Tapetorkestern

 

 

Och så kom det sig att en journalist i högertidningen Dagens Nyheter fick för sig att skriva en text om att näthatarna är stackars proletärer som inte vet bättre än att gå med i Sverigedemokraterna och att det är alla andras fel som har stött ut dem och hånat dem för att de skriver felstavade dödshot i tid och otid.

 

Och så kom det sig samtidigt att det svartnade för min blick. Och den heliga vreden tändes. 

 

Arbetarklassen är inte ett enda stor brölande massa som bara vill slå neråt. Arbetarklassen är inte ens en homogen grupp som beter sig så som journalister i rikemanstidningen Dagens Nyheter tror att den beter sig. Arbetarklassmänniskor är inte ouppfostrade idioter som skyller sin taskiga sits på andra som har det ännu sämre och därmed per automatik röstar på SD. Arbetare kan både läsa och skriva. Det finns arbetare som inte kan läsa och skriva, precis som det finns folk ur andra samhällsklasser som inte kan läsa och skriva. De flesta människor är rätt kassa på att både läsa och skriva överhuvudtaget, eftersom läsning och skrivande är ett bortprioriterat område i högervindarnas skolSverige. (Detta pga högerspöken i skolbestämmarklubben fått för sig att läs- och skrivkunnighet är en flumkunskap som står i vägen för RIKTIG kunskap, dvs MVG i matte och NO. Och Entreprenörskap och Gott Uppförande)

 

Jag är född i en arbetarfamilj. Jag är uppväxt med värderingar om allas lika värde och att rasism är fel. Jag har fått lära mig att det inte är skamligt med utbildning och att det baske mig inte är något som bara höginkomsttagare ska hålla på med.

 

Själva arbetarrörelsens kärna är att de som är utsatta ska hålla ihop och att man ska förändra samhället i positiv riktning. Jag håller inte med arbetarrörelsen om att arbete dygnet runt är enda vägen till frälsning, men jag håller med om att man ska hjälpas åt för att förbättra villkoren för de sämst ställda.

 

Arbetarrörelsen och rasismen är varandras motpoler. Folk har inte arbetat livet ur sig för att fascistnissar ska ta över världen. Den som använder sin klasstillhörighet som ursäkt för att bete sig som en skitstövel behöver lära sig veta hut, inte få nån slags tycksyndom-klapp på kinden av en DN-journalist.

 

Att som DN-skribenten klumpa ihop arbetarklassen i en lättkränkt och oförståndig massa är rent klassförakt. En kränkt vit man är en kränkt vit man, oavsett samhällsklass. Den som skyller sina  förtryckaråsikter på sin livssituation är inskränkt och självgod, vare sig den personen är långtidsarbetslös eller partiledare för SD. 

 

Den som röstar på ett rasistiskt parti och/eller dödshotar kvinnor för att de existerar eller lägger sig i andras sexuella läggning eller sysslar med annat förtryckarfuffens gör det på grund av två orsaker: för att hen lider av en känsla av underlägsenhet och/eller överlägsenhet. Det har inte med inkomstnivå att göra. Det har med bristande folkvett, självbild och empati att göra. 

 

Så kom inte och säg att det är nån annans fel att folk röstar brunt. Visst har Alliansen sopat mattan för de högerextrema, genom att normalisera rasism och uppmuntra folk att se ner på varandra. Och kanske nån vänstervriden streckgubbe har hånskrattat åt en stackars SD:are som sitter på kammarn och svär över vad bedrövligt mycket feminister det finns men alldeles för få manschauvinister och att så fort det är dåligt väder är det invandringens fel. Det är ändå ingen ursäkt för att rösta på SD. 

 

Det är var och ens ansvar att inte välja att trampa på andra. Det är var och ens förbannade plikt att inte göra världen sämre. Det behöver man inte vara journalist på DN för att begripa.