Våga vara chef
Jobbgemenskapen
Läste en intervju med en författare, som har ett annat jobb förutom att skriva. Ett jobb hen inte vill vara utan. Och då inte för pengarnas skull eller för att jobbet är viktigt eller roligt, utan för att författaren inte vill vara "utlämnad åt sin egen hjärna hela dagarna".
Förutom att man alltid är utlämnad åt sin egen hjärna hela dagarna hur man än gör, kan man undra varför det sätts likhetstecken mellan att inte jobba och att vara helt isolerad från omvärlden.
Det är få förunnat att ha ett lönearbete som ger så mycket fritid och energi att orken finns till att vara social utanför arbetstid. Då är man alltså utlämnad till sina kollegor hela dagarna. Hur spirituella är folk på jobbet egentligen? Och vem är sig själv på jobbet? Rang och makt måste man alltid rätta sig efter, som på vilket högstadium som helst. Och vem vill vara kvar på högstadiet resten av livet?
Hur mycket tid finns det till att föra några djupare samtal på arbetstid? Och om det finns tid till det, varför gör det det? Då är ju arbetstiden för lång om det finns tid till evighetsfika och allmänt dillande, så varför måste man då vara kvar på jobbet om det inte finns något att göra?
För att det är läskigt att behöva bli utlämnad åt sin egen hjärna. För tänk om den kommer på att det kanske inte är livsviktigt att jobba för jobbandets skull. För att det kanske inte är rimligt att man ska slita ut sig för småpengar för att tjäna storpengar åt någon annan. För att det kanske är helt okej att få finnas ändå.
__________________________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________________________
Peace, love and understanding.
Chillevip:en
Träffade nyligen ett par väldigt trevliga personer med extremt välbetalda jobb. Vi pratade lite om det där med arbete och fritid. Den ena berättade om kommande utlandsresor (ja, plural) och därefter tjänstledighet för att ta en paus från jobbet. Den andra berättade att hen också var less på jobbet och hade tagit ett helt år ledigt för att åka till en massa olika länder och relaxa.
Jag höll med om att det var klokt att göra saker som man vill istället för att arbeta enbart för arbetandets skull.
Jag förundrades över de enorma summor pengar de haft möjlighet att lägga undan. Inte över att de kunnat lägga undan, eftersom det är omöjligt att spendera hela deras månadslöner varje månad, men över att det finns så välbetalda jobb. Och att folk som får gigantiska månadslöner ändå fortsätter jobba år ut och år in, trots att en årslön borde räcka i eoner.
Men när jag nämnde att jag inte heller vill jobba men inte har råd att slippa, då började de prata om
hur viktigt det är att jobba.
Och livet går ju ut på att jobba.
Och allmänheten ska inte kunna ta ett år ledigt, inte.
Och vad fruktansvärt det är att en del får pengar utan att jobba.
Och de som är sjuka är sjuka bara för att inte behöva jobba.
Och om alla skulle ha råd att ta semester trots att de inte är höginkomsttagare, då skulle ju alla vara lediga och hur skulle det se ut?
Och sedan pratade de lite till om vart de skulle åka härnäst.
För det är så viktigt att få koppla av.
Och att få göra det man vill.
Surdegs-Jannes första och sista dag i föreningslivet
Reklam för det som ännu icke är.
Rätt vad det är blir Tapetorkestern en bok, vare sig du vill eller inte. Då kan du se fram emot att ta med dig Tapetorkestern vart du vill, utan att behöva släpa på en massa maskiner och ström och skit.
Boken kommer att tryckas i cirka 9 ex, så du lär ju bli utan.
Så ta nu och lär dig hela Tapetorkestern utantill, ifall du vill bli en sån dära piratkopiator.
Slut på jobbtips.
Guide till en fräschare livsstil
