Varje måndag är ett kalas.
I dagarna tre har jag funderat över var jag har lagt mitt nya paket linser (till ögonen. Ätbara linser brukar jag inte drälla runt med.). Jag har funderat på bra mycket annat också, men linsletandet har tagit otrevligt mycket tid. Trots hjälpsamma och högst realistiska gissningar från Mor ("bakom toapapperet eller bland underkläderna!") och Mannen ("i frysen?") fick jag lov att ge upp leteriet idag. Jag började skicka efter ett nytt paket på nätet istället. I någon slags vredesmod, eftersom nya linser kostar lika mycket pengar som de gamla linserna som jag redan köpt men gömt för mig själv och mycket pengar är mycket pengar.
Med arga fingrar knappade jag ändå fram en ny beställning. Med storslagna tankar kom jag då på att jag nog gjort detta alldeles alldeles nyss. Jag gjorde många och långa och svåra efterforskningar och ringde Julian Assange som bekräftade mina misstankar: jag har just beställt nya linser men inte hunnit få dem ännu, så jag har inte heller hunnit lägga bort dem någonstans.
Skål och välkomna.
Hahaha, det är bra Lot!
Bra du kom på det innan ny beställning gjordes iallafall. :)
Det där känner man ju igen...ja inte just linser då, men andra ting som ex mobil, fjärrkontroller, vantar osv
