Rengöringsmedeltiden
Här skrivs i alla fall. Jag har tittat på Billy Crystal som försökt pricka en basketkorg på Jay Leno Show. Han prickade två gånger. Det var ett klent resultat, tydligen.
Liten syster har vunnit en Tapetorkesterväska! Precis som Emma gjort. Nu ska jag bara ta och göra själva väskorna också. Göra och göra. Jag ska rita något eljest på en färdig väska, som inte ens blev en shoppingväska för de var slut på säljstället, så det blev pytteväskor. De kanske kan bidra till att minska hetskonsumtion, eftersom man bara kan bära väldigt få och små saker i väskorna.
På tal om småsaker så får man vara glad över det lilla. Kina, landet som säkert förbjuder Paradise Hotel men ändå inte är ett paradisland, har förbjudit folk att äta katter och hundar. Bra, bra. Ju färre djur som måste ätas, desto bättre. Då kanske världen är på väg framåt och snart så ser alla länder till att det blir förbjudet för människor att äta djur, oavsett om man tycker djuret är gulligt eller ej. Ja, så kommer det att bli.
Dags för nästa Tomtebrusgrogg. Fantastiskt fräsigt.
Gör som Emma, vinn en väska! Av bara farten!
Och ni som inte orkar tävla kan fundera över om det är lite i överkant att bli upprörd över att ICA säljer ett kit med soppgrönsaker där det är finfina rotsaker och billigt och ekologiskt och allt och så har de stoppat i en PURJO mitt i alltihop.
Det mest förbjudna hamnar i Hammarn!
Inför mitt möte med Arbetsförmedlingen har jag fått ett papper att fylla i. Det är lika fånigt som skolans IUP-blanketter. En av frågorna är vilka hinder som finns för att jag ska hitta ett jobb. Jag törs inte skriva "Arbetsförmedlingens tidskrävande uppföljningsmöten", eftersom a-kassan tjurhåller mina pengar för tillfället.
Modet sviker mig.
Som Blondinbella sa, när hon upptäckte att trenderna inte ställde upp för henne.
Förbjuden frukt är godis
I vilket fall. Bloggen ser ibland in i framtiden. Också en hel del in i baktiden, men jag ska inte skriva om kladdkaka idag. Framtiden, var det. Eller blir det, om man ska vara grammatiskt korrekt. Häromdagen skrev jag om hur George Clooney dyker upp här hemma och räddar oss allihop från undergång och idioti och så verkar det bli (nämen ser du vilken orytmisk poesi?). Han ska åka skoter i någon liten by och det kan ju inte missas. Eller kan det? Jag måste ringa Arbetsförmedlingen och se om närvaro är obligatorisk på George Clooneys skoterrace.
Eftersom saker jag skriver om händer på riktigt har jag lovat Modern att skriva att hon kommer att vinna en miljon kronor.
Ni andra kanske också vinner en miljon kronor! Fast här på bloggen är det lite blygsammare vinster som erbjuds. Idag kan DU vinna Kerstin Thorvalls bok Det mest förbjudna. Thorvallskan är en av de där som skriver så att man inte kan låta bli att läsa. Det blir som att andas eller klia på ett myggbett. Det är inte ett dugg svårt att göra och man måste fortsätta göra det, annars går man åt.
Det mest förbjudna orsakade en hel del rabalder när den kom ut. (Jag och Dojjan orsakade en hel del Rabarber för hundra år sedan. Men det blir ju bara roligt för mig och Dojjan, eftersom vi är de enda läsare här som vet vad Radio Rabarber är. Ni andra får vänta tills Kobra gör ett specialavsnitt om våra legendariska sändningar i Kramfors Närradio på 90-talet.)
Det snackades om att Kerstin Thorvall ställt till med skandal i och med boken. När var senaste gången du ställde till med en skandal? Är det kanske dags igen?
För att vinna Det mest förbjudna får du helt enkelt bara berätta vad du tycker borde vara förbjudet.
Min tidigare önskan om rökförbud på restauranger slog in, så nu önskar jag att det blir förbjudet att utnyttja djur och att sälja tråkigt bröd i affärerna.
Itts teejuusdäj aaaftänooon änne sann häss binn schajening hånnö wööl todäjj
Jag ställer mig högst uppe på berget, vilket berg det nu kan vara och så får jag svindel men skriker i alla fall så högt att eremiten bankar i taket på sin grotta med en gammal käpp. Jag struntar i honom och skriker igen till hela förtappade snuskmänskligheten att de kan ta sin platt-TV-tablå och stoppa upp den i arslet där den kom ifrån med alla sportgalor, MTV-såpor, köttslamsedeckare och hela jävla Gör Om Mig med Yvonne Ryding som inte gjort en fluga förnär men jag blir ändå arg på henne för att hon bara går omkring och är snygg i TV medan jag sitter i noppiga kalasbyxor och dricker vin istället för att försöka bli någonting.
Så skriker jag.
Och så skriker jag åt alla idioter till kretiner att de kan rulla in sig i alla tarmar de slitit ur djuren för att få äta Happy Meal varje helg medan de säger till barnen att man måste vara SNÄLL snäll jättesnäll mot djuren och inte slita vingarna av flugor eller sparka hunden bara för att den skäller men man får skjuta hunden i huvet om man vill äta upp den för man måste ha MAT och det ska gå FORT och det är en jävla mänsklig rättighet att käka djur som inte kan försvara sig och djuren är ändå dummare än tåget det måste vi ändå förstå för annars kommer ryssen.
Så skriker jag.
Och trillar nerför berget. Och därnere står en väldigt förnärmad mänsklighet som först inte tänker ta emot mig.
Men så tänker de att vi kan inte ha skrikande vettvillingar på vårt berg, så de tar emot mig. Tar emot mig och ger mig min medicin. Lugnt i vår lilla stad.
Och sedan glömmer jag att jag är arg och så kommer George Clooney till Östersund och säger hello hello people of Östersund I have come to save you.
Och så klättrar han upp på berget.
Liten syster, jag måste också börja tänka enbart på purjo.
Rösträtt och lost tracks. Och dagens vinnare!
Spenderade merparten av gårkvällen med att leta efter The Weight med Staple Singers. Denna helt magiska version av en av världens bästa sånger av The Band finns på världens bästa film, The Last Waltz. Fast tydligen inte på min kopia. Jag har sett filmen hundra gånger, och sjungit med i The Weight alla gångerna. Nickat när Mavis Staples viskar "beautiful" på slutet. Misslyckats varje gång med att försöka sjunga alla tre stämmorna i "and-and-and, you put the load- put the load- right on me" samtidigt. Misslyckas även när jag försöker sjunga bara en av dem.
Men hursomsihelstsom. Sången är borta! Den finns inte med i innehållsförteckningen i DVD-häftet. Inte heller i kapitelöversikten på själva filmen. Letade fram och tillbaka mången gång innan jag helt enkelt fick inse att någon stjärna slocknat på himlen och dragit med sig The Weight in i ett svart hål.
Har jag kanske hört på sången för ofta? Så den raderats av ren utmattning?
Eller har jag helt enkelt drömt alltihop? Som när jag drömde att jag missade en hel The Band-konsert men i alla fall fick en ros av Levon Helm.
Eller är det kanske T som snott The Weight för att kunna sjunga den på nästa sånglektion? Hon vinner boken Anteckningar från en liten Fiat för att hon gav mig något att tänka på med sin kommentar.
Och nu bryter vi för lite reklam: Om ni klickar på den gröna lilla Veggietoppenknappen överst i länklistan här lite längre ner på sidan, så kan ni gå in och rösta på Tapetorkestern. Och gärna skriva en recension och sätta betyg och leka obehörig lärare. Tack på förhand, peace and love och kör i vind, sa Kalle Blomster!
Ibland är det söndag.
Def Leppard, Status Quo och boken du kan vinna
Ola Magnell livar upp livet också. Jag ska döpa om Tapetorkestern till Olabloggen. Då kanske han läser den och jag slipper skriva det pinsamma beundrarbrev till honom som jag har försökt formulera i huvet i två dagar nu.
Inga-Lill som skriver om Ola på Skulefestivalen var den som fick mig att lyssna på honom allra först. Hon och jag hade en fin promenadförening, Snillen Spankulerar, som gick ut på att vi gick ut och gick och tänkte stora tankar. Jag saknar den klubben. Numera går jag ut och går själv och tänker lite mindre tankar men försöker förstora dem med hjälp av Ola i lurarna.
Mr Landstrom berättade om ett möte med Def Leppardfantaster på en Ola-konsert. Det påminner mig om när jag och Dojjan blev överlyckliga för att Status Quo inte kunde spela på Hultsfred och blev ersatta av blomtshirtspopgruppen James. Vi försökte övertyga jeans- och polisongmaffian om att James - vars största hit hette Sit Down och gick ut på att man skulle sitta ner och alltså INTE stå bredbent tre gubbar på rad och boogievagga med tunnhårig hästsvans - var mycket bättre än Status Quo. Det slog inte väl ut, kan man säga.
Dagens tävling har varken med Ola eller Status Quo att göra, utan med tankar. Släng ur dig en tanke och vinn kanske boken Anteckningar från en liten Fiat av Zbigniew Kuklarz. Hans efternamn verkar nästan taget från ett dansband från Bollsta, men boken är väldigt, väldigt bra.
Förutom att boken har ett mycket tjusigt omslag av Malin Lillewarg, som också har ett intressant efternamn, så är den rätt oumbärlig för alla som någonsin varit ledsna, kära, förvirrade och rädda för i princip allt. Och så är det en bok som börjar med att berättaren städar undan en tubsocka och ett skivfodral för att kunna be. Sedan blir det en roadtrip rakt igenom vansinne, vänskap och 80-talet. Och Polen. Och ett litet avsnitt om toalettgummor.
Så skriv vad du tänker på och vinn boken! Innan någon annan hinner före! Ola Magnell, till exempel, ifall han ändå hittat hit.
NY TÄVLING! Och hurra för Ola Magnell!
Idag är det Oladagen, så ända sedan jag kom hem har jag firat att Ola Magnell finns.
Jag kanske inte är helt nöjd med mittiveckankalaset imorgon bitti, men jag är inte där än. Jag är inte heller helt nöjd med att Magnellen bara gör spelningar på kufiska ställen i södra Sverige, men å andra sidan gör jag kufiska saker ständigt och jämt i norra Sverige, så tyst är det enda jag ska vara. Ijenklien.
Ickenöjd är jag också över att jag glömt att jag skulle lotta ut en bok till! Åsa sitter och blir Neil Gaimaniserad sedan förra vinsten, och Miss Jackson går runt i världens enda och mest eljest Tapetorkestertröja, så nu är det dags för någon annan att vinna något. Dagens tävling går ut på att tipsa om något bra.
Om du tipsar om något bra kan du vinna Paulo Coelhos bok Elva Minuter. Paulo Coelho blev jättehajpad för några år sedan av kulturtanter som ville lära sig att djupandas och träffa sina inre shamaner och andra vättar som kanske byggt bo i kroppen. Coelho fick oförtjänt rykte som en hälsobilage-new-age-tomte. Han är istället en av de häftigaste författare jag vet. Just nu håller jag på att släpa mig igenom Pilgrimsvandringen, som aldrig tar slut (AHA! Nu blev jag plötsligt upplyst!), men hans övriga böcker har varit supersträckläsarhistorier.
Elva minuter handlar om Gud, sex, något annat som jag har glömt, sex, Gud och så inget mer. Kanske en av världens mest oumbärliga böcker. Fast nu har jag ju läst ut den och den är umbärlig för mig, så utlottad ska den bli!
Snabba dig att skriva en kommentar innan jag har glömt att jag har utlyst en tävling igen. 
En obehörig lärares bekännelser. Känsliga läsare och skolministrar varnas!
Skolminister Jan Björklund,
du tycker ju att obehöriga lärare är en varböld på Sveriges ömmande rumpa. Jag vet att du inte kan sova, Jan Björklund, eftersom du vet att obehöriga lärare härjar fritt i vårt land och förstör våra ungdomar och ligger bakom både växthuseffekten, finanskrisen och Körslaget. Obehöriga lärare är Djävulens hantlangare. Naturligtvis har du rätt, Jan Björklund. Obehöriga lärare är farligare än både rökheroin och Clearasil, men vet du EXAKT hur illa det är, Jan Björklund? Jag låter dig läsa min dagbok från första skoldagen på mitt sjunde år som obehörig lärare.
Kära Dagbok,
idag har jag lärt sexorna skillnaden mellan ordet unik och eunuck på engelska. Eftersom de inte visste vad en eunuck var så lärde jag dem även det. De visste inte heller vad ett harem var, så jag gav dem lite bonuskunskap där. Elever till behöriga lärare vet såklart vad alla dessa ord betyder, så de behöver aldrig ödsla tid på repetition.
Därefter uteblev en elev från min lektion, vilket aldrig skulle ha hänt en obehörig lärare, eftersom de lär sig att bli magnetiska på lärarutbildningen.
Jag hann inte ta någon lunch, eftersom jag fick leta en elev som försvunnit. Behöriga lärare planerar såklart sin tid så att de kan leta elever under lektionstid.
Eftersom jag inte hann ta någon lunch var jag tvungen att äta ett äpple strax innan nästa lektion började. Det blev såpass illa att jag fortfarande tuggade när nästa lektion började, vilket naturligtvis kommer att göra att ingen av skolans elever når de nationella målen i något ämne överhuvudtaget.
En elev sade efter en lektion att hon lärt sig mer på den timmen än hon gjort under en hel termin med en behörig lärare. Eleven måste såklart skickas till utredning, eftersom sådana bisarra uttalanden inte kan tolereras.
När jag gick hem skämdes jag för att jag förstört världen ännu litegrann med min obehörighet. Att jag är expert på mitt ämne hjälper föga när jag inte läst tre terminer pedagogik. Pedagogik lär man sig bäst genom att sova sig igenom föreläsningar om funderande farbröder, inte genom att faktiskt ha lektioner.
Jag vet inte hur jag ska tordas utsätta de stackars barnen för min bristande teoretiska pedagogik imorgon också.
Först lite fest och sedan ändå gnäll över skolministern
Idag är det Fira Att Du Har Två Händer-Dagen!
Saker man kan göra med två händer som var stört omöjligt att göra med en trasig arm:
- Klä på sig själv. Att jag ändå inte hinner göra det innan vi får besök är en annan sak.
- Skala en apelsin. Knäppt att det inte finns ekologiska blodapelsiner. Ännu knäppare att jag har ett så starkt behov av blodapelsiner att jag köper förgiftade.
- Prata i telefonen och göra andra saker samtidigt. Hur kan jag ändå inte få något gjort?
- Skriva med båda händerna på tangentbordet. Att slippa pekfingervalsen är underbart. Jag undviker dans i alla dess former, om det är med andra. En av mina absolut största irrationella rädslor är att bli tvungen att dansa offentligt. En av mina största rationella rädslor är att bli uppbjuden. Men då kör jag bara med den fina och oförskämda frasen NEJ TACK JAG DANSAR INTE och om jag ändå blir tvungen dansar jag så stelt och helt i otakt att jag slipper bli uppbjuden igen. Dansar gör jag bara med mig själv. Billy Idol har skrivit en sång om mig. Hur jag någonsin kunde tycka det var jätteroligt att uppträda på scen med folkdanslaget är ett större mysterium än hur Coldplay fortfarande kan sälja skivor.
- Kramas med båda armarna. Det är lättare att vara kär när man slipper vara rädd att krossa den andre med sin sjukilosarm.
Nu finns det ju folk som inte har två händer. De får fira alla andra kroppsdelar de är glada över att ha.
Imorgon har jag jobb. Det kan man också fira. Jag måste kliva upp klockan 6 och kommer alltså inte att vakna förrän kring sista lektionen. Sådant händer förstås inte behöriga lärare, för de har en magisk kropp som inte behöver sömn, säger Jan Björklund.
Klädbloggen
Minus 31 grader och jag gör en rejäl champagnegrogg åt mig själv för att jag är arbetslös och får sova bort hela dagen utan att någon märker det.
Mumievandrar i de sexiga dubbla sockparen, shortsen, mysbrallorna, långärmade tröjan och fleecemorgonrocken och tänker att geishor också är bylsigt klädda.
Skojar till det lite och viker tvätt.
Tittar ut igen och hatar hatar hatar.
Att hata kyla är också en aktivitet. Jag behöver aktivitetsstöd, för det börjar bli lite tröttsamt.
Läser så Bob Hanssons blogg om kylan och blir glad. Ännu gladare blir jag av att höra The International Noise Conspiracy sjunga Capitalism Stole My Virginity. Jag sprider lite glädje till grannarna genom att sjunga med.
Glad blev jag också över att Åsa vann Neil Gaimans bok "Fragile Things" för gårdagens hurrarop.
Neil Gaimans efternamn kan betyda Glad Man. Hurra för det!
Neil Gaiman är kompis med Tori Amos. Hurra för det!
Trött blev jag av att hurra. Ska vila, så jag orkar lotta ut en ny bok imorgon.
Kitty och bokmysteriet
Kitty Jutbring var med i något fult TV-program för några år sedan, men har visat sig kunna både skriva och vara snygg. Dessutom har hon blivit vegan nyligen. Så idag hurrar jag för henne.
Jag är besviken på mig själv för att jag inte har något vin hemma att fira med. Och att jag åt upp all choklad igår. Firar istället med att höra på Fairfield Four, en av de svängigaste a capellagrupperna någonsin. Och då har jag ändå räknat min och lillasysters gospelkör/trashmetalunit.
Ifjol hade jag en tävling, där den djurvänligaste läsaren skulle få pris. En hel drös fina anmälningar strömmade in, men Miss Jackson vann, eftersom hon åt veganskt i en vecka. Hon fick dock aldrig något pris, eftersom jag fastnade någonstans på vägen. Men nu har jag designat klart och ska bara sätta i USB-kabeln i skrivaren så ska tröjan skickas till Miss Jackson.
Nu blir alla ni så ledsna för att ni inte får något pris, men det finns chans ännu. Idag lottar jag ut en bok jag precis läst färdigt, Fragile Things av Neil Gaiman. Det är en samling fantastiska små berättelser om ungefär allt möjligt, både otäcka och roliga och ibland bara totalt underliga.
Bokhyllan här håller på att tippa omkull, så den här boken blir en i en rad som jag tänker lotta ut. Det enda ni behöver göra för att vinna Fragile Things är att skriva en kommentar här om vem ni vill hurra för idag.
Förhoppningsvis behöver ni inte vänta ett år på priset.
Så sant som det är sagt.
Böjelser
Omega-3-tablettseffekten sätter in och jag kommer plötsligt på vad det var jag skulle på Apoteket att göra, när jag ändå skulle till sjukgymnasten. Och den här gången ska jag minsann komma ihåg att använda min rabattkupong också!
Apoteket har inga vegetarianvitaminer, så rabattkupongen förblir oanvänd. Järnspikars!
Sjukgymnasten är glatt överraskad av att min arm ser så bra ut och det är ingen fara att jag inte kan äta med kniv och gaffel ännu.
Går ut från sjukgymnasten och precis som förra gången står jag som vid ett övergångsställe och tar vänster, nej höger, nej vänster, innan jag ser vilken utgång som är rätt. Jag memorerar skylten "Psykosociala enheten" till vänster, som landmärke.
Porträttreträtt
Som porträtt. Enligt Wikipedia (som betyder: "slöväg för oss som inte ids slå upp saker på riktigt och inte ens bryr oss om ifall det vi läser är sant eller inte") betyder porträtt "dra fram" och har inget med ansikte att göra. Det behöver inte ens likna den verkliga förebilden.
Jag vill så gärna tro på Wikipedia. Isåfall kunde jag skicka en bild på Horace Engdahl till Kommunalarbetaren som vill ha ett porträttfoto av mig till gästbloggandet.
Istället tar jag ett vuxet beslut och bestämmer mig för att tacka nej till blogguppdraget för Kommunalarbetaren.
Förstår att de måste ha en bild på mig. Hur skulle världen se ut om folk vägrade ta kort på sig själva?
Förmodligen som denna blogg.
Trefaldigt hurra
Har infriat ett nyårslöfte idag. I alla fall för idag. Måste fortsätta resten av året också, annars gills det väl inte riktigt. Har lärt mig något. Letade ekologiska underkläder (på nätet, inte hemma) och hittade bambutrosor. Verkar bra. Men så slog det mig att det kanske inte är bra för jättepandorna. Inte för att de använder trosor, men för att de käkar bambu i stora lass. Om man gör trosor av deras mat kanske jättepandorna får ett ännu svårare liv, och då går jag hellre commando.
Men så läste jag att det är en annan bambuart som pandorna äter än som man gör småbyxor av. Hurra för det!
Gjorde världens längsta inköpslista, eftersom vi åt upp i princip all mat ifjol. Insåg att alla varor inte skulle gå att hitta som ekologiska, men ska i alla fall försöka där det går. Först och främst frukt, grönsaker, bomull och topz måste vara giftfritt.
En del tror att det är präktigt och duktigt och drygt att handla ekologiskt. Marit Paulsen säger att det till och med är farligt. Alla som har Marit Paulsen som husguru räcker upp en hand! Nä, just det.
Men det är inte duktigt att köpa ekologiskt. Nog för att jag vill bli en bättre människa, men jag tror inte ondskan far ur mig bara för att jag köper KRAV-märkt. Det är helt enkelt så att jag vill att det enbart ska finnas ekologisk mat. Allt annat är egentligen trams. Och trams kan jag inte hålla på med, för då kanske Carl Lidbom kommer och nyper mig i örat.
Eftersom jag inte har någe Paint på denna dator får jag köra en favoritbild i repris. Man ska inte upprepa sig, men ibland är det bättre än fullständig tomhet. Hurra för det!
Bot och bättring och lite mindre skuld. REA!
Men om man nu är sugen på att läsa om något annat?
Ja, då blir man besviken på även denna blogg idag. Hittills.
Men börja året med besvikelse, så kan vi inte hålla på. Istället ska man börja storstilat!
Jag började denna dag med att ha Magnus Uggla på hjärnan, så det är inte svårt att höja kvaliteten därifrån.
Jag brukar inte ge nyårslöften, eftersom jag mest måste lova att inte bli besviken på mig själv för att jag inte håller vad jag lovat. Men ändå.
Föresatser inför 2010:
- Att bara handla ekologiskt. Blir svårt med fika på stan, medicin och kläder, och till och med vitlök på Coop Forum, men det skadar inte alls att prova.
- Att fortsätta ge pengar till ett välgörande ändamål i månaden. Dojjan har hakat på denna utmaning, hurra för henne! Någon fler som är med?
- Att lära mig något varje dag. Och då räknas inte att jag måste slå upp saker som jag glömt bort, som häromkvällen när det var stört omöjligt att minnas vad Metallicas förre basist heter. Och vad den nuvarande heter.
- Att skärpa mig i största allmänhet. Inget som Skolverket eller Jan Björklund skulle anse som mätbart. Alltså är det något bra.
- Att sluta gnälla på regeringen och istället börja förändra saker själv.
Puss och kram.
