Tapetorkestern

Jag ställer mig högst uppe på berget, vilket berg det nu kan vara och så får jag svindel men skriker i alla fall så högt att eremiten bankar i taket på sin grotta med en gammal käpp. Jag struntar i honom och skriker igen till hela förtappade snuskmänskligheten att de kan ta sin platt-TV-tablå och stoppa upp den i arslet där den kom ifrån med alla sportgalor, MTV-såpor, köttslamsedeckare och hela jävla Gör Om Mig med Yvonne Ryding som inte gjort en fluga förnär men jag blir ändå arg på henne för att hon bara går omkring och är snygg i TV medan jag sitter i noppiga kalasbyxor och dricker vin istället för att försöka bli någonting.

Så skriker jag.

Och så skriker jag åt alla idioter till kretiner att de kan rulla in sig i alla tarmar de slitit ur djuren för att få äta Happy Meal varje helg medan de säger till barnen att man måste vara SNÄLL snäll jättesnäll mot djuren och inte slita vingarna av flugor eller sparka hunden bara för att den skäller men man får skjuta hunden i huvet om man vill äta upp den för man måste ha MAT och det ska gå FORT och det är en jävla mänsklig rättighet att käka djur som inte kan försvara sig och djuren är ändå dummare än tåget det måste vi ändå förstå för annars kommer ryssen.

Så skriker jag.

Och trillar nerför berget. Och därnere står en väldigt förnärmad mänsklighet som först inte tänker ta emot mig.

Men så tänker de att vi kan inte ha skrikande vettvillingar på vårt berg, så de tar emot mig. Tar emot mig och ger mig min medicin. Lugnt i vår lilla stad.

Och sedan glömmer jag att jag är arg och så kommer George Clooney till Östersund och säger hello hello people of Östersund I have come to save you.

Och så klättrar han upp på berget.

Liten syster, jag måste också börja tänka enbart på purjo.