Tapetorkestern

Mitt försök till uppvigling misslyckades. Hittills har jag inte fått något gensvar för att ersätta hungerstrejk med tröstätande som protestform.


Men det är såklart inget hinder för att jag ska protestera på det viset själv.


I lokaltidningen skriver folk att det är bedrövligt att det ska få finnas vegetarisk mat i skolan. Pölsa och isterband är den enda vägen till frälsning, utbildning, välfärd, lycka och lena lår, skriver de. Typ. Jag orkar inte läsa. Jag vill inte tro att denna stad är proppfull av trångsynta köttextremister som supit sig fulla på inälvssprit och mulat sig rödgråa med allehanda kadaver så att de inte kan tänka klart. Jag vill tro att den som skrivit de där kommentarerna är en och samma person som man inte behöver bry sig om, eftersom den inte har mental kapacitet större än en grankotte. Men det manar ändå till eftertanke. Det ställs ofta krav på att vegoförespråkare ska föra en saklig och vetenskapligt grundad debatt. Köttförespråkarna behöver dock bara säga "kött är gott" och så tas de på allvar. Varför envisas då vegofolket med att försöka övertyga med kloka ord? Det räcker ju att säga "kött är bajs" för att övertyga. Eller så borde vi inte försöka använda ord överhuvudtaget.


Dags att äta igen.

Insåg idag att J Mascis kanske inte sjunger som jag alltid trott i min favoritsång Green Mind med Dinosaur Jr. Men jag vägrar ta reda på den rätta raden, eftersom jag tycker "Counting your eyes, velvet toes" är så fint.


På stan kryssade jag mellan julklappsstirriga människor och hajade glatt till när jag såg en välbekant person komma gående emot mig. Jag hann inte rusa fram och kramas, eftersom jag såg att det var jag själv som vandrade fram i en klädspegel.

Tack till alla som gett väldigt bra råd i tävlingen! Grattis till Jo, Erik, Mal, Eva-Linda, Elin och Susanne! Det går inte att ha bara en vinnare när bidragen är så bra. Tavla kommer snart!


Imorgon ska jag besöka Arbetsförmedlingen för en diagnos. Jag ska förklara att jag är nästan lugn och harmonisk och dessutom ganska glad. Då begriper de att jag har drabbats av arbetslöshet och vill bota mig med en massa kurser i hur man säger hej och skriver sitt namn, men då säger jag nejtack och frågar om vi inte bara kan vara vänner istället.

Blev sjukskriven ännu en vecka och försöker låta bli att tänka på att betygen ska vara satta på onsdag. Eftersom jag då ska ha vikarier i en vecka till hinner jag inte bedöma något. Och eftersom jag var så stressad veckorna innan jag blev sjuksriven hann jag nog inte lära eleverna något alls. Alltså löser sig bedömningen alldeles av sig själv.



Provade rita i sängläge med tangentbord där man håller rullkulan i höger hand och musknappen i vänster hand. Det blev bedrövligt. Nu snackar vi inte högkvalitativa Paintmästerverk längre. Resultatet kan skådas nedan.



Och så snöar det så mycket att brevbärarna har fått semester. Det har de i alla övriga väder också.


Var så väldigt glad över att jag inte fick en rejäl panikattack inne på labb när jag tog prover idag att jag ville hjula ut därifrån. Hejdade mig och blev inte ens ledsen över att jag skulle ut i snöstorm utan mössa, eftersom jag tydligen tappat bort mössan inne på labb. Det vore alldeles för pinsamt att störa den sköterska som nyss pysslat om mig med fotkudde, mineralvatten och värmedyna (för att jag inte skulle svimma när hon satte nålen i armen på mig. Jag blir aldrig någon Nikki Sixx, jag. Fast han kanske också hade en sådan gullig dam med sig varje gång han skulle knarka. En som pratade väder och vind allt medan han stirrade in i tapeten och väntade på mörkret men så plötsligt var det över och han fick dricka vatten och vila lite och fick ett plåster som sköterskan också pratade lite om och så vill man bara krama oom na, men där går kanske gränsen.), så jag tänkte bara att jag har ju en mössa till hemma och det får väl räcka. Men precis som i en vacker musikal fiick jag syn på min lilla blå tantmössa som låg och väntade plikttroget på mig på en stol alldeles vid entrén. Jag blev snudd på euforisk och stegade fram till den med utsträckta händer. Jag skulle precis säga "Men där ÄR du ju!" när jag såg mannen som satt bredvid. Han såg inte ut att vara på humör för denna känslosamma scen mellan mig och mössan, så jag bara plockade upp den och gick ut i snön.


Sedan ringde doktorn och sa att jag måste ta om ett av proverna och då gick euforin över. Jag låtsas som ingenting och skickar Nikki Sixx till labb med mitt leg.

Igår läste jag en artikel om en samlingsskiva med John Mayall. Inget särskilt med det. Men! I en och samma mening nämns Mark Almond och Harvey Mandel!