Please, Mr Postman
Warren Zevon är all strung out on heroin/on the outskirts of town och Posten är på fyllan igen. Sedan i december har jag och min familj skickat paket och brev som antingen kommit bort eller blivit försenade. Postens affärsidé är att sälja tjänster som det inte är säkert att man utför. Fast en gång när Posten supit bort tre försändelser i rad för mig fick jag ett häfte frimärken som tröst. Så att jag skulle kunna skicka mer post rakt ut i tomma intet.
Det roligaste med Posten är att om man vill att deras tjänst - att dela ut den post man betalt porto för att få utdelad - verkligen SKA utföras, då måste man betala en extra avgift för det. Inte ens då är det säkert att posten kommer fram, men då har man i alla fall ett kvitto på att man betalt minst 50 spänn extra. Och då kan man få ersättning om brevet inte kommit fram. Fast om brevets innehåll inte går att mäta i pengar, då blir det kortslutning i Posthjärnan och ingen vet vad man ska ta sig till. Då får man lite frimärken som tröst.
I en värld där företag sällan ställer existensiella frågor är Posten är den sista filosofiska utposten (hahahahaha). Posten hävdar att om man bara lägger ett brev på lådan så VET ju ingen att man verkligen lagt det där, och då behöver inte Posten dela ut det.
Jag kan hjälpa Posten i detta trångmål. Om jag filmar mig själv och brevet och när jag stoppar brevet i den för ändamålet avsedda gula Postlådan, då har jag bevis för att jag faktiskt skickat det hela.
Men vänta! Varför kan man inte lämna in brevet personligen till ett postombud och så kan man få ett kvitto på att man gjort det och då har man det som bevis? Jo... det kan man. Men vem litar på postombuden, tänker Posten.
Postens främsta uppgift är inte att dela ut brev, det är att göra unga damer i min ålder till vrånga tjurtanter i förtid. DEN tjänsten blir garanterat utförd. Se prislista på valfritt frimärkshäfte.
Det roligaste med Posten är att om man vill att deras tjänst - att dela ut den post man betalt porto för att få utdelad - verkligen SKA utföras, då måste man betala en extra avgift för det. Inte ens då är det säkert att posten kommer fram, men då har man i alla fall ett kvitto på att man betalt minst 50 spänn extra. Och då kan man få ersättning om brevet inte kommit fram. Fast om brevets innehåll inte går att mäta i pengar, då blir det kortslutning i Posthjärnan och ingen vet vad man ska ta sig till. Då får man lite frimärken som tröst.
I en värld där företag sällan ställer existensiella frågor är Posten är den sista filosofiska utposten (hahahahaha). Posten hävdar att om man bara lägger ett brev på lådan så VET ju ingen att man verkligen lagt det där, och då behöver inte Posten dela ut det.
Jag kan hjälpa Posten i detta trångmål. Om jag filmar mig själv och brevet och när jag stoppar brevet i den för ändamålet avsedda gula Postlådan, då har jag bevis för att jag faktiskt skickat det hela.
Men vänta! Varför kan man inte lämna in brevet personligen till ett postombud och så kan man få ett kvitto på att man gjort det och då har man det som bevis? Jo... det kan man. Men vem litar på postombuden, tänker Posten.
Postens främsta uppgift är inte att dela ut brev, det är att göra unga damer i min ålder till vrånga tjurtanter i förtid. DEN tjänsten blir garanterat utförd. Se prislista på valfritt frimärkshäfte.
Kommentarer
Trackback
