Under skinnet
Mat-Tinas fina hamburgsrecept fick en kommentar igår. "Hilmas" kommentar kräver svar. Mat-Tina sitter just nu och styckar sig en liten tröja, så jag får svara istället för henne.
Antibiotika ges till djur för att de är sjuka, såklart. Djur inom köttindustrin blir ofta sjuka, eftersom de är packade många på liten yta. Ni vet, sådär som vi själva lätt blir sjuka så fort skolan/jobbet/releasepartyn börjar. Vi har dock möjlighet att gå därifrån, vilket djur inte har. Därför får djur väldigt mycket mer antibiotika än vad människor får. Det leder till att bakterier blir resistenta. Även djur som inte är sjuka får medicin i förebyggande syfte. Mums för magen.
Bultpistoler missar ibland sitt mål. Om "Hilma" jobbar på ett ställe där bultpistolerna aldrig missar, så är det bra. Eller bra är det ju inte att hon jobbar på ett ställe där yrket går ut på att skicka bultar in i huvudet på levande varelser, men ni förstår vad jag menar. Helvetets olika nivåer, osv.
Arbetare på djurfabriker berättar om gravida kor som förs till slakt. Än en gång, om "Hilma" jobbar på ett ställe där man inte slaktar havande kor, så är det ju bättre än att "Hilma" jobbar på ett ställe där man gör det. För sådana ställen finns. Och vem vet varifrån köttet till din hamburgare kommer?
Sist men inte minst. "Hilmas" kommentar "kon är ju redan död, så...". Det är själva kärnan. En kärna som är delad i två. För det första: det är inte alltid kon är död när den utsätts för att bli flådd och tömd på blod. Slaktare är precis som vanliga människor (förutom att de utför sysslor som vanliga människor skulle bli fängslade för om de gjorde hemma) och kan precis som vanliga människor göra fel. Vet du om hamburgaren du äter kommer från en lyckligt slaktad ko (åh, lyckan i att bli slaktad...) eller en misslyckat slaktad ko?
Del två av kärnuttalandet "kon är ju redan död, så...": Det är detta respektlösa tänkande som gör att jag ibland tappar respekten för köttätare. Fundera själva på vad jag menar, för hela detta inlägg har blivit lite väl övertydligt ändå.
Mat-Tina börjar närma sig tangentbordet igen, så jag ställer samma fråga till henne som jag ställer till "Hilma" och er andra: Skulle du själv vilja sluta dina dagar på det sätt kor gör?
