Tapetorkestern

Det bästa med Tapetorkestern är kommentarerna. Hur ska man kunna lotta ut böcker rättvist när alla tävlingsbidrag är så bra? Dojjans fina idé om att liva upp räkningsbetalningarna och Ilonas senarelagda nyårsfirande är storslagna förslag till hur livet blir bättre, läs dem om du missat! Vinnare av Coelhoboken Elva minuter blir dock Jo, som tipsar både om att Brett kommer till Stockholm snart och att hon kommit igång med skrivandet. Hon behöver dessutom liva upp sin sömnlöshet med en bra bok om hur man livar upp livet.

Ola Magnell livar upp livet också. Jag ska döpa om Tapetorkestern till Olabloggen. Då kanske han läser den och jag slipper skriva det pinsamma beundrarbrev till honom som jag har försökt formulera i huvet i två dagar nu.

Inga-Lill som skriver om Ola på Skulefestivalen var den som fick mig att lyssna på honom allra först. Hon och jag hade en fin promenadförening, Snillen Spankulerar, som gick ut på att vi gick ut och gick och tänkte stora tankar. Jag saknar den klubben. Numera går jag ut och går själv och tänker lite mindre tankar men försöker förstora dem med hjälp av Ola i lurarna.

Mr Landstrom berättade om ett möte med Def Leppardfantaster på en Ola-konsert. Det påminner mig om när jag och Dojjan blev överlyckliga för att Status Quo inte kunde spela på Hultsfred och blev ersatta av blomtshirtspopgruppen James. Vi försökte övertyga jeans- och polisongmaffian om att James - vars största hit hette Sit Down och gick ut på att man skulle sitta ner och alltså INTE stå bredbent tre gubbar på rad och boogievagga med tunnhårig hästsvans - var mycket bättre än Status Quo. Det slog inte väl ut, kan man säga.



Dagens tävling har varken med Ola eller Status Quo att göra, utan med tankar. Släng ur dig en tanke och vinn kanske boken Anteckningar från en liten Fiat av Zbigniew Kuklarz. Hans efternamn verkar nästan taget från ett dansband från Bollsta, men boken är väldigt, väldigt bra.

Förutom att boken har ett mycket tjusigt omslag av Malin Lillewarg, som också har ett intressant efternamn, så är den rätt oumbärlig för alla som någonsin varit ledsna, kära, förvirrade och rädda för i princip allt. Och så är det en bok som börjar med att berättaren städar undan en tubsocka och ett skivfodral för att kunna be. Sedan blir det en roadtrip rakt igenom vansinne, vänskap och 80-talet. Och Polen. Och ett litet avsnitt om toalettgummor.

Så skriv vad du tänker på och vinn boken! Innan någon annan hinner före! Ola Magnell, till exempel, ifall han ändå hittat hit.