Tapetorkestern

Bob Dylan har - som knappast nån i hela världen som bryr sig om såna viktiga saker har missat - gett ut en till skiva med låtar som nån på skivbolaget har hittat i en garderob och sannerligen säger jag Eder att det är som vanligt en hoper rent lysande garderobsmaterial. Här skulle jag kunna skriva nåt bittert om att när jag själv samlar ihop garderobsmaterial är det inte en överdådig, fascinerande hitparad utan mest en gammal BH som inte kan behålla ena axelbandet samt grälla sjalar som nån köpt på fyllan och inte döper jag det till Another Self Portrait som Bob gjort, inte, men så griniga ska vi inte vara. För nu är det partaj, vin och brudar och rajraj, som BjörnåBenny brukar sjunga. Partajet består i att avslöja vinnaren i förrförra inläggets popquiz! Det blir en kort fest, där alla får gå hem tidigt för att både spriten och sångerna är slut och värden stänger in sig i garderoben (och sorterar trasiga bysthållare och Steven Tylers avlagda scarves), eftersom det bara kommit in två svar.

 

De svaren var inte helt åt det rätta hållet, så jag behöver inte kamma någon streckgubbe och skicka iväg som pris. 

 

Däremot känner jag mig skyldig världen de rätta svaren, så här kommer de (och har du inte läst frågorna är det bäst att göra det nu, annars ter sig följande text ännu mer osammanhängande och ovidkommande än Tapetorkestern gör i vanliga fall):

 

På Bob Dylans Debaserspelning var jag så knäsvag att jag bara minns att nån sa att Tomas Ledin fanns i lokalen. Jag såg inget bevis på detta, eftersom jag hade fullt sjå med att titta på Bob, som stod på scenen på riktigt bara några meter ifrån mig. Och sjöng och spelade gjorde han. Säkert. Jag minns inte. Men det var bra. Tror jag.

 

Madonna, Dojjan och jag sjöng "Like a Virgin" väldigt fint och ofta tillsammans när jag var liten. Mina kunskaper i engelska när jag gick i tvåan innebar inte riktigt att jag förstod nåt om vad en jungfru var om det inte var jungru Maria och varför sjöng Madonna om henne och inte begrep jag varför påven var arg på Madonna och det begriper jag visserligen inte nu heller. Jag funderade mest över varför Konsum i Kramfors inte sålde svarta nättröjor så jag kunde bli en Madonnakopia. Det  sålde i alla fall neonfärgade armband, så dit gick veckopengen. Helt i onödan, för jag blev inte popstjärna, men inte heller påvens favorit.

 

Den tredje frågan är kanske den kulturhistoriskt mest intressanta. Kenneth and the Knutters och Entombed har spelat i Kramfors (inte tillsammans, vilket dock hade varit riktigt intressant), men inte Nirvana. Vi hade kunnat få Cobain & Co för en handfull tusenlappar, men nån i vår musikförenings styrelse tyckte att de var för okända och tackade nej. När Dojjan och jag hörde detta startade vi ett våldsamt uppror och sa att det var för bövelen det värsta. Upproret höll vi dock för oss själva, eftersom vi var såna blyga violer på den tiden. Nirvana ställde hur som helst in sin sverigeturné, så vi fick hålla tillgodo med Kenneth and the Knutters istället.

 

Tori Amos och Thore Skogman är för evigt förbundna med varandra pga hennes låt "Pancake" och hanses låt "Plättlaggen". Vilket kanske upprört den kristna högern eller påven eller så, men det hjälps inte.

 

Till sist är det bara att erkänna att jag i väntan på att Billy Idol skulle vältra sig in på scenen blev ett rocknrolltroll och tvingade två unga herrar att plocka upp en dryckesbägare som de slängt på golvet och genast slänga den i papperskorgen och vet hut, pojkspolingar. Rebel Yell, liksom.

 

Den som tycker att den svarat rätt på alla frågor men inte vågade skicka in ett svar kan rita sin egen streckgubbe och fira ordentligt för sig själv. Grattis!