Slutet gott, allting gott?
Svenska skägg-boken är fortfarande oläst, eftersom jag har fastnat i en annan av Liten Systers julklappar till mig. Ovetande om varandra skaffade jag Jonathan Safran Foers bok Eating Animals till Dojjan samtidigt som Liten Syster gjorde detsamma till mig. Jag vet inte om Dojjan börjat läsa i sin bok, men jag vet att en känd serietecknare som barn testade hur många gånger han kunde springa runt bordet till Boktipsets signaturmelodi. Ni kan testa själva, medan ni sjunger Ninaninaninana, ninannananina, osv. Ni som är födda senare än 1980 kan hoppa över den leken.
Idag började jag läsa boken till frukost (hampa/banan/agavesirap/blåbär/sojamjölk/kanel/mandelsmör-smoothie + Lövångerstunnbröd-med-jordnötssmörsmacka + havre/hasselnöt/kokos/russin/linfrö/nässelpulver/lakritsrot/vetegroddsmüsli. Och två dadlar. Jag skriver detta för att lugna oroliga läsare som tror att vegankostcirkeln bara är en Djungelvrålspåse.) och fortsatte läsa boken genom lunch (mackor på surdegsbröd med aprikoser, valnötter och russin och hade jag inte varit så inne i boken hade jag fixat något imponerande pålägg) och snart är det middag som kommer att bli mycket fördröjd på grund av boken.
Eating Animals är en bok om varför människan envisas med att äta djur och varför en del människor envisas med att inte göra det. Det är en rolig, intressant, upprörande, spännande och ibland överjävligt hemsk bok. Precis som Joey i Vänner som stoppar The Shining i frysen för att boken var så otäck vill jag ibland bara gömma Eating Animals. Och glömma den. Och framför allt glömma att majoriteten av befolkningen är beredd att låta andra varelser lida obegränsat mycket bara för att det ska bli billig mat. Mat som dessutom förgiftar majoriteten av befolkningen och planeten.
En genomsnittlig amerikan äter 21000 djur under sin livstid. Och sover ändå gott om natten.
Jag har inte ätit ett enda djur på 21 år. Och jag ligger vaken om nätterna. Jag tänker på alla djur som just nu plågas och dödas för att "det är gott".
Och jag tänker på att de flesta människor tycker att "det är gott" är det enda argument som gills.
Och jag tänker på att jag nog inte klarar av att vara vaken längre.
Idag började jag läsa boken till frukost (hampa/banan/agavesirap/blåbär/sojamjölk/kanel/mandelsmör-smoothie + Lövångerstunnbröd-med-jordnötssmörsmacka + havre/hasselnöt/kokos/russin/linfrö/nässelpulver/lakritsrot/vetegroddsmüsli. Och två dadlar. Jag skriver detta för att lugna oroliga läsare som tror att vegankostcirkeln bara är en Djungelvrålspåse.) och fortsatte läsa boken genom lunch (mackor på surdegsbröd med aprikoser, valnötter och russin och hade jag inte varit så inne i boken hade jag fixat något imponerande pålägg) och snart är det middag som kommer att bli mycket fördröjd på grund av boken.
Eating Animals är en bok om varför människan envisas med att äta djur och varför en del människor envisas med att inte göra det. Det är en rolig, intressant, upprörande, spännande och ibland överjävligt hemsk bok. Precis som Joey i Vänner som stoppar The Shining i frysen för att boken var så otäck vill jag ibland bara gömma Eating Animals. Och glömma den. Och framför allt glömma att majoriteten av befolkningen är beredd att låta andra varelser lida obegränsat mycket bara för att det ska bli billig mat. Mat som dessutom förgiftar majoriteten av befolkningen och planeten.
En genomsnittlig amerikan äter 21000 djur under sin livstid. Och sover ändå gott om natten.
Jag har inte ätit ett enda djur på 21 år. Och jag ligger vaken om nätterna. Jag tänker på alla djur som just nu plågas och dödas för att "det är gott".
Och jag tänker på att de flesta människor tycker att "det är gott" är det enda argument som gills.
Och jag tänker på att jag nog inte klarar av att vara vaken längre.
Kommentarer
Trackback
