Tapetorkestern

Den där boken börjar ta form. För er som inte har hängt med i den totalt ospännande historien om min bok kan jag dra den i korthet här: Någon gång i våras bestämde jag mig för att ge ut en bok och i princip inte jobba med något annat än den där boken. Snopet nog jobbade jag inte ett dugg med boken, utan fortsatte som lärare, som jag aldrig mer i hela livet skulle göra. Men det var någonstans i höstas som jag insåg att jag tydligen inte får in några pengar alls på en bok som inte blir klar, men att man kan få in några kronor på att vara Jan Björklunds lilla lakej, så jag gav upp alla drömmar/planer/fixa idéer för ekonomins skull.


Som om inte de flesta gör det.


I alla fall har nu tvångstanken om att göra en bok börjat härja igen, och nu har jag till och med börjat kolla på finansiering. Ända tills jag insåg att de som vill ge bidrag till böcker förmodligen vill ge det till behjärtansvärda projekt: till böcker om personlig utveckling eller hur man lever med fotsvamp eller liknande. Min bok är inte ett dugg behjärtansvärd. Alla intäkter kommer att gå till att jag ska kunna köpa russin och skivor. Så där tog själva orken att söka pengar slut.


Istället måste jag skriva en feelgoodbok, en deckare eller en manual för folk som vill tjäna snabba pengar, eftersom det är vad Folk vill ha. Böcker med molokna streckgubbar som tjatar om ångest, choklad och klasskampen finns redan, så jag har inte ens någon originell idé att stoltsera med. Så jag säger bara: Jan Björklund! Jag säljer min själ till dig för evigt!


Ja se, det var en riktig historia.