Tapetorkestern

Mitt försök till uppvigling misslyckades. Hittills har jag inte fått något gensvar för att ersätta hungerstrejk med tröstätande som protestform.


Men det är såklart inget hinder för att jag ska protestera på det viset själv.


I lokaltidningen skriver folk att det är bedrövligt att det ska få finnas vegetarisk mat i skolan. Pölsa och isterband är den enda vägen till frälsning, utbildning, välfärd, lycka och lena lår, skriver de. Typ. Jag orkar inte läsa. Jag vill inte tro att denna stad är proppfull av trångsynta köttextremister som supit sig fulla på inälvssprit och mulat sig rödgråa med allehanda kadaver så att de inte kan tänka klart. Jag vill tro att den som skrivit de där kommentarerna är en och samma person som man inte behöver bry sig om, eftersom den inte har mental kapacitet större än en grankotte. Men det manar ändå till eftertanke. Det ställs ofta krav på att vegoförespråkare ska föra en saklig och vetenskapligt grundad debatt. Köttförespråkarna behöver dock bara säga "kött är gott" och så tas de på allvar. Varför envisas då vegofolket med att försöka övertyga med kloka ord? Det räcker ju att säga "kött är bajs" för att övertyga. Eller så borde vi inte försöka använda ord överhuvudtaget.


Dags att äta igen.