När ord byter betydelse
Coop håller på att hoppa ur brallorna av stolthet över sin nya uppfinning: Sprättkycklingar! OBS! Finns bara hos Coop! Medlemstidningen innehåller både ett kåseri och ett tvåsidigt reportage om detta häpnadsväckande fenomen. "Djuren måste må bra", "djuren ska ha det riktigt bra" "Det känns skönt att se att kycklingarna har ett bra liv.", är några citat. Jag blir så glad! Här har Coop plötsligt gjort världens djurskyddsreform! Om djuren mår bra måste det ju innebära att de behandlas med omtanke och värdighet och slipper lida och...
...de föder upp 20 kg fågel/kvadratmeter. Observera att vi snackar KILO fågel, här. Kycklingarna räknas inte som individer, det är vikten som är av vikt (HÖHÖHÖHÖ).
Fatta! Djuren får nästan flera centimeter för sig själva! Andra djurfabrikörer tillåter 36 kg fågel/kvadratmeter. I övriga EU tycker man att det får plats 42 kg fågel/kvadratmeter.
Nu kan du göra roliga testet. Mät upp en kvadratmeter. Tänk dig sedan att du fyller den med fåglar, som behöver sträcka på vingarna och picka och vila och i allmänhet röra sig normalt. Du ska få plats med 20 kg fåglar därinne.
Tänk dig sedan att du satte en kycklingfarmare i den där lilla rutan. Skratta rått ett tag och tänk sedan på att du som tänker fira påsk med att äta kyckling och ägg lika gärna själv kan sitta i den där rutan. Hohohoho
Det fantastiska med Coops lilla idé är ändå deras omtänksamma koncept när det gäller kycklingarnas livslängd:
Kycklingarna får leva i 49 dagar, istället för konventionella 30!
I ett av Coops kycklingstall finns det 4000 kycklingar. Det är ju nästan för bra för att vara sant, eller hur?
Enligt Coop har de en långsiktig strategi inom djuretik. Om detta är "bra", då är nog hoppet ute.
Men det visste du förstås redan.
.
Låna dig lite frihet
Det finns böcker om allt möjligt på biblioteket. Inte bara böcker om hur Per Morberg blir blöt i byxan när han ser varelser han vill döda. Inte bara böcker med färgglada omslag. Inte bara böcker om hur man möblerar bort sin ångest. På biblioteket finns böcker som får finnas trots att de inte har en fan club. Trots att de inte är populärast i klassen. På biblioteket finns det plats att läsa och fundera. Utan att det behövs kaffemaskiner och jättemuffins eller en jävla massa grälla färger.
Från biblioteket fick jag till och med ta med mig en massa böcker hem. Gratis. Biblioteket vill att alla ska få chansen att läsa och lära sig något eller bara få en massa nya tankar. Gratis.
Det finns många som vill att biblioteken ska försvinna eller säljas till folk som bara vill låna ut Camilla Läckberg-böcker. De vill inte att människor ska få en massa nya tankar gratis. De vill att bara de som har råd ska få tänka. De vill att bara de som har råd ska få ha friheten att läsa om allt de vill.
De som vill ta bort biblioteken är människor som måste motarbetas å det grövsta. Man skulle kunna klä ut dem till en älg och släppa in dem hemma hos Per Morberg. Men så illasinnad är man inte. Istället kan man protestera mot onda biblioteksavskaffartankar genom att gå till sitt närmaste bibliotek och låna låna låna massvis av böcker, tidningar och filmer minst en gång i veckan.
Mörkrets makter är ständigt i antågande, men låt dem inte få biblioteken också. Låt dem nöja sig med att ha små konvent på stadshotellet, där vi kan tejpa igen alla utgångar så de inte sipprar ut i friska luften. För den friska luften, den vill de också sälja ut.
.
En vision
Telefonen ringde tidigt. Han svarade, lite yr i huvudet efter chefens extrainkallade nattsammanträde.
- Hej, det är jag. Vi måste prata. Jag står utanför din dörr nu.
- Vad är klockan?
- Kvart över sju. Skynda dig, det är kallt här ute.
Han klev upp ur sängen och rättade till sidenpyjamasen. Ännu en dag, tänkte han. Ännu en dag.
Han låste upp ytterdörren och släppte in henne. Hon huttrade.
- Vad vill du?
Hon gick med bestämda steg in i sovrummet och lade sig under det fortfarande varma täcket.
- Vad gör du? frågade han, både trött och förvånat.
- Värmer mig. Kom hit, vi måste prata nu.
Han lade sig längst ute på kanten av sängen.
- OK, vad är det? sa han och drog extrafilten om sig.
- Jo, jag har tänkt på det här med jobben.
- Vaddå?
- Jo, jag vet inte om det är en sån bra idé längre.
- Vaddå?
- Alltså, jag var ledig igår.
- VA??? Vaddå ledig? Menar du ledig som i att du inte arbetade?
Han kände hur det knöt sig i magen.
- Ja, jag tog helt enkelt ledigt.
- Men varför då?
- Jag ville prova hur det kändes. Jag lät barnen vara lediga också.
- Men varför i all sin dar ville du vara ledig samtidigt som barnen?
- Vi gick ut i skogen en stund och sedan gick vi hem och så läste jag en bok med dem. Sedan lyssnade jag på lite musik. Och så gick jag med i en ideell förening.
- Snälla du, mår du riktigt bra?
- Vet du, jag mår jättebra. Det var som att jag behövde lite tid för att hinna tänka. Och jag hann med så mycket. Jag hann till och med städa hela huset själv.
- Men du har väl folk till det?
- Ja, men jag tyckte hon kunde få ledigt igår, också.
- Det här börjar kännas väldigt obehagligt, tycker jag.
Han lade ner huvudet på kudden. Han kände sig yr.
- Men du, det är inte så farligt. Jag fick liksom en uppenbarelse.
Hon strök honom över hästsvansen.
- Uppenbarelse? Jag tycker du börjar gå helt överstyr.
- Nej, jag mår bättre än någonsin. Jag insåg igår att om jag jobbar mindre är jag till större nytta för samhället. För mina närmaste, mig själv och folk som behöver hjälp. Vet du, jag lät till och med bli att porrsurfa igår kväll. Jag kände mig inte ett dugg frustrerad. Och huvudvärken som jag haft i flera veckor, den bara försvann.
- Jag tror det är bäst du går hem nu.
Han snurrade nervöst på ringen i örat. Det här var nog bland det värsta han varit med om.
- Ja, jag ska gå. Men jag vill bara säga att jag tror vi måste tänka om. Det där med Arbetslinjen är nog inte så smart ändå. Om vi ser till att folk slipper jobba sönder sig, då kanske folk blir gladare och mer harmoniska och så blir Sverige ett bra ställe att bo på igen. Och vi slipper spåna på en massa hitttepåjobb och fjantiga kurser åt vuxna människor. Jag tror folk mår bäst av att göra det de är lämpade för, inte det vi bestämmer åt dem. För vi är väl inga övermänniskor? Jag vill ju inte att någon bestämmer vad jag ska göra. Och vet du vad jag mer kom på?
- Nej, suckade han.
- Jo, det är ju faktiskt folket som betalar vår lön. Så vi bör visa dem lite tacksamhet, tycker jag. Inte låtsas som om vi är deras övervakare och bestraffare.
- Stick härifrån nu, Hillevi! Du är ju helt galen.
Hon tittade medlidsamt på honom. Det var lika bra att säga som det var.
- Jag bad Fredrik berätta för dig, men jag säger det själv istället. Jag har sagt upp mig.
- Va?! Vad ska du göra då?
- Vara ledig, tänkte jag. Prova det, du med. Du skulle verkligen må bra av att slappna av, Anders. Hejdå!
Hon gick ut ur sovrummet och så var hon borta.
Han kröp ner under täcket och skakade. Han hoppades att han skulle vakna ur mardrömmen snart.
Innan han ens han lägga sig tillrätta ringde telefonen.
- Tjenare Borg, det är chefen.
- Hej, Fredrik! Vad är det?
- Vi måste prata. Hillevi har gett mig en sådan bra idé. Jag kommer över.
Han sträckte sig efter sömntabletterna.
Tapetorkestern live på Vegofesten i Örebro!
För dig som precis som jag inte lyckas resa till Örebro i helgen, finns det ritegubbar här hemma också.
Att välja sida
Den 27 april ska beslutet tas om minkarnas framtid. Minkarna har två saker att välja på: antingen kan de slippa bli inspärrade och ihjältagna för att folk fortfarande tror att vi lever på vikingatiden och måste klä oss i djurpäls, eller så kan minkarna fortsätta skylla sig själva och bo i trånga burar och gasas till döds för att inte hjärnsvaga bloggare ska bli utan sina kadaverkappor.
Om du hör till de människor som inte vill att Sverige ska vara ett medeltidsland, skriv då till dina politiker och be dem rösta för att pälsindustrin ska bort. Om du däremot är en av de få som föraktar minkarna för att du blivit utsatt för ett minktrauma när du var liten (till exempel att en mink åt upp din familj), då är det bäst att du söker professionell hjälp för dina problem.
Pölsan - ekokrigarnas vapen?
Tur att det finns annat än DN att läsa.
.
Men trontu på tusan att bloggtävlingen blitt avgjord, då?
Dojjan har suttit hela torsdagen i tankar och fått fram en väldig massa klokskap. Jag håller med om nästan allt. Det jag inte håller med om kanske jag ändå kommer att hålla med om, så föränderlig är världen. Jag nämner bara ett av hennes brajta förslag (läs alla andra i kommentaren till tävlingsinlägget. Där kan ni även läsa Mitas splatter-förslag), nämligen att man som vegan ska bjuda in sig hos folk så ofta att de blir less på att laga två sorters mat hela tiden och vips så blir alla veganer av ren lättja. Hurra!
Mita och Dojjan kan vänta vid brevlådan (hur länge vet man inte, eftersom smyckena skickas med Posten. Ha därför något väldigt långt till hands att läsa under väntetiden.) och jag fortsätter försöka sjunga Louvin Brothers låtar med mig själv.
Dagens teckning är fri från både våld och grönsaker, för er som är överkänsliga.
.
.
Vårdande verksamhet
Kom ihåg att vinna ett smycke från whopsydaisy!
Vaknar av att det blivit sommartid och jag är en extra timme äldre. Det kan vara Earth hour som ställde till det. Men ingen idé att oja sig över det, bara fram med bikinin och solstolen och ut i snön och ropa: "Släpp fångarne loss, det är vår!" och önska att folk förstår att det på inget enda vis är värdigt människor att hålla djur i bur.
Matcha gärna badutstyrseln med ett fint halsband! Gå tillbaka i tiden och läs förra inlägget; där finns en tävling där du kan vinna en present åt någon du tycker är smart. Det kanske är du.
VINN ETT TOKFINT SMYCKE FRÅN WHOPSYDAISY!
Det var allt bra länge sedan Tapetorkestern lottade ut något, eller hur? Här har du suttit och läst och läst vareviga inlägg sedan 2009 i väntan på en ny tävling, där du kan vinna en svårt cool knapp eller en snuskigt utbildande bok eller en märklig väska, och aldrig någonsin händer det. Tack för ditt tålamod! Nu har du chansen att få omgivningens eviga beundran genom att vinna ett sanslöst snyggt smycke!
Eftersom Tapetorkesterns smyckekollektion är tämligen mager, har jag tagit in proffshjälp från whopsydaisy, Internets bästa smyckesäljställe. Där finns fina, stansade smycken med smarta budskap. Du kan alltså både se tjusig ut och få folk att förstå att du är oerhört djup på samma gång. En svårslagen kombination. Det kan hända att du får evig makt och ära, rosenblad strödda vid dina fötter, en liten fan club eller en egen manskör om du har på dig smycken från whopsydaisy.
Detta perfekta hänge kan du vinna till din (eller någon annans, om du är på det givmilda humöret) halsgrop:
Det är alltså en liten uggla och en platta med texten "RIKTIGT KLOK". Kunde inte ha gjort det bättre själv.
Anledningen till att jag valt att pusha för whopsydaisys smycken är att där pågår en finfin kampanj där hälften av priset på vissa smycken går till Djurens Rätt. Just ugglan ger inga pengar till djuren, men det hindrar inte bäraren från att göra det ändå. Om bäraren är så smart som smycket säger, det vill säga ...
För att vinna smycket behöver du bara ge ditt bästa tips på hur man får folk att sluta dumma sig mot djur. Mest användbara tipset vinner klokhetshänget! Skriv alltså ditt namn, din mailadress och ditt tips i en kommentar till detta inlägg. Tävlingen pågår t.o.m 1 april. Lätt att komma ihåg, svårare att glömma bort.
Lycka till!
Trial and terror
En enda timme till Jorden
Mats ado about nothing
Mats Jonsson, han som ritar de bästa serierna om Bollsta, har på sin blogg haft en liten följetong om sin tid som medlem i Kramfors Unga Kommunister (förkortningsfavoritföreningen). Det kastade mig tillbaka till min egen tid som politisk posör.
När jag gick i nian ville jag bli anarkist, eftersom jag trodde att jag automatiskt skulle bli mager och få en punkarpojke i födelsedagspresent då. Jag märkte dock efter ett tag att jag var rätt mager redan, och att alla punkarpojkarna ändå bara ville ha kurviga brunetter, så jag slutade rita A inuti cirklar och försökte bli kommunist istället. Jag hade blitt kär i ett gäng ungkommunister och tänkte att bästa sättet att impa på dem måste vara att skriva ett specialarbete om Stalin.
Det föll mig inte in att gymnasiepojkar sällan läser högstadieelevers SO-uppsatser. Det föll mig heller inte in att Stalin skulle vara en så fruktansvärd träbock. Tråkigare karl fick man ju leta efter. Varför man nu skulle göra det. Jag gav upp även detta projekt (min tålmodiga lärare tappade aldrig tron på mig, trots att jag dessförinnan även lagt ner mitt storstilade verk om treenigheten. Heder åt honom!) och fick finna mig i att beundra kommunistkillarna på avstånd. Det ryktades dock att en av dem var moderat och en annan satanist och det var nog där som jag för evigt satte de två åskådningarna i samband med varandra.
I gymnasiet skulle vi göra ett arbete om andra världskriget. Då valde min grupp att skriva om Sickan Carlsson. Det impade inte på någon överhuvudtaget, allra minst på vår lärare. Sedan blev jag tillsammans med en centerpartist och blev tjock.
Men så slutar inte historien.
Det är klart de inte mår dåligt av att plågas.
Säger bara det.
.
