En ärlig köttätare
Jag försöker ibland lägga huvudet på sne för att kunna förstå hur folk fortfarande och helt oberört kan glufsa i sig en massa djur. Min klamrafastsigvid-tanke brukar vara att allmänheten på något mystiskt och konspiratoriskt vis ännu lever i villfarelsen att det är ett himla härligt liv att vara ko/gris/kyckling i en fabrik. Att man inte vet bättre, liksom. Att man tror att djuren lullar runt på en idyllisk bondgård och på sin ålders höst får ett lyckopiller som mysigt och snabbt tar livet av dem.
Men det är inte så det är. De flesta vet mycket väl att djuren lider och plågas från födsel till väldigt tidig död. Men de bryr sig inte.
Jag ska ta en bloggare som exempel. Hon kommenterade mitt förra inlägg. Jag hittade henne när jag gick vilse på Internet. Hon skrev ett inlägg om hur mycket hon gillar kött, eftersom hon bara gillar sig själv och skiter väl i djuren.
Jag antog att det var på skoj. Det säger hon att det inte är. Eftersom inget av de andra inläggen är särskilt roliga (om man nu inte tycker att det är hilarious att läsa om olika sätt att tvätta håret) måste jag väl inse att hon har rätt. Det är inte på skoj.
Hon säger bara som det är. Köttätare bryr sig inte om djur ett dugg. Jag önskar jordbruksministern och alla kött- och mjölkbönder skulle erkänna samma sak. Man kan inte både bry sig om djur och vilja utsätta dem för lidande. Djurskyddslagen är bara något slags alibi, något att visa upp om djurrättsaktivister klagar. "Jojo, det står faktiskt i lagen att man inte får vara dum med djur. Tyvärr efterlevs inte lagen, men det kan vi inte hjälpa. Vill du ha en bit korv till?"
Dessutom är det en omöjlighet att bry sig om sig själv om man äter kött. Kött förstör kroppen och själen. Och ni som tycker att det låter banalt kan gå tillbaka till Flashback forum, där ni hör hemma.
Hur som helst. Där ute sitter en bloggare och tror att det största sättet att visa kärlek på är att äta falukorv. Hon är inte ensam. Hon tillhör majoriteten. Hon tillhör Undergången.
Ha! Ha! Ha! Underbart inlägg! Älskar hur du pratar om att vara snäll och sedan referar till mig som någon som "tvättar håret och delar ut goodiebags" :')
Jag hör vad du säger men jag håller inte med. Jag är uppvuxen på en bondgård och har alltid haft djur och varit med vid slakt osv. Jag är ingen ovetandes stadsbrud som bara tvättar håret på olika sätt.
Uppenbarligen känner vi olika och så får det vara.
Nä, nu ska jag gå och äta en falukorvsmacka!
Ha det kÖng!
Jag tycker att det är sorgligt när någon som kan göra så mycket för vegetarianism/veganism är så enkelminded och inte kan öppna sitt sinne för fem öre. Att du är vegan gör dig inte till någon insiktsghandi per automagi.. absolut inte. Flashback förresten, bra exempel.. jag har haft hundratals bra diskussioner med vegetarianer om hur man kan gå tillväga och varför de väljer att inte äta kött.. men bra där du, att du har läst "Heta ämnen". l.o.l. tror jag det heter.^^
Jag äter kött. Jag växte upp i norrland och har levt nära djur under hela min barndom. Gjorde du det?
Jag behöver inte förklara varför jag äter kött, lika lite som du ska behöva förklara varför du inte gör det. Åsikter är fria men att vara elak för att du anser att ditt livssätt är bäst är bara...ja..dumt.
Om jag följer ditt sätt kan jag fråga: Sopsorterar du precis ALLT så att inget hamnar på fel ställe? Slänger du dina sopor i en plastkasse? ..Jag trodde väl det. Jag gör det, JAG tänker på vår värld. (fint argument va? Det hjälper ju verkligen världen att skriva några rader om hur bra jag är..)
Gör ditt val och hjälp världen genom dig själv.
Oh jisses, har ni människor inget sinne för humor? Jag är inte vegaterian/vegan men kan garva hejdlöst åt Tapetorkesterns inlägg. Det är ju sanslöst roliga tankar som finns i dennes bloggmästares huvud =) Spänn av för fan.
jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bo hos dig.. fast bara över dan :P TROTS ATT DET ÄR ÖSTERSUND!
Men de skulle vara kul att pröva äta det du äter.. om du nu äter något speciellt. vilket du borde göra.. typ proteiner nånting sånt.. Ja.
Hej då.
Jag kan inte låta bli att undra: Lilly, växte du upp på en köttfarm?
Annars förstår jag inte riktigt din kommentar, för inte kan det väl ändå vara så att du försöker jämställa situationen för djuren som sedermera blir till kött i affären, med de djur som enskilda bönder föder upp ute i våra svenska byar (inte för att de alltid har det särskilt mycket bättre än på köttfarmen, men ändå)?
Och en fråga till: du upplevde aldrig att djuren kanske var lite stressade under dagarna för slakt? Forskning visar ju trots allt på att även djur kan känna dödsskräck - även om de inte kan sätta ord på känslan.
Skulle för övrigt aldrig falla mig in att slänga soporna i vanliga plastpåsar - det finns ju alternativ. Det borde du veta, om du tänker på vår värld. Och medan du sitter där och tänker på den, kan du ju alltid fundera lite på vilken effekt din köttkonsumtion har på miljön.
Mellan tankestunderna tycker jag du ska följa Zabos råd: spänn av!
