Uppdrag granskning: Anonym bloggare vägrar ta ansvar för blogghistoriens bedrövligaste liknelse men säger till sitt försvar att den åtminstone är sann. Känsliga läsare ombedes hoppa över näst sista stycket, annars får de skylla sig själva å det grövsta.
Har man inget att säga ska man inget säga, det är ett enkelt motto. Men precis som de flesta andra principer är det tråkigt att leva efter. Precis som de flesta andra generaliseringar är det inte sant att de flesta principer är tråkiga.
Exempel på icke-tråkig princip: som nyinflyttad stockholmare bestämde sig min kompis för att heja på alla på vägen till jobbet.
Ett till exempel på icke-tråkig princip: en före detta kollega hade som vana (men jag kallar det princip för att inte stöka till själva upplägget på inlägget) att varje gång hen gick ut från Konsum ropa HEJDÅ! till all personal.
Ett exempel på en väldigt bra princip: att säga "men skärp er, pappskallar" till alla som inte riktigt vet om det är okej med nazism eller inte.
En mer konstruktiv men stört omöjlig princip: att få alla nazister att skärpa sig och sluta med nazisteriet.
Ett exempel på att inte ha mycket att säga: att rada upp en massa exempel istället för att ha något att komma med.
Jag har inte haft något att säga på väldigt länge, eftersom jag helt enkelt har blivit stum i både själ och hjärta och mest hjärna. Maniska fasen höll i sig så länge att jag hann inte skriva ett dugg eftersom jag var uppe på nätterna och bakade eller gjorde flödesscheman över världsförbättrande åtgärder eller mest diagram över hur sällan jag lyckas med saker och ting. Sedan gick maniska fasen över och då blir det inget gjort. Och i vilket fall är det väl ingen mening med att skriva en massa ord i en ruta på internet, när världen ser ut som den gör.
Å andra sidan har ju världen alltid sett ut på något sätt och ändå har jag skrivit saker, så det där är inget annat än en bortförklaring.
Som om jag skulle behöva förklara bort något. Det är väl ingen som knackar på dörrn och säger vänligt men bestämt att nu har det allt varit för lite skrivet på sistone. Och inte kommer det några kravbrev på att det måste bli fler streckgubbar annars stängs strömmen om tio dar.
Det är som det alltid har varit. Jag skriver bäst jag vill eller låter bli av samma anledning.
Den som inte läser kan inte heller skriva, är en gammal (och falsk) lärarsanning. Jag har läst en enda bok i år och den har jag inte läst ut. Har börjat på en till, men den är det mest bilder i. Koncentrationsförmågan är bortfnasad som gammskinnet på självsprickehänderna efter fulvintern.
Och på tal om det. Så har jag ingen koncentrationsförmåga. Jag upprepar eftersom du också har svårt att hålla fokus. I vilket fall är det ingen mening med koncentrationsförmåga, när det inte finns något kvar att koncentrera sig på. Jag är för gammal för att börja med balett och för ointresserad av allt annat.
Kommentarer
Trackback
