Tapetorkestern

Då var det dags igen. Oron satte igång lövblåsen på tankarna så de for åt alla håll i huvudet. Utom åt rätt håll. Det är omöjligt att tänka när det inte går att tänka. Det kliar i hjärnan och skinnet samtidigt. Att gå omkring och vara medelålders utan att ha pli på sina snorungar till tankar, det är inget annat än pinsamt. Rätt vad det är rusar en tanke iväg och skämmer ut sig, tätt följd av tre andra malande idéer som försöker brotta ner den störige på marken. Och så är det kaos, stök och lördag.


Jag var tvungen att göra något. Försökte läsa. Icke. Gå ut och gå. Nix. Äta. Ja. Men hjälpte inte. Och sådär höll det på. Räddningen kom i att jag började sortera Mannens CD-skivor i alfabetisk ordning. Hjärnan stängde av lövblåsen. Alla tankarna låg platt på marken och sov middag med tummen i munnen. Någon timme senare var jag fullkomligt lugn. Då vaknade en av tankarna, sträckte på sig och mumlade: - Men kanske borde du sortera dem efter utgivingsår också, sådär som du har dina?


Då var det dags för choklad.


På kvällen påpekade jag för Mannen att det är helt perfekt att vara ledig fredag till söndag. Man hinner liksom varva ner ordentligt. Jobbångesten på söndagkvällen blir mindre.


Det var något i min lättsamma ton där, som fick Hjärnan att börja smida ondskefulla planer. När jag skulle somna hörde jag ljudet av en motor som gick igång. Lövblåsen. Men nu var jag beredd! Enformig, fokuserad och kronologisk var min plan. Jag började rabbla Bob Dylans skivor efter utgivningsår, baklänges. Hjärnan vacklade till lite och stängde av lövblåsen. Och tog fram sitt trumfkort: Demens! Plötsligt stod det still. Vad hette skivan han gjorde med The Band? Inte liveskivan. Inte Basement Tapes. Jag märkte att Hjärnan försökte få mig ur balans, så jag hoppade över det årtalet och gick vidare bakåt. Och fastnade på 1967. Den där brunbeiga skivan. Med den svartvita bilden. Med det där mansnamnet...


Jag fick gå igenom alfabetet. Många gånger. Hjärnan rullade tummarna. "Du kan ju alltid kliva upp och kolla i skivhyllan", väste Hjärnan. Jag vägrade.


Efter att jag blivit övertygad om att jag tappat både minne och vett somnade äntligen Hjärnan. Då kom jag plötsligt ihåg bägge skivtitlarna och somnade även jag.


En av de saker man kan ligga sömnlös över är att EU funderar på att låta det vara tillåtet att testa smink på djur väldigt länge till. Man hade först bestämt sig för att 2013 skulle vara sista året då djurtester är tillåtna. Av någon bisarr anledning har man nu tänkt skjuta upp det beslutet. Risken är alltså att djurplågeriet fortsätter. Men det går att få beslutsfattarna att ändra sig! Gå in på Forska utan djurförsöks hemsida och skriv under ett brev till Göran Hägglund. Nu!

Godnatt.

Idag har jag inte fått mycket gjort, eftersom jag haft följande rad på hjärnan: "Fråga inte hur jag mår/Var på stort partaj igår/Det var nån som kasta' paj/På min nya grå kavaj". Björn Ulvaeus när han är som allraste bäst.

Eskil Erlandsson ska om två minuter stå i Aktuellt och säga att det är mysigt och naturligt att grisar kastreras utan bedövning, för annars blir det fläskbrist i hela Sverige och då kommer ryssen och tar oss.

Eskil: du måste hänga mer på den här sidan istället för i bakhasorna på Köttbönders Kastreringsklubb. Då skulle du äta dig glad varenda dag och inte behöva drömma mardrömmar om alla griskultingar du knipsat sönder. It's time to take the kill out of Eskill.