.
Midsommarnattsdrömmar
Persilja, Perfektion och PT. Och youtubepremiär för Tapetorkestern!
Julen 2008 började jag och Liten Syster planera mitt bröllop. Mor tyckte att jag borde hitta en brudgum först, men det kändes oöverstigligt svårt, så jag och Liten Syster fokuserade hellre på saker man kan kontrollera. Ett bröllop med persiljetema började så smångingom ta form. Vi la dock av med planeringen redan vid nyår, eftersom det blev lite svårtänkt utan brudgum. Storasyster påpekade att jag och Liten Syster levde i en villfarelse om att det finns perfekta män och att vi därför blev utan.
Nyårshelgen gick och jag började allt mer tro att Storasyster hade rätt.
En månad efteråt blev jag tvärkär i en snygg gitarrist som spelade på Lergodset i Hammarstrand. Jag upptäckte att Storasyster haft fel. Den Perfekte Mannen finns. Eller åtminstone Den Nästan Perfekte Mannen. Han har ibland lite skev musiksmak och glömmer kategoriskt att ställa undan smöret, men jag svarade ändå Ja när han friade för två år sedan.
Snart gifter vi oss.
Det blir inte ett bröllop där gästerna klär sig i persilja. Men det blir ett bröllop där jag får Mannen.
Något jag inte räknat med, vare sig när jag tänkte på hur man kan persiljesmycka en kyrka eller när jag tänkt på något överhuvudtaget är att jag i helgen skulle bli väckt halvnio på morgonen av att det bankar på dörren och när jag skräckslagen öppnar, blir jag ännu räddare av att där står en Personlig Tränare, som drar ut mig i springspåret. Efter den chockartade inledningen (särskilt för den Personlige Tränaren, som nog aldrig försökt få en äldre 35-åring att jogga) fortsatte dagen med att jag blev livrädd över att vardagsrummet var fullt med folk när jag kom tillbaka efter mitt livs första löpträning. Dessa människor körde iväg mig till mat och drinkar och filmskapande och rejält lyxliv och total ompyssling. En av de bästa dagarna jag har varit med om.
Resultatet från möhippan finns att se här, här och här. Tapetorkestern finns i många skepnader.
Precis som persilja, tänker Liten Syster och planerar vidare.
Desperate Housewife sökes
Varför jag kräver att samhället köper mig en hemmafru:
Jag är fullt frisk och vet hur man dammsuger, men jag vägrar gå med på att leva i ett sådant underutvecklat samhälle där det anses fult att anlita skattesubventionerad städhjälp, för hur ska jag annars kunna jobba dygnet runt och bli ett asocialt överklasspsyko om ingen plockar bort dammet ur hallen åt mig?
Övriga saker jag behöver hjälp med, om jag inte ska flytta till Monaco och lämna er i sticket:
1. Fylla diskmaskinen och plocka ur den. Det tar minst tio minuter och tio minuter är ett halvt viktigt frukostmöte med min brainstormargrupp.
2. Ställa mina DVD-filmer i bokstavsordning. Kaos är inte bra för samhället.
3. Snyta mig. Hinner inte och det är snuskigt, det får någon annan göra.
4. Krama mina barn. Det är värsta kvinnofällan!
5. Konversera mina vänner och hälsa på grannarna. Det är tid jag inte har, eftersom jag skriver viktiga kolumner i olika tidningar och om jag slutar göra det bara för att vara social, då kommer jorden gå under och Sverige blir ett u-land. Kanske i omvänd ordning.
Och OBS! Min anställda hemmafru skulle såklart vara arbetslös och ledsen om hon inte fick arbeta hemma hos mig. Därför ser jag till att jobba extra mycket, så jag får råd att ha henne kvar. Men ni måste ge mig skatteavdrag för att jag är så ädel!
Samhället finns till för min skull, så det är bäst ni betalar om ni vill att jag ska ha tid med mitt världsförbättrande jobb!
Stressade hälsningar,
min spökskrivare
Don't look back
Varför är det så mycket fokus på att alla ska bli veganer? Är det inte viktigare att se till att djuren inom köttindustrin har det bra istället för att tjata på folk om vad de ska äta?
Varför måste alla hustrumisshandlare sluta slå sina fruar? Är det inte viktigare att se till att kvinnorna som blir slagna har tak över huvudet istället för att tjata på männen att de ska låta bli att slåss?
En del saker kan man inte ha överseende med.
Problemlösning
Icke.
Det grundläggande problemet är inte att vi äter kött. Det grundläggande problemet är att vi tror att vi är tvungna att äta kött.
Om folk slutade proppa i sig djur skulle maten räcka till fler. Vi skulle såklart inte föda upp en massa djur som skulle behöva en massa mat, om vi inte tänkte slakta djuren.
Men jag är inte vegan av miljöskäl eller för att vara solidarisk med fattiga länder. Det är en bonus att både miljön och människorna vinner på det. Den enda, och ofrånkomliga, orsaken till att jag är vegan är att jag inte vill ta ifrån djur deras rätt till eget liv. Det är så enkelt att man nästan blir fnissig.
Fast det är lätt att sluta fnissa när man tänker på att större delen av mänskligheten kräver - och njuter av - att få härska över andra varelser. Och dessutom säger att det är det enda sättet att leva, att ta livet av någon annan.
Det är det grundläggande problemet.
Som faktiskt har en lösning.
Vad vi egentligen vill
Veganerna vill att alla ska bli veganer, så att köttindustrin helt enkelt ska försvinna, så att inga djur tas tillfånga.
Visst låter det bedrövligt? Det hörs ju, att de där grönsaksätarna vill oss illa. De vill ta ifrån människor deras enda nöje: att stänga in och slå ihjäl djur för att sedan äta upp dem och göra kläder av dem.
Hur länge ska detta få pågå innan folk vaknar? Tänk om någon i din familj blir vegan! Då kommer era liv att förlora sin mening! Kanske går en släkting med i ett sådant där hemskt gräsätargäng, där de samlas om kvällarna och lagar vegetarisk mat och låter bli att bloda ner händerna. Sedan sitter de där och smider planer för hur de ska låta bli att köpa kött hela nästa vecka och så tvingar de kanske DIG att äta något utan animaliska ingredienser men då jävlar får du sätta stopp, för annars kommer du att dras med i deras bestialiska sekt, där de inte ens vill köpa ett schampo som testats på kaniner, för de har bannemig inte ett sadistiskt hjärta i kroppen, de där vegomänniskorna!
Rätt vad det är eskalerar hela skiten och du sitter där hemma och äter vegetariskt av egen fri vilja, medan en kossa får stå och beta i lugn och ro hela livet utan att bli dödad i unga år av en bultpistol och då har det gått på tok för långt! Dessutom riskerar du att leva ett längre och friskare liv än köttätarna och du blir dessutom miljövänligare eftersom hela jordklotet håller på att paja på grund av köttindustrin, vilket du har hört från köttindustrin att det bara är ljug, men några miljönissar och experter har ändå påpekat att jo, det är sant, så länge vi håller boskap på det sätt vi gör kommer vi sakta att förgifta oss själva, men det kan inte vara sant. Kan inte vara sant. Det är bara vänsterpropaganda och förbannad Mulle-terrorism.
Dina vänner kommer att bli nyfikna på vad du äter och kanske själva börjar fundera på om det är så himla fräscht att proppa i sig likdelar och så vips har det kanske blivit fler veganer i din omgivning och det är DITT fel, DITT fel!
Hela mänskligheten kommer till slut att utvecklas i fredligare riktning när vi inser att vi inte måste tortera andra för att behålla vårt människovärde och då faller ju hela jämrarns samhällsapparaten, för vad ska vi då hålla på med om vi inte kan förnedra andra varelser och vältra oss i deras lidande och se dem rulla runt i sin egen avföring i väntan på att få dö på våra härliga, svenska jordbruk? När tidelag och mjölkdrickande blir förbjudet, vad ska vi då ägna vår fritid åt?
Tänk om vi faktiskt blir lyckligare av att respektera djuren istället för att förakta dem? Tänk om det går att tjäna pengar på vettiga saker istället för att slita inälvorna ur kroppen på grisar och kor? Tänk om vi blir lite lugnare inombords och slipper ångesten över att så fort vi äter har vi bidragit till en sämre värld? Tänk om vi kan se varandra i ögonen och bli lite gladare när vi inser att en annan värld är möjlig?
HJÄLP!!!
