Resebloggen
Idag har dina skattepengar gått åt till att betala lönen för dels en receptionist på Arbetsförmedlingen som delade ut kölapp till mig eftersom det säkert fuskas någe jävulusiskt om folk tar kölappar själva, dels för en arbetsförmedlare som skrev två rader om att jag var tillfälligt arbetslös och sedan bad mig komma tillbaka om jag fortfarande var det nästa vecka. Att jag själv skulle kunna registrera detta via internet HEMIFRÅN är naturligtvis otänkbart.
Arbetsförmedlingens livsfilosofi är att man ska söka jobb jämt och ständigt med möjligtvis en liten kisspaus däremellan. Hur man ska kunna söka jobb när man ska traska fem kilometer in till Arbetsförmedlingen och sedan fem kilometer tillbaka hem för 2 minuters möte (förutom väntetiden), det är en hemlis som inte ens de högst uppsatta på Arbetsförmedlingen har fått veta. Det är bara Tom Cruise som har nått nivån för det. Nu åkte jag visserligen buss in till stan, eftersom jag var trött efter ännu en sömnstörd natt och inte kände mig tillräckligt hurtig för att promenixa. Därmed slängde jag ut 21 kronor på en resa till Arbetsförmedlingen, men vägen hem fick allt bli till fots. Under den promenaden sökte jag inte ett enda jobb. Anarki!
