inget Educating, bara Rita.

Blev sjukskriven ännu en vecka och försöker låta bli att tänka på att betygen ska vara satta på onsdag. Eftersom jag då ska ha vikarier i en vecka till hinner jag inte bedöma något. Och eftersom jag var så stressad veckorna innan jag blev sjuksriven hann jag nog inte lära eleverna något alls. Alltså löser sig bedömningen alldeles av sig själv.



Provade rita i sängläge med tangentbord där man håller rullkulan i höger hand och musknappen i vänster hand. Det blev bedrövligt. Nu snackar vi inte högkvalitativa Paintmästerverk längre. Resultatet kan skådas nedan.



Och så snöar det så mycket att brevbärarna har fått semester. Det har de i alla övriga väder också.


Var så väldigt glad över att jag inte fick en rejäl panikattack inne på labb när jag tog prover idag att jag ville hjula ut därifrån. Hejdade mig och blev inte ens ledsen över att jag skulle ut i snöstorm utan mössa, eftersom jag tydligen tappat bort mössan inne på labb. Det vore alldeles för pinsamt att störa den sköterska som nyss pysslat om mig med fotkudde, mineralvatten och värmedyna (för att jag inte skulle svimma när hon satte nålen i armen på mig. Jag blir aldrig någon Nikki Sixx, jag. Fast han kanske också hade en sådan gullig dam med sig varje gång han skulle knarka. En som pratade väder och vind allt medan han stirrade in i tapeten och väntade på mörkret men så plötsligt var det över och han fick dricka vatten och vila lite och fick ett plåster som sköterskan också pratade lite om och så vill man bara krama oom na, men där går kanske gränsen.), så jag tänkte bara att jag har ju en mössa till hemma och det får väl räcka. Men precis som i en vacker musikal fiick jag syn på min lilla blå tantmössa som låg och väntade plikttroget på mig på en stol alldeles vid entrén. Jag blev snudd på euforisk och stegade fram till den med utsträckta händer. Jag skulle precis säga "Men där ÄR du ju!" när jag såg mannen som satt bredvid. Han såg inte ut att vara på humör för denna känslosamma scen mellan mig och mössan, så jag bara plockade upp den och gick ut i snön.


Sedan ringde doktorn och sa att jag måste ta om ett av proverna och då gick euforin över. Jag låtsas som ingenting och skickar Nikki Sixx till labb med mitt leg.









.


Dubbelseende


Igår läste jag en artikel om en samlingsskiva med John Mayall. Inget särskilt med det. Men! I en och samma mening nämns Mark Almond och Harvey Mandel!





Läroplan



Eleverna frågar plötsligt: Varför ska vi lära oss det här?
Jag tittar på dem och vet inte vad jag ska säga.
Jag kan inte komma ihåg vad det är jag håller på att lära dem.


Epos för stressade.

Den där boken börjar ta form. För er som inte har hängt med i den totalt ospännande historien om min bok kan jag dra den i korthet här: Någon gång i våras bestämde jag mig för att ge ut en bok och i princip inte jobba med något annat än den där boken. Snopet nog jobbade jag inte ett dugg med boken, utan fortsatte som lärare, som jag aldrig mer i hela livet skulle göra. Men det var någonstans i höstas som jag insåg att jag tydligen inte får in några pengar alls på en bok som inte blir klar, men att man kan få in några kronor på att vara Jan Björklunds lilla lakej, så jag gav upp alla drömmar/planer/fixa idéer för ekonomins skull.


Som om inte de flesta gör det.


I alla fall har nu tvångstanken om att göra en bok börjat härja igen, och nu har jag till och med börjat kolla på finansiering. Ända tills jag insåg att de som vill ge bidrag till böcker förmodligen vill ge det till behjärtansvärda projekt: till böcker om personlig utveckling eller hur man lever med fotsvamp eller liknande. Min bok är inte ett dugg behjärtansvärd. Alla intäkter kommer att gå till att jag ska kunna köpa russin och skivor. Så där tog själva orken att söka pengar slut.


Istället måste jag skriva en feelgoodbok, en deckare eller en manual för folk som vill tjäna snabba pengar, eftersom det är vad Folk vill ha. Böcker med molokna streckgubbar som tjatar om ångest, choklad och klasskampen finns redan, så jag har inte ens någon originell idé att stoltsera med. Så jag säger bara: Jan Björklund! Jag säljer min själ till dig för evigt!


Ja se, det var en riktig historia.


OBS! INTE ALLS FÖRETAGSPROPAGANDA! BARA VANLIG INFORMATION!

Non Smoking Generation - vår tids största hot?


Många människor har slutat röka i tron att det är farligt med cigaretter. Man har infört rökförbud på restauranger och arbetsplatser, och i vissa kretsar finns det till och med planer på att införa en rökfri dag i veckan (så kallad Rökfri måndag. Det hörs ju på namnet att det måste vara någon extremiströrelse som ligger bakom.) . Detta är en mycket farlig utveckling. Vi inom svensk tobaksindustri vill staka ut en annan väg: rök mer! Rök ofta, länge och intensivt! Få fler människor att röka och se till att de aldrig slutar! Det är ditt samhällsansvar!


Varför, frågar du. Svaret är enkelt: utan tobak stannar världen. Det är dock viktigt att du röker svensk tobak. Svenska cigaretter är miljövänliga och hälsosamma och orsaker inget som helst obehag för de människor som deltar i produktionen. Det är unikt för Sverige, att kunna producera totalt ofarlig tobak. I själva verket är det farligt att INTE röka svenska cigaretter! Vi inom svensk tobaksindustri har många års erfarenhet och gedigen forskning bakom oss. Denna forskning visar entydigt på att det finns ingenting så nyttigt som att röka SVENSK tobak. Passiv rökning är som en hälsokur om man står bredvid en rökare som blåser ut svensk rök. Mums för lungorna.


Några extrema och samhällsomstörtande rörelser vill dock stoppa den fina miljö- och hälsofrämjande verksamhet svensk tobaksindustri skapar. Folkhälsoinstitutet, skolor, läkarkåren och militanta antirökare för en smutsig kampanj mot Sveriges tobakshjältar. De vill få dig att tro att rökning skadar och att en god cigarett är en släckt cigarett. Lyssna inte på dessa särintressen! Dessa ondsinta lobbyister har en dold agenda! De vill få dig att sluta röka för att de själva ska vinna på det! Exakt vad de vinner på detta har vi inte klurat ut ännu, men lita på att vi har satt våra bästa detektiver på det hela.


Så, svenska folk! Rök vidare! Rök som om det inte fanns någon morgondag! Låt inte helt okommersiella miljönissar och ickekorrupta hälsofantaster få dig att vackla i tron! Det finns inget som är så fint och ädelt som att röka en SVENSK cigarett. Det finns inget så bedårande som att se ännu en femtonåring trilla dit i livslångt nikotinberoende. Inte ett öga är torrt när en sjubarnsmamma får KOL. Fast det är klart man inte får KOL eller blir beroende, förresten. Nu glömde vi bort oss lite. Ursäkta. Svenska cigaretter får man bara fin hy, härlig andedräkt och rena lungor av. Det går inte att bli beroende, eftersom svenska cigaretter inte är giftiga för fem öre, men den som inte fortsätter röka våra fosterlandscigaretter är landsförrädare och lumpna ligister och därför vill ingen någonsin sluta.


Puff och kram,
Svensk Tobaksindustri


DIREKTREKLAM TILL ALLA HUSHÅLL:


Trött på champagne och Restylanefester? Vill du ha något häftigt att berätta för dina bekanta på nästa välgörenhetsgala? Är du sugen på att tillbringa semestern i en miljö som är både exotisk och lite farlig? Då ska du prova på Äventyrsresors stora vintersatsning: Utförsäkringscharter!


Åk ut till Sveriges arbetslöshets- och sjukersättningsghetton och se verkligheten för de mängder av människor som lever på vardagens brant! Upplev misären och osäkerheten hos en person som när som helst kan bli utan inkomst på grund av olyckliga omständigheter! Känn hopplösheten, desperationen och förtvivlan på nära håll!


Om du bokar en Utförsäkringscharter innan jul får du dessutom vårt bonuspaket: Jul hos en hemlös! Då får du tillbringa julhelgen i en pittoresk omgivning på ett härbärge eller på T-centralen. Tänk på att ta med eget liggunderlag.


Allt detta ingår i Äventyrsresors Utförsäkringscharter:

- Resa till valfri uppsägningshotad lägenhet i Alby, Ånge eller Malmö.
 
- Övernattning hos din utvalda familj. OBS! Osäkert hur länge familjen får bo kvar, så se till att ha en kompis att sova hos om det kniper. Se till att det är en kompis som även kan tänka sig att ta emot en trebarnsfamilj.

- Tillfälle att prata med fler utförsäkringshotade människor i samma trappuppgång. OBS! Tänk på att utsatta människor är oberäkneliga, så gör inga utflykter på egen hand

- Tidiga mornar erbjuds du att delta i den rafflande Timviksinringningen. Då väcks du samtidigt som familjen av ett bryskt telefonsamtal där familjeförsörjaren tvingas ut på tolv timmars dagisjobb i en grannkommun med 30 minuters varsel. Detta toppas med fördel av att minstingen i familjen plötsligt får feber och äldsta syskonet får stanna hemma från skolan för att vara barnvakt.

- Tio timmars köande i telefon hos Försäkringskassan (utspritt på olika dagar, allt beroende på telefontiderna).

- Diverse arbetsmarknadsåtgärder, godtyckligt utlottade till just din familj.

 - Ett studiebesök på socialkontoret i slutet av månaden. Självklart garanterar vi avslag på bidragsansökan. Här får du vara beredd på stor dramatik, du kommer verkligen att få valuta för pengarna!

- Filosofiska samtal med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, där Af tycker att arbetsförmågan är helt nedsatt och att det därmed inte kan bli någon A-kassa, medan Fk anser att arbetsförmågan kanske kan återkomma om 75 år och det alltså inte kan bli tal om någon sjukersättning. Nöjda deltagare från Äventyrsresors tidigare satsning, "Sjukpension tur och retur", tyckte detta inslag tillhörde höjdpunkterna. Jasmine, 28 år: "Detta var otroligt intellektuellt utmanande, vilken fantastisk surrealism! Detta bär jag med mig som ett minne för livet!"

- Hemresa efter tre dagar, eller tidigare, om det känns alldeles för obehagligt. Det är självklart inte meningen att du ska må dåligt av din resa! Du ska bara titta på människor som mår dåligt.
 

Förutom allt detta anordnar Äventyrsresor i samarbete med Dagens Nyheter några tokroliga aktiviteter under din vistelse:

- Räkningslotteri: se på när familjen lägger alla räkningar i en hög och drar en som de möjligtvis har råd att betala.


- Räkningsconfetti: hjälp familjen att klippa sönder alla andra räkningar.


- Prioriteringsboxning: känn samhörigheten i familjen när de slåss om vem som ska få en vinterjacka.


- Fredagsmys: Studera hur familjen bävar inför helgen då ingen har råd att göra något roligt alls. 


VISST LÅTER DET SPÄNNANDE? Ta chansen att se hur några av Sveriges mest utsatta människor har det, innan någon får för sig att göra reformer som ger dessa personer ett drägligt liv! Boka en Utförsäkringscharter redan idag och se fram emot ditt livs stora äventyr!


.




tapetorkestern.blogg.se

.




tapetorkestern.blogg.se


Före måndag kommer Sandydag.












Sandy Denny sjunger sorgliga berättelser med finrösten och jag går runt och försöker vara ledig med gott samvete. Stora farbröder i dyra kostymer och stora tanter som sprayat på sig alldeles för mycket parfym har bestämt att om man är ledig ska man skämmas lite grann eftersom då bidrar man inte till samhället. De stora farbröderna och de stora tanterna har bestämt att samhället, det är de stora tanterna och farbröderna och inga andra. Alltså ska alla arbeta hårt för att de stora tanterna och farbröderna ska ha råd med alldeles för dyra kostymer och lukt på flaska. Annars kanske de stora tanterna och farbröderna måste flytta utomlands och då finns det inga stora tanter och farbröder kvar i landet och hur ska det då gå?


Men jag är i alla fall ledig utan att bidra ett dugg till samhället. Någonstans sitter en stor tant och är rädd för att bli tvungen att bedöva sig med billig toaspray och en stor men ledsen farbror köper sin kostym på Myrorna och skakar av skräck för att plötsligt bli en del av det där Andra Samhället, det där samhället som han avskyr. Det där samhället där folk går omkring och spenderar en ledig dag med att höra på en söt jänta som sjunger vackert, när folk istället borde tjäna pengar och konsumera så att Rätta Samhällets kostym- och parfymkonto inte töms.


Jag går inte ens runt och oroar mig för att bli arbetslös igen, trots att stortanten och storfarbrorn vill att jag helst ägnar dygnet runt åt det. Stortanten och storfarbrorn vet att det enda som håller Samhället (dvs deras lönebesked) på topp är att hålla hela landet i konstant oro. Om folk börjar bli nöjda med att höra en sång eller skriva några ord, då stannar hela utvecklingen! Och utveckling, det är stortanten och storfarbrorns favoritord. Inte för att de vet exakt varför ständig utveckling är bra, men större tanter och farbröder före dem har sagt att utveckling är det bästa som finns. Utveckling har inget med intelligens eller kreativitet att göra, som de lägre stående varelserna tror. Utveckling är viktigt eftersom folket måste hållas lugna med komplicerade telefoner som sköter enkla sysslor och därmed gör att folket slutar tänka. Och om folket slutar tänka finns det ingen risk för att Stor Tant och Stor Farbror någonsin ska ifrågasättas.


Sandy Denny sjunger vidare som om ingenting har hänt, men jag tycker plötsligt att hennes sånger blivit ännu sorgligare.


Fotnot: Stor Tant och Stor Farbror heter i verkligheten något helt annat.



tapetorkestern.blogg.se



.


.

.

Tillbaka








Jag har slutat
att svara i telefonen
eftersom jag är så rädd
att det ska vara
jag
som ringer








Varning för vegetabilier, vurma för vapen och våld!

Svenska Jägareförbundet och Kött- och Charkföretagen går runt och har ont i magen. De är nervösa och oroliga och arga och besvikna. Svenska Jägareförbundet knyter nävarna i kamouflagevästen, stampar med storstövlarna och svär över att djurrättsrörelsen är som Tyskland under nazismen. Kött- och Charkföretagen ligger sömnlösa på sina isterbandskuddar och svettas ner pölslakanen för att den grymma företeelsen Köttfri måndag börjar få fotfäste i Sverige. I Sverige! Detta ärans och hjältarnas land! Detta land som ser till den svages rätt! Sverige har alltså invaderats av Hitler i form av livsfarliga djurvänner som hotar att ödelägga hela nationen med fredliga metoder eftersom de helt hänsynslöst lobbar för att folk inte ska äta kött en dag i veckan.


De fridsamma jägarna håller hårt i sina gevär och darrar på läppen, för nu är det på riktigt farligt i skogen. Ett tu tre är det en älg som inte blir skjuten! Det är ju PRECIS som i koncentrationslägren! När jakt och slakt förhindras, då är det exakt som när nazisterna planerade blodbad! Ser ni inte kopplingen?!?


Och dessutom, DESSUTOM, försöker några grönkålsknarkande gerillor förstöra marknaden för svenskt kött! Svenskt kött, den enda köttindustrin som ser till djurens bästa! Den enda köttindustrin som egentligen inte spärrar in djuren eller slår ihjäl dem, nej, sådana brutaliteter sysslar inte svensk köttindustri med. Svensk köttindustri TAR HAND OM djuren och MEDVERKAR TILL ETT VÄRDIGT SLUT för dem. Man kan säga att Kött- och Charkföretagen är som en snäll liten präst som klappar korna och grisarna och kycklingarna försiktigt på magen och ser till att de lotsas fridfullt in i döden när de har levt färdigt på de gröna ängarna där de studsat omkring hela livet.


Det är tur att vi har Svenska Jägareförbundet och Kött- och Charkföretagen. De står inte för något våldsamt och blodigt, de står för gullegull och mumselimums. De är det fredligaste vi har och det ska minsann inte några kikärtsnazister få förstöra. Vakna, svenska folk! Världen håller på att gå under och den kan bara räddas om vi skjuter fler vilda djur och spärrar in resten! Vägra låta bli att äta kött, annars är det gaskammaren som väntar!



Vår kassa personal

Tur att Försäkringskassan äntligen ska göra slut på fuskandet. Massor av människor har gått omkring och varit fejksjuka alldeles för länge. Folk låtsashostar, sätter lössnuva under näsan och på kläderna och på dörrhandtagen så om man själv tar i samma handtag och sedan petar näsan så blir man själv helt hittepåsjuk och kanske till och med drabbas av fantasifeber på minst 40 grader och blir tvungen att ligga nerbäddad i en osynlig sängt och så måste man truga i sig äcklig hostmedicin som inte finns på riktigt och ett tu tre har man smittat grannen också genom att teaterhosta lite för högt och så måste alla leka att hela samhället stannar av. Nej, man ska bara få sjukersättning för riktiga sjukdomar, till exempel om man blivit mutant eller moderat, för det kan man faktiskt inte rå för.

 

 

 

 


Med lite socker i botten går medicinen ner.
























.








Veganska världsdagen, fira fira fira!

Jag blev vegetarian för att Wendy James var det. När jag var 11 år var Wendy James den absolut häftigaste popsångerskan i världen. Att hon knappt kunde sjunga var inget som störde mig, eftersom hon kunde skrika och hade väteperoxidvitt hår och var smal och hade väldigt coola och rosa kläder. Så ville jag också bli. Jag lyckades inte med något av det. Mitt hår blev gult och trasigt när jag blekte det, jag blev aldrig så smal som jag ville bli (fast håret blev ännu trasigare när jag slutade äta), jag kunde inte skrika sådär tufft (det blev bara ett jultomtehojtande) och rosa kunde jag aldrig någonsin passa i. Tack och lov, kanske.


Men vegetarian kunde jag åtminstone bli. Min intelligens var nog inte i toppform när jag gick i mellanstadiet, eftersom det tog ungefär tre år från det att jag började läsa om Wendy James vegetariska val tills jag faktiskt kopplade på riktigt att hamburgare och flintastek kom från djur. Jag åt djur. Jag hade försökt skaka av mig det en längre tid, eftersom det väl egentligen inte kunde vara så att maten jag fick hemma och på skolan faktiskt bestod av lik? Kött som var så gott, det kunde ju omöjligt vara någon smärtsam process som låg bakom?


På 80-talet var vegetarianer inte särskilt framträdande i Kramfors. Min storasyster och Dojjan hade ätit vegetariskt ett tag, men jag tyckte mest det verkade lite eljest. Ända tills Wendy James visade vägen. Dagarna före julafton 1989 stod mamma i köket och pysslade med julskinkan. Jag berättade att jag från och med nu aldrig skulle äta kött mer. Det blev inte klang och jubelspel över den nyheten. Den dagen skulle vi äta köttfärssås. När jag nu insett vad köttfärssås egentligen bestod av fick jag inte ner något alls.


I en intervju frågade en journalist Wendy James om hon inte tyckte det var lite fel att använda skinnskor, hon som var vegetarian. Då svarade Wendy James att det skinnet kom från djur som ändå hade slaktats för sitt kötts skull. Wendy James intelligens var inte heller i toppform på den tiden, men jag accepterade länge hennes svar.


Ända tills för sju år sedan, då jag slutade lura mig själv med att det var OK att dricka mjölk och äta ägg och använda skinnkläder. Jag försökte leva i dumbubblan länge, eftersom jag trodde det skulle bli svårt att sluta med filmjölk och smör och lederhosen (eller vad jag nu hade för kläder av läder). Efter att ha läst på litegrann stod det klart för mig att så länge jag stödde mejeri- och äggindustrin, så länge stödde jag även köttindustrin. Jag är inte stolt över att det tog så lång tid, men jag skyller på att jag hade ätit för mycket omelett och därmed blivit en smula förpuckad.


Nej, det var förmodligen inte omelettens fel. Det var all mjölk- och äggpropaganda som ständigt fyller vår vardag. Alla reklamaffischer, alla receptsamlingar, allt snack bland vänner om hur extremt det verkar vara att bli vegan. Kanske även veganrörelsen hade en del i det hela, de var inte direkt proffs på marknadsföring på den tiden.



Att bli vegan var det enklaste och bästa jag någonsin gjort. Jag grämer mig över att jag inte blev det tidigare, men så kan man ju inte hålla på. När jag blev vegan öppnade sig en helt ny värld (Aladdinsång här). Jag som aldrig varit intresserad av matlagning började plötsligt läsa kokböcker. Det gick upp för mig att mat kunde vara mer än makaroner och ost eller crepes med ost. Eller ost med ost.


Att vara lakto-ovo-vegetarian är såklart ett bra steg på vägen, det är bättre än att äta kött. Men det är ett väldigt litet steg på vägen, eftersom det underblåser synen på att djur finns till för att vi ska kunna utnyttja dem. Men har man väl blivit lakto-ovo-vegetarian är steget väldigt kort till att bli vegan. Och har man väl blivit vegan är det inte bara att luta sig tillbaka och klappa kladdkakemagen och säga vad bra man är, eftersom det är nu det börjar. Nu är det bara att gå vidare och hjälpa andra att hjälpa djuren. Lite Jehovas Vittnen-snurr på det hela, alltså. Det går inte att bara sitta tyst och tro att det ska bli någon förändring.


För er som inte bryr er om djur över huvud taget: det finns väldigt många positiva bieffekter med att vara vegan, som inte har med djuren att göra. Man minskar miljöförstöringen, eftersom köttindustrin står för nästan en femtedel av miljöfarliga utsläpp. Man är solidarisk med andra människor, eftersom maten räcker till fler om vi odlar vegetabilier till människor istället för att göra det till djurfoder. Det är fräschare med folk som inte stoppar i sig kadaver. Veganmat är billigt. Det finns inga negativa sidor med att vara vegan, punkt slut. 


Följande parti kan känsliga, ickeytliga människor hoppa över: när jag blev vegan fick jag bättre hy, tjockare hår och gladare mage.


Följande parti kan känslokalla, ickeengagerade människor hoppa över: när jag blev vegan fick jag upp ögonen för att djurförtryck finns överallt, men att det också går att påverka. Det har även ändrat mitt sätt att tänka, jag har blivit mer uppmärksam på orättvisor och mänskliga rättigheter, eftersom allt hänger ihop. Jag har dock inte blivit snällare eller mer medlidsam eller jättemycket smartare sedan jag blev vegan, för någon måtta får det ju vara på det hela.


Men allt hänger ihop. Det finns inget att förlora på att bli djurvänligare, eftersom empati inte skadar någon.


Dessutom är vegansk kladdkaka en bit av paradiset.



Resebloggen

Idag har dina skattepengar gått åt till att betala lönen för dels en receptionist på Arbetsförmedlingen som delade ut kölapp till mig eftersom det säkert fuskas någe jävulusiskt om folk tar kölappar själva, dels för en arbetsförmedlare som skrev två rader om att jag var tillfälligt arbetslös och sedan bad mig komma tillbaka om jag fortfarande var det nästa vecka. Att jag själv skulle kunna registrera detta via internet HEMIFRÅN är naturligtvis otänkbart.


Arbetsförmedlingens livsfilosofi är att man ska söka jobb jämt och ständigt med möjligtvis en liten kisspaus däremellan. Hur man ska kunna söka jobb när man ska traska fem kilometer in till Arbetsförmedlingen och sedan fem kilometer tillbaka hem för 2 minuters möte (förutom väntetiden), det är en hemlis som inte ens de högst uppsatta på Arbetsförmedlingen har fått veta. Det är bara Tom Cruise som har nått nivån för det. Nu åkte jag visserligen buss in till stan, eftersom jag var trött efter ännu en sömnstörd natt och inte kände mig tillräckligt hurtig för att promenixa. Därmed slängde jag ut 21 kronor på en resa till Arbetsförmedlingen, men vägen hem fick allt bli till fots. Under den promenaden sökte jag inte ett enda jobb. Anarki!





Pep talk

Pratade med en ny och artig kollega om Halloweenkostymer och sa att jag själv dagen till ära klätt ut mig till de levande döda. "Jahaaa...", sa kollegan försiktigt och tittade på mig, som såg ut som vanligt. Antar att hon tyckte det var märkligt att jag varit utklädd ända sedan hon började jobba där.


Måste ta ledigt en vecka för att orka ställa om klockan nu när det är vintertid. Lämpligt nog blev jag plötsligt arbetslös. Kanske till och med kommer att få energi nog att byta glödlampan i hallen Eller slänga ett pappersskräp som ligger på köksbordet. Måste nog göra en lista först. Om jag orkar.


Tuppar föds upp för att få sina kammar avhuggna så att fula människor kan göra läppförstoringar och bli ännu fulare. Hajarnas fenor huggs av och hajarna slängs tillbaka i vattnet, så att dumma människor kan äta hajfenssoppa och bli ännu dummare. Kalvar slits från sina mödrar för att mödrarna ska kunna ge mjölk till feta människor som blir ännu fetare.


Det är inte bara jag som är trött. Hela världen sover.





Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0