Tapetorkestern

Nu ligger det streckgubbar å klippepapper å penner å grejer å jox å mera papper å streck å förvirring över hela lägenheten å hjärnan, för på måndag har jag min första utställning! På Länsbiblioteket i Östersund klockan 16.30 sitter jag och ser fundersam ut i väntan på dig, så kom och håll mig sällskap! Jag visar upp en massa tavlor och teckningar och boken "Skönheten sitter på insidan och vägrar komma ut" och om någon frågar snällt kan jag signera boken också. Vill man köpa tavla, bok eller teckning går det hur bra som helst.

Eftersom det är struligare än vanligt i huvet nu hinner jag inte skriva något av vikt och substans och världsföränderlighetsdensitet, men det finns viktiga saker ni kan pyssla med ändå, tills på måndag. Gå in på Veganistan och tipsa om bästa matställena och affärerna i Sverige! Bra folk håller på att lägga upp en heltäckande vegoguide över detta landet och behöver tips.

Och är du i Östersund ikväll ska du gå på Steve Forbert på Storsjöteaterns Studioscen. Tid och pengar tog slut för mig, så jag vill att ni blir många ersättare åt mig på konserten. Det kommer att bli jädrarns finemang.

Klistra in valfri teckning här nedanför:

Det är drakens år, säger Mittuniversitetets hemsida. En storögd drake glor på mig och säger att drakens år innebär förändringar. Särskilt för mig, som är född i drakens år. Min födsel orsakade sannerligen förändringar i min mors liv, men annars har jag inte åstadkommit några storslagna saker. Därför ska jag ta och söka mig en utbildning. Utan utbildning kommer jag aldrig att bli vare sig FN-ambassadör, akrobat eller ett dugg lik Angelina Jolie och så kan vi inte ha det. Om jag skaffar mig en riktig utbildning kommer allting att lösa sig och det blir världsfred och en ny säsong av The Wire och alla kramas på gatorna fast de som inte vill kramas kan få stå i ett hörn och vara lite mysiga av sig ändå.


Men jag har alltså ingen examen. Har gjort som dinosaurierna och läst strökurser om intressanta saker och sedan en massa engelska tills jag inte kom på vad jag skulle skriva D-uppsatsen om och sedan blev jag medelålders och fick annat att tänka på. Men i cykler återkommer mitt utbildningsbegär (t.ex. när jag märker att vi behöver världsfred) och då tänker jag att nu ska jag baske mig läsa ett helt program och inge småtjafs men så tornar CSN upp sig som en storögd drake och säger att det är väl ändå inte möjligt att vi ska ha ännu mer att göra med varandra? Så då lägger jag utbildningsplanerna på hyllan, bland noppriga halsdukar som Angelina Jolie aldrig skulle ha på sig.


Men den här gången ska det bli av, för idag är sista ansökningsdag och hur svårt kan det vara att hitta en drakgodkänd utbildning? Ganska svårt, visar det sig, för det enda jag ser i hela världen är det här.

Det värsta med boken är att folk ska läsa den och säga "meh, va ere hära fö dravel" (ifall läsarna kommer från Kramfors). Därför tordes jag inte skicka in den till något vanligt förlag. Har så svårt för refuseringar.


Ändå skickade jag en pressrelease till några tidningar när boken var klar. Precis ingen har svarat. Snacka om refusering.


Eller jo, en har svarat. Kommunalarbetaren. Deras refusering borde jag klippa ut och sätta upp på väggen. De vill inte skriva om boken, eftersom de bara vill skriva om kommunalare och deras vardag. Jag som är kommunalare och har gjort en bok om min vardag kände det som att min facktidning gjorde slut med mig och stampade på min själ och skrattade rått osv.


Undrar varför jag inte har fått något svar ännu från Vogue, Land och Morberg Magasin?

Jag fick ta del av några reaktioner på gårdagens dikt. De tyckte att dikten inte var fakta. Det håller jag med om. Man ska inte bygga doktorsavhandlingar på dikter, till exempel. Man ska inte heller använda dikter som argumentationsunderlag i politiska diskussioner. Det är inte heller lönt att skriva till tidningen och berätta att man läst en dikt som omkullkastar hela SCB:s samlade arbete.

För att vara folk till lags skrev jag dock en dikt som är helt faktabaserad. Den handlar, liksom förra dikten, om svensk mjölkproduktion.

______________________________________________________________________________________________

Bregottfabriken, del 2 (OBS! DIKT! Men källhänvisningarna står inom parentes och källorna presenteras efter dikten.)

Gruppen med ungdjur på en mjölkgård kallas "rekrytering". (1)
"Rekrytering", alltså.
"Rekrytering".


Juni 2011 fanns det 346500 mjölkkor i Sverige. (2)
En mjölkko lever hela sitt liv enbart för att ge mjölk.
En mjölkko lever inte för sin egen skull.
En mjölkko är bara en del av en "rekrytering".


När kvigan är 15 månader gammal är hon könsmogen. (1)
Om hon är tillräckligt stor
alltså fysiskt
ska hon då semineras. (1)


Hon har inte bestämt detta själv.
Hon finns ju trots allt inte till för sin egen skull.
Hur skulle det se ut, om alla fanns till för sin egen skull?!?


När kvigan har kalvat tas kalven ifrån henne. (3)
Separationen orsakar stress både för kon och kalven. (4)
Att inte vara tillsammans strider mot kons och kalvens naturliga beteende. (5)
Man får inte vara så blödig.


Hur skulle det se ut, om alla kor fick vara med sina kalvar?
Utan komjölk till kaffet skulle du då bli, tänk på det.
Utan komjölk vet vi inte hur livet skulle bli.
Kanske friskare, men det är ju ren och skär spekulation. (6,7,8)


Cirka 2-4 månader efter kalvningen semineras kon igen. (1)
Svenska mjölkkor lever i snitt drygt 5 år. (1)
Varje år ersätts vissa kor i besättningen med yngre. (1)


Hälften av kalvarna som föds är hankalvar.
Vad ska man med dem till?
Det har vi inte kommit på än.
De får leva i ungefär ett och ett halvt år,
sedan tar vi livet av dem. (9,15)


De kor som överlever har det mest lajbans och mysigt. (hittade ingen källa till detta påstående)
Hälften av korna står uppbundna inomhus större delen av året. (10)
De kan inte ens vända sig om.
Hur viktigt är det att vända sig om, säger vi.
Det finns väl värre saker än så att bekymra sig om.


Alla kor, kvigor och stutar har rätt att gå utomhus
mindre än 10 % av sina liv. (11)
Många bönder struntar i att släppa ut djuren. (12)
Det är ändå inte så stor risk att bli upptäckt. (13)
Bäst vore det ju om korna inte måste gå ut alls. (14)


För att du ska få komjölk till kaffet
måste kor, kalvar och tjurar dö. (15)
Men lugn, det är inget obehagligt.
Alla djuren bedövas med ett skott i huvudet
av en bultpistol.
Sedan får de halsen uppskuren
och förblöder till döds. (16)


Sedan är det bara att fylla på med nya djur
till
rekryteringen.


KÄLLOR:

1. Arlas hemsida
2. Svensk Mjölks hemsida
3. Fredriksson M. et al. (2006) Optimal hälsa och välfärd för kalvar. JBT – Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi, SLU.
4. Lidfors L. et al. (2004) Ko-kalvseparation: Mindre stress när mjölkkor och kalvar skiljs tidigt. SLU, Fakta Jordbruk 13:2004.
5. Jensen P. (1993) Djurens beteende och orsakerna till det. Natur och Kultur, LT:s förlag. Stockholm.
6. http://www.svd.se/mat-och-vin/mjolk-mojlig-orsak-till-prostatacancer_6716791.svd
7. http://saveourbones.com/osteoporosis-milk-myth/
8. http://www.mjolkfri.com/allergier/10/mjolkallergi/
9. Sveriges officiella statistik (2011) Animalieproduktion - 2011:09.
10. Svensk Mjölk (2011) Mjölk i siffror 2011.
11. Statens Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om djurhållning inom lantbruket m.m. SJVFS 2010:15, saknummer L100.
12. ATL (2010) Beteskontroll upptäcker innekor. 2010-07-27.
13. Lantbruk och skogsland (2010) Försummad beteskontroll. 2010-08-02.
14. Sveriges Radio Ekot (2009). Mjölkbönder kritiska mot beteskrav. 2009-06-09.
15. Svenskt kött (2011). http://www.svensktkott.se/uppfodning/ Sidan besökt 2011-12-16 (av Djurens Rätt).
16. Jordbruksverket (2007) Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur. SJVFS 2007:77. Saknummer L22.

Du minns inte när du var nyfödd.
Du minns inte att du slets ifrån din mamma, som stod och skrek efter dig.
Du minns inte att du skrek för att du var rädd och inte fick vara hos din mamma.
Du minns inte att du blev instängd och inte fick komma ut trots att din mamma ropade förtvivlat.
Du minns inte att du aldrig fick träffa din mamma igen.


Du minns ditt barn, som du födde igår.
Du minns ditt barn, som du har burit på.
Du minns ditt barn, som slets ifrån dig.
Ditt barn som slets ifrån dig, trots att du skrek förtvivlat.
Du minns hur du hörde dina skrik.
Du minns hur du hörde ditt barns skrik 
och hur de stängde in barnet.
 

Du vet inte att du aldrig kommer att få träffa ditt barn igen.
Du kanske vet att du aldrig kommer att få träffa ditt barn igen.
Det spelar ingen roll vad du vet
eller vad du minns.
Ditt liv är ingenting.
Ditt barns liv är ingenting.


De kommer att ta alla dina barn ifrån dig.
Du får skylla dig själv, som föddes in i detta.