuka får medicin i förebyggande syfte. Mums för magen.

Bultpistoler missar ibland sitt mål. Om "Hilma" jobbar på ett ställe där bultpistolerna aldrig missar, så är det bra. Eller bra är det ju inte att hon jobbar på ett ställe där yrket går ut på att skicka bultar in i huvudet på levande varelser, men ni förstår vad jag menar. Helvetets olika nivåer, osv.

Arbetare på djurfabriker berättar om gravida kor som förs till slakt. Än en gång, om "Hilma" jobbar på ett ställe där man inte slaktar havande kor, så är det ju bättre än att "Hilma" jobbar på ett ställe där man gör det. För sådana ställen finns. Och vem vet varifrån köttet till din hamburgare kommer?

Sist men inte minst. "Hilmas" kommentar "kon är ju redan död, så...". Det är själva kärnan. En kärna som är delad i två. För det första: det är inte alltid kon är död när den utsätts för att bli flådd och tömd på blod. Slaktare är precis som vanliga människor (förutom att de utför sysslor som vanliga människor skulle bli fängslade för om de gjorde hemma) och kan precis som vanliga människor göra fel. Vet du om hamburgaren du äter kommer från en lyckligt slaktad ko (åh, lyckan i att bli slaktad...) eller en misslyckat slaktad ko?

Del två av kärnuttalandet "kon är ju redan död, så...": Det är detta respektlösa tänkande som gör att jag ibland tappar respekten för köttätare. Fundera själva på vad jag menar, för hela detta inlägg har blivit lite väl övertydligt ändå.

Mat-Tina börjar närma sig tangentbordet igen, så jag ställer samma fråga till henne som jag ställer till "Hilma" och er andra: Skulle du själv vilja sluta dina dagar på det sätt kor gör?

Mat-Tina har kapat min blogg.

Den vanligaste frågan man får som vegan är "men är det inte svårt?". Jag har hittills svarat mycket vänligt att det är superlätt. Men mer logiskt vore att ställa varenda köttätare mot väggen och fråga "är det inte svårt att äta kött?". Är det inte svårt att leva med att varenda gång du äter har du gjort så att ännu en kyckling, gris, ko eller fisk plågats så inihelvete för att sedan gå en brutal död till mötes? Och för vilket viktigt syfte? Det finns såklart inte något syfte som är så ädelt att det är värt att låta en annan varelse leva i total misär och torteras livet ut. Korv är inte ett ädelt syfte.

Det är plakat-viftande och besserwissrigt, men det är sant. Det finns inget sätt att komma runt det faktum att köttätare äter kött från djur. Djur som faktiskt har lika stor rätt att leva som du.

Och om du envist hävdar att djur inom köttindustrin har det bra, ställ dig då frågan:

- Skulle du vilja att din hund eller katt hamnade i en djurfabrik? 

Det är skriva-på-näsan och det är von oben-attityd. Men det är sant. Jag kommer inte på något roligt eller lättsamt sätt att se på det. 

Och det gör inte du heller, innerst inne.