Tapetorkestern

Christoffers kommentar till förra inlägget lyfter en vanlig tanke: att matbristrisken är ett större problem än djurätandet. Det grundläggande problemet, hävdar Christoffer, är inte att vi äter kött utan att vi är för många djur och människor som behöver mat.


Icke.


Det grundläggande problemet är inte att vi äter kött. Det grundläggande problemet är att vi tror att vi är tvungna att äta kött.


Om folk slutade proppa i sig djur skulle maten räcka till fler. Vi skulle såklart inte föda upp en massa djur som skulle behöva en massa mat, om vi inte tänkte slakta djuren.


Men jag är inte vegan av miljöskäl eller för att vara solidarisk med fattiga länder. Det är en bonus att både miljön och människorna vinner på det. Den enda, och ofrånkomliga, orsaken till att jag är vegan är att jag inte vill ta ifrån djur deras rätt till eget liv. Det är så enkelt att man nästan blir fnissig.


Fast det är lätt att sluta fnissa när man tänker på att större delen av mänskligheten kräver - och njuter av - att få härska över andra varelser. Och dessutom säger att det är det enda sättet att leva, att ta livet av någon annan.


Det är det grundläggande problemet.


Som faktiskt har en lösning.