Lev rynkig och låt några andra leva också
Botoxhelvetet
Hur jag räddar världen med Aftonbladet men förstör min mentala hälsa på kuppen
CSN vill återigen åt mina pengar, så denna månad har det inte köpts en enda tidning. Att äta utan att läsa går inte, och eftersom jag äter jämt måste jag läsa lika ofta. Därför har jag nu på senare tid läst på baksidan av handkrämstuber, min urtråkiga facktidning, gamla avlagda Aftonbladet (jo, är det ekonomisk kris så är det) och Smash Hits från 1989. I den sistnämnda tidningen läser jag att Morten Harket varit i Brasilien för att lära sig mer om regnskogen för att rädda den.
Det var alltså 20 år sedan sångaren i A-ha försökte rädda regnskogen. Inte gick det så bra, kan man tycka.
Nu är A-ha återförenade. Inte så bra det heller, kan man tycka.
Men herr Harket försökte i alla fall göra något åt det bistra världsläget (med regnskogsresan, alltså, inte hans reunion av Take on me-trion). Det ska man inte förakta.
Däremot kan man förakta mig som mest tänkte att det var allt ena löjliga byxor han hade på sig i den artikeln. Det gör knappast världen bättre, att jag tänker så.
Kanske blir världen lite bättre av att jag läser gamla tidningar istället för att köpa nya. Och att jag snor en bloggsysters idé om att bokföra allt man gör varje dag för att Save the planet.
Idag har jag släckt en lampa och låtit bli att shoppa. Jag kan knappast göra färre nyttiga saker imorgon, om man ska se positivt på mitt slöa miljöengagemang idag.
Jag har dessutom varit i så desperat behov av läsning att jag tog mig igenom en hel artikel om någon menlös danstävling på tv där en boxare glömt bort hur man dansar. Det var tydligen en chockartad upplevelse både för honom och publiken. Mest chockartat tycker jag det var att jag nu läst varenda artikel i Aftonbladets nöjesbilaga från förra veckan.
Vuxenpoäng
Inte nog med det, förunderliga saker händer.
Jag kom 10 minuter för tidigt till jobbet imorse.
Har dock fortfarande inte kommit på vad jag ska bli när jag blir ännu större.
Hit the road, jacket
Men det har gått troll i jackjäveln.
Först låg den onerpackad i många många dagar eftersom jag tänkte att den kanske skulle gå till sig. Eller jag kanske skulle gå till mig och bli snygg i den plötsligt.
Flashs ord vägde dock tyngre än mina egna extreme makeoverfantasier, så till slut packade jag ner jackan. I den stora stora kartongen. Ställde stora stora kartongen i trappen så jag ska komma ihåg den när jag går ut.
Fick så plötsligt oväntat besök igår kväll. Besöket och jag drog till byns lilla kvällsöppna mack för att fylla på mitt ungkarlskylskåp. Jag klev över paketet i trappen för att komma ut.
Inatt kom jag på att jag glömde ta med mig paketet till kvällsöppna macken.
Tänkte imorse att jag väl helt enkelt må gå ut och lämna paketet med stackars jackan idag istället. Men idag är inte gå-ut-med-paket-dag. Idag är pyjamasdag.
Regel nummer ett för pyjamasdagar är att man icke lämnar huset. Istället kollar man på Flight of the conchords och läser Bob Hansson och vägrar diska.
Och tänker fina tankar.
Allt medan jackan ligger i en kartong i trappen och räknar minuterna tills det är för sent att återlämna den.
Tänker redan i rubriken avslöja att det är ännu ett inlägg om H&Ms fantastiska, ensidiga brevväxling med mig, så ni inte behöver läsa vidare ifall ni lessnat på den historien
Det där brevet har jag inte skickat till H&M.
Än.
Ikväll är det dags att koka bönor. Det var längesedan. Jag minns hur bra jag tänker när jag kokar bönor. Minns, alltså. Inte så att jag tänker särskilt bra just nu. Jag tänker mest på något som jag lovat sluta skriva om, för att inte bli fjortis-aktigt tjatig.
Så för att inte skriva om det viktigaste väljer jag att skriva om totalt oviktiga saker. Ifall ni undrar. Så nästa harang om bönor eller H&M kommer sig enbart av att jag inte kan ägna hela bloggen åt små ritade hjärtan.
Nästan enbart. För så länge H&M skriver till mig skriver jag om dem. Oavsett hur många andra viktigare saker jag har på hjärtat.
Letter, Man.
Min Kollega tyckte jag var alldeles för otydlig här på bloggen, så hon frågade rakt ut. Det kan man också göra.
Jag tyckte dock att jag blivit alldeles för personlig och privat och tydlig och bara för mycket här. Så nu får det vara färdigsnackat om Mannen. I alla fall här.
En underbar skribent, vän och Beatlesexpert skrev i somras att han slutat skriva för han var så lycklig, och att det är ju för konstigt att det inte kommer något roligt ur en när man är glad på riktigt. Jag håller nog med honom litegrann. Inte en enda Arne Hegerfors-vits kan jag få fram.
Men jag kan berätta om något riktigt spännande.
Någon på H&M läser min blogg.
Igår fick jag nämligen ännu ett beklagande brev om hur tråkigt det än är att meddela att min gula topp är försenad.
Och idag ett till! "Hur tråkigt det än är..." Jag börjar tycka att det är riktigt riktigt tråkigt, faktiskt. TIdigare tyckte jag det bara var lite småtrist att jag beställt något onödigt. Nu känns det nästan kriminellt dumt. Det absolut tråkigaste är att H&M skriver brev till mig.
Om jag någonsin har en gul topp på mig så vet ni att jag inte längre får någon post. Då kan ni väl skriva en rad, så jag vet att fler än H&M bryr sig om mig.
My work here is done
Kär.
I min nya stereo också.
Som spelar så fint och magiskt bra. Utan att något blir fel. Den förra är inte ens arg över att vara utbytt mot en ny som klarar allt.
Nu kan man dock inte bara gå omkring och vara kär hela tiden, vare sig i stereoapparater eller perfekta män. Man måste få något gjort också.
Saker jag fått gjorda idag:
Hämtat ut ett paket med tvål.
Tänkt att jag måste äta 5 kg vattenmelon.
Än en gång velat klippa ut gitarrsolot ur Mother Nature med Thin Lizzy och sätta upp det på väggen.
Jag blev så trött av denna effektivitet att jag nog måste gå och lägga mig tidigt ikväll.
Guitar Hero
T som i Thompson
Att vara musikfascist är ett heltidsjobb, men någon måste ju se till att det blir gjort. Jag och Richard Thompson är en liten tvåpersonsarmé mot Kenny G. Annars är jag nog en enmansarmé för det mesta. Vilket inte är fel, för då blir det i alla fall ordning i leden.
Tur att det görs mer bra musik än dålig. Pat Metheny har till exempel gjort så bra musik att jag ser fram emot att lyssna på honom på den nya spelaren, utan ständiga ADHD-ryck och pauser. När jag skulle pröva spelaren igår fick jag den där svindlande känslan, att jag faktiskt kunde spela vilken skiva som helst! Vilken väljer man då? Självklart blev det Thin Lizzy.
Naturligtvis får folk lyssna på vad de vill. Kenny G, till exempel. Men är inte livet lite för kort för det?
I agree with Richard Thompson.
Det här var inte alls vad inlägget skulle handla om, för jag beställde faktiskt ett helt annat ämne av min kära Led Seppelin. Ni kommer ihåg henne? Det var hon som föreslog ämnet hundar, som på något besynnerligt vis blev det populäraste i Tapetorkesterns historia. Eftersom jag hamnat i ett Aftonbladet-rus nu och jagar läsarsiffror, så anlitade jag Led Seppelin igen. Hon satt och åkte tråkbuss och föreslog headbanging.
Jag är rätt glad att jag headbangade mig igenom min ungdom. Men jag undrar om jag inte råkade skaka bort någon slags tankeverksamhet då. Hur som helst gjorde skallebangandet så att jag som 33-åring knappt kan tänka på att skaka huvudet upp och ner, än mindre verkligen göra det. Jag får ont i hjärnan direkt.
Ungefär som när jag tänker på Kenny G.
It's a nice day to start again
Tack allihop!
Dessutom fick jag ett till brev från H&M.
Top of the world
När H&M börjar låta på det viset känns det som att alla ord är totalt missbrukade och uppslukade av någon labil bokstavsalkis för länge sedan.
Jag tror faktiskt att jag överlever utan den gula toppen som nu visar sig vara försenad. Jag tycker det är trevligt att H&M bryr sig om mig och mina eventuella bestörta reaktioner på deras besked, men jag tycker det vore ännu trevligare om de lät bli. Den enda effekten meddelandet hade på mig i övrigt var att jag tänkte "varför i hela friden har jag beställt en gul topp?"
Nästa dag låg ett nytt meddelande i brevlådan. "Hur tråkigt det än är, så måste vi meddela att din beställning från H&M är försenad". Nu visade det sig vara ÄNNU längre tills jag ska få min gula topp. Som jag inte ens minns att jag beställt och blir mer och mer osäker på om jag verkligen vill ha.
När den gula toppen väl kommer kanske jag själv måste skicka ett meddelande till H&M: "Hur tråkigt det än är, så måste jag meddela att min betalning till H&M är försenad. Jag har tänkt över saken noga och tror inte jag vill köpa någon gul topp. Tack för visat intresse."
Peace and love i övrigt.
Varför är klänningen sönder? Keanu rivs.
För er som inte vet vad som hände i onsdags så känner jag ett ansvar att berätta, så ni inte får veta det på fel sätt.
Han var här, men jag brydde mig inte om honom. Vi skulle träffas på bion, men jag gick aldrig dit.
Filmen kördes ändå. Utan mig.
Ni tycker kanske jag gjorde fel, men jag fattade nog rätt beslut. Jag var tvungen att städa här hemma.
Så Keanu fick vara i byn utan mig. Jag lät bli att gå och titta på Keanu. Och det var inte alls för att jag var tvungen att städa.
Jag glömde helt enkelt bort honom. Jag glömde bort Keanu.
Idag glömde jag även bort en zonterapitid. Och igår glömde jag bort på en minut vilken tid jag bokat ett möte och bokade istället en ny tid så den som skulle vara med på mötet blev helt förbryllad.
Det är nog inget jämfört med vad Keanu är.
Papphammars dagbok
- Snubbla över min egen väska i min egen trapp och slå min egen tå.
- Ta fel på avocado och pekfinger och skära ett ordentligt jack i fingertoppen
- Svära över helt omöjliga plåsterförpackningar som gjorde att 10 felöppnade plåster blev strödda över lägenhetsgolvet
- Komma försent till jobbet pga ovanstående och misslyckas med att övertyga en kille om att jag faktiskt inte gjort det med flit
- Fastna med virkad kjol i buss-säte och inte fatta att jag satt fast, så det bara sa riiiiitsch och mammas tidigare lagning av samma virkade kjol var ett minne blott.
Det gäller nu att ta tillvara denna nyvunna effektivitet. Idag ska jag ta itu med att skriva min D-uppsats, göra en kopia av Sixtinska Kapellets takmålning i hallen, laga en sjurättersmiddag, sortera mina kläder i bokstavsordning samt läsa alla delarna i På spaning efter den tid som flytt.
