Tapetorkestern

Jag blev vegetarian för att Wendy James var det. När jag var 11 år var Wendy James den absolut häftigaste popsångerskan i världen. Att hon knappt kunde sjunga var inget som störde mig, eftersom hon kunde skrika och hade väteperoxidvitt hår och var smal och hade väldigt coola och rosa kläder. Så ville jag också bli. Jag lyckades inte med något av det. Mitt hår blev gult och trasigt när jag blekte det, jag blev aldrig så smal som jag ville bli (fast håret blev ännu trasigare när jag slutade äta), jag kunde inte skrika sådär tufft (det blev bara ett jultomtehojtande) och rosa kunde jag aldrig någonsin passa i. Tack och lov, kanske.


Men vegetarian kunde jag åtminstone bli. Min intelligens var nog inte i toppform när jag gick i mellanstadiet, eftersom det tog ungefär tre år från det att jag började läsa om Wendy James vegetariska val tills jag faktiskt kopplade på riktigt att hamburgare och flintastek kom från djur. Jag åt djur. Jag hade försökt skaka av mig det en längre tid, eftersom det väl egentligen inte kunde vara så att maten jag fick hemma och på skolan faktiskt bestod av lik? Kött som var så gott, det kunde ju omöjligt vara någon smärtsam process som låg bakom?


På 80-talet var vegetarianer inte särskilt framträdande i Kramfors. Min storasyster och Dojjan hade ätit vegetariskt ett tag, men jag tyckte mest det verkade lite eljest. Ända tills Wendy James visade vägen. Dagarna före julafton 1989 stod mamma i köket och pysslade med julskinkan. Jag berättade att jag från och med nu aldrig skulle äta kött mer. Det blev inte klang och jubelspel över den nyheten. Den dagen skulle vi äta köttfärssås. När jag nu insett vad köttfärssås egentligen bestod av fick jag inte ner något alls.


I en intervju frågade en journalist Wendy James om hon inte tyckte det var lite fel att använda skinnskor, hon som var vegetarian. Då svarade Wendy James att det skinnet kom från djur som ändå hade slaktats för sitt kötts skull. Wendy James intelligens var inte heller i toppform på den tiden, men jag accepterade länge hennes svar.


Ända tills för sju år sedan, då jag slutade lura mig själv med att det var OK att dricka mjölk och äta ägg och använda skinnkläder. Jag försökte leva i dumbubblan länge, eftersom jag trodde det skulle bli svårt att sluta med filmjölk och smör och lederhosen (eller vad jag nu hade för kläder av läder). Efter att ha läst på litegrann stod det klart för mig att så länge jag stödde mejeri- och äggindustrin, så länge stödde jag även köttindustrin. Jag är inte stolt över att det tog så lång tid, men jag skyller på att jag hade ätit för mycket omelett och därmed blivit en smula förpuckad.


Nej, det var förmodligen inte omelettens fel. Det var all mjölk- och äggpropaganda som ständigt fyller vår vardag. Alla reklamaffischer, alla receptsamlingar, allt snack bland vänner om hur extremt det verkar vara att bli vegan. Kanske även veganrörelsen hade en del i det hela, de var inte direkt proffs på marknadsföring på den tiden.



Att bli vegan var det enklaste och bästa jag någonsin gjort. Jag grämer mig över att jag inte blev det tidigare, men så kan man ju inte hålla på. När jag blev vegan öppnade sig en helt ny värld (Aladdinsång här). Jag som aldrig varit intresserad av matlagning började plötsligt läsa kokböcker. Det gick upp för mig att mat kunde vara mer än makaroner och ost eller crepes med ost. Eller ost med ost.


Att vara lakto-ovo-vegetarian är såklart ett bra steg på vägen, det är bättre än att äta kött. Men det är ett väldigt litet steg på vägen, eftersom det underblåser synen på att djur finns till för att vi ska kunna utnyttja dem. Men har man väl blivit lakto-ovo-vegetarian är steget väldigt kort till att bli vegan. Och har man väl blivit vegan är det inte bara att luta sig tillbaka och klappa kladdkakemagen och säga vad bra man är, eftersom det är nu det börjar. Nu är det bara att gå vidare och hjälpa andra att hjälpa djuren. Lite Jehovas Vittnen-snurr på det hela, alltså. Det går inte att bara sitta tyst och tro att det ska bli någon förändring.


För er som inte bryr er om djur över huvud taget: det finns väldigt många positiva bieffekter med att vara vegan, som inte har med djuren att göra. Man minskar miljöförstöringen, eftersom köttindustrin står för nästan en femtedel av miljöfarliga utsläpp. Man är solidarisk med andra människor, eftersom maten räcker till fler om vi odlar vegetabilier till människor istället för att göra det till djurfoder. Det är fräschare med folk som inte stoppar i sig kadaver. Veganmat är billigt. Det finns inga negativa sidor med att vara vegan, punkt slut. 


Följande parti kan känsliga, ickeytliga människor hoppa över: när jag blev vegan fick jag bättre hy, tjockare hår och gladare mage.


Följande parti kan känslokalla, ickeengagerade människor hoppa över: när jag blev vegan fick jag upp ögonen för att djurförtryck finns överallt, men att det också går att påverka. Det har även ändrat mitt sätt att tänka, jag har blivit mer uppmärksam på orättvisor och mänskliga rättigheter, eftersom allt hänger ihop. Jag har dock inte blivit snällare eller mer medlidsam eller jättemycket smartare sedan jag blev vegan, för någon måtta får det ju vara på det hela.


Men allt hänger ihop. Det finns inget att förlora på att bli djurvänligare, eftersom empati inte skadar någon.


Dessutom är vegansk kladdkaka en bit av paradiset.