Tapetorkestern

"Hur tråkigt det än är, tant och farbror H&M, så vill jag inte ha fler brev från er nu. Sedan mitt senaste inlägg har jag fått två sorgsna meddelanden till om min försenade gula topp, som nu är utlovad till början av mars. Jag är väldigt glad att ni, tant och farbror H&M, inte ringer mig varje gång ni märker att min gula topp är ytterligare försenad. Men seriöst, ni behöver inte skriva oavbrutet heller. Det går åt så mycket papper. Om ni ändå vill skicka något till mig, som en uppmuntran, tant och farbror H&M, så kan ni väl skriva en dikt på en gång. Då bidde jag nog lite glad på er."

Det där brevet har jag inte skickat till H&M.
 
Än.

Ikväll är det dags att koka bönor. Det var längesedan. Jag minns hur bra jag tänker när jag kokar bönor. Minns, alltså. Inte så att jag tänker särskilt bra just nu. Jag tänker mest på något som jag lovat sluta skriva om, för att inte bli fjortis-aktigt tjatig.

Så för att inte skriva om det viktigaste väljer jag att skriva om totalt oviktiga saker. Ifall ni undrar. Så nästa harang om bönor eller H&M kommer sig enbart av att jag inte kan ägna hela bloggen åt små ritade hjärtan.

Nästan enbart. För så länge H&M skriver till mig skriver jag om dem. Oavsett hur många andra viktigare saker jag har på hjärtat.