.
.
Vårdande verksamhet
Kom ihåg att vinna ett smycke från whopsydaisy!
Vaknar av att det blivit sommartid och jag är en extra timme äldre. Det kan vara Earth hour som ställde till det. Men ingen idé att oja sig över det, bara fram med bikinin och solstolen och ut i snön och ropa: "Släpp fångarne loss, det är vår!" och önska att folk förstår att det på inget enda vis är värdigt människor att hålla djur i bur.
Matcha gärna badutstyrseln med ett fint halsband! Gå tillbaka i tiden och läs förra inlägget; där finns en tävling där du kan vinna en present åt någon du tycker är smart. Det kanske är du.
VINN ETT TOKFINT SMYCKE FRÅN WHOPSYDAISY!
Det var allt bra länge sedan Tapetorkestern lottade ut något, eller hur? Här har du suttit och läst och läst vareviga inlägg sedan 2009 i väntan på en ny tävling, där du kan vinna en svårt cool knapp eller en snuskigt utbildande bok eller en märklig väska, och aldrig någonsin händer det. Tack för ditt tålamod! Nu har du chansen att få omgivningens eviga beundran genom att vinna ett sanslöst snyggt smycke!
Eftersom Tapetorkesterns smyckekollektion är tämligen mager, har jag tagit in proffshjälp från whopsydaisy, Internets bästa smyckesäljställe. Där finns fina, stansade smycken med smarta budskap. Du kan alltså både se tjusig ut och få folk att förstå att du är oerhört djup på samma gång. En svårslagen kombination. Det kan hända att du får evig makt och ära, rosenblad strödda vid dina fötter, en liten fan club eller en egen manskör om du har på dig smycken från whopsydaisy.
Detta perfekta hänge kan du vinna till din (eller någon annans, om du är på det givmilda humöret) halsgrop:
Det är alltså en liten uggla och en platta med texten "RIKTIGT KLOK". Kunde inte ha gjort det bättre själv.
Anledningen till att jag valt att pusha för whopsydaisys smycken är att där pågår en finfin kampanj där hälften av priset på vissa smycken går till Djurens Rätt. Just ugglan ger inga pengar till djuren, men det hindrar inte bäraren från att göra det ändå. Om bäraren är så smart som smycket säger, det vill säga ...
För att vinna smycket behöver du bara ge ditt bästa tips på hur man får folk att sluta dumma sig mot djur. Mest användbara tipset vinner klokhetshänget! Skriv alltså ditt namn, din mailadress och ditt tips i en kommentar till detta inlägg. Tävlingen pågår t.o.m 1 april. Lätt att komma ihåg, svårare att glömma bort.
Lycka till!
Trial and terror
En enda timme till Jorden
Mats ado about nothing
Mats Jonsson, han som ritar de bästa serierna om Bollsta, har på sin blogg haft en liten följetong om sin tid som medlem i Kramfors Unga Kommunister (förkortningsfavoritföreningen). Det kastade mig tillbaka till min egen tid som politisk posör.
När jag gick i nian ville jag bli anarkist, eftersom jag trodde att jag automatiskt skulle bli mager och få en punkarpojke i födelsedagspresent då. Jag märkte dock efter ett tag att jag var rätt mager redan, och att alla punkarpojkarna ändå bara ville ha kurviga brunetter, så jag slutade rita A inuti cirklar och försökte bli kommunist istället. Jag hade blitt kär i ett gäng ungkommunister och tänkte att bästa sättet att impa på dem måste vara att skriva ett specialarbete om Stalin.
Det föll mig inte in att gymnasiepojkar sällan läser högstadieelevers SO-uppsatser. Det föll mig heller inte in att Stalin skulle vara en så fruktansvärd träbock. Tråkigare karl fick man ju leta efter. Varför man nu skulle göra det. Jag gav upp även detta projekt (min tålmodiga lärare tappade aldrig tron på mig, trots att jag dessförinnan även lagt ner mitt storstilade verk om treenigheten. Heder åt honom!) och fick finna mig i att beundra kommunistkillarna på avstånd. Det ryktades dock att en av dem var moderat och en annan satanist och det var nog där som jag för evigt satte de två åskådningarna i samband med varandra.
I gymnasiet skulle vi göra ett arbete om andra världskriget. Då valde min grupp att skriva om Sickan Carlsson. Det impade inte på någon överhuvudtaget, allra minst på vår lärare. Sedan blev jag tillsammans med en centerpartist och blev tjock.
Men så slutar inte historien.
Det är klart de inte mår dåligt av att plågas.
Säger bara det.
.
.
.
.
Kärnkraftsfrisyren, del II
Jag var tvungen att klippa mig, så folk inte skulle förväxla mig med Marit Paulsen och tro att det var jag som tjatat om att kärnkraft är bra för klimatet. Nu ser jag ut som medhjälparen till forskaren i Mupparna, och det är en ära.
Kärnkraft är fint och mysigt och framför allt säkert. Det kan aldrig förstöra frisyren på någon. Det kan verkligen aldrig någonsin skada någon eller till och med döda någon, för det har Jan Björklund sagt på TV.
När Jan Björklund pratar i TV får jag väldigt svårt att sova. Jag låg vaken halva natten och funderade över var vi ska slutförvara Folkpartiet. Tänk om det läcker ut på våra barn och barnbarn?
Genomgång
Sossarna har bytt frisyr till någon som jag inte alls hört talas om, och det kan vara antingen bra eller något annat. En snabb politisk analys är att jag inte vet hur detta påverkar mig, alltså gjorde jag och Liten Syster kladdkaka igår för att döva det dåliga politiska engagemanget.
Och så tog Melodifestivalen slut, helt oväntat för oss som larvat oss med att säga att den håller på i evighet. Snopet.
Dagens låt är Ola mä fiola. Kennet Greutz och Erik Öst. Jag vet inte om det var den som vann igår, men den sätter sig på hjärnan utan att alls vara bra, så det är mycket möjligt.
Igår fick Mannen härda ut medan jag och Liten Syster gömde oss bakom sjalar och kragar under filmen Black Swan, där Natalie Portman klipper sig i tårna, tittar sig i spegeln och har en mamma som tänker slänga en tårta i soporna. Inpå hela eländet blir Winona Ryder vrång med en nagelfil i handen. Och så balett på det. Banne mig en av de bästa filmer jag någonsin har sett (eller blundat till).
Dessutom hittade jag en Agent X9 hemma igår som jag bara läst till hälften. Och i fredags var vi på Landstroms släppeskivkalas, som var så bra att det på riktigt är synd om folk som missade det. Tur då att de kan tröstshoppa deras skiva på nätet.
Nu gäller det att tokidrotta för att jag ska hinna få några Piggelinpoäng innan sportlovet plötsligt tar slut, det med. Sju tubsockar i potten.
There's no way around it. Kladdkaka!
Köttfri måndag säger Paul McCartney och då blir det ett hysteriskt och uppgivet hetsbeteende i stugorna, för vad äter man om man inte får äta ihjältagna djur? Det får man lätt svar på här. Där (alltså här) finns massor av vardagsrecept för folk som, liksom jag, vill äta när man är hungrig.
Om man har ett dödatdjurrecept man gärna vill göra om till djurvänligt recept kan man kolla här. Där finns allt man behöver för att omvandla snusk till smaskens. Och vips! så har man inte längre några ursäkter för att äta kött längre.
Men om man helt enkelt skiter i att laga mat vareviga dag och istället fokuserar på huvudgruppen i kostcirkeln - KAKAO - så är det händigt att ha att följande superlätta recept till hands (tatuera gärna in det på underarmen eller skriv det tvärsöver kylskåpsdörren):
VEGANSK KLADDKAKA
150 g mjölkfritt margarin
2 msk ljus sirap
3 1/2 dl socker
3 dl mjöl
1 dl kakao
1 1/4 dl vatten
Smält margarinet.
Rör i sirapen.
Blanda i socker och sikta i mjöl och kakao (be gärna någon om assistans här, för det är liksom två moment i ett) medan du rör.
Blanda i vätskan, lite åt gången.
Häll upp smeten i ugnssäker form och grädda i 175 grader i ca 20 minuter.
Jag har snott receptet från något ställe som jag inte längre hittar till. Jag tar inget som helst ansvar för eventuell hetsätning, men jag kan garantera att kakan gör dig mätt och kär i dig själv (om du låter bli att äta upp hela på en gång.) och väldigt omtyckt av alla du bjuder, om du nu tycker sådant är viktigt. Näringsinnehållet har jag inte beräknat, men det kan ju du roa dig med.
*
.
