Tapetorkestern

Kommer ni ihåg Örjan, den okramade kulturfascisten? Örjan, som blev förtvivlad över att annat än Örjans kultur får finnas? Örjan, som vill pådyvla alla sin snäva världsbild genom att skriva surmulna kommentarer i lokaltidningen? Örjan är tillbaka. Nu har Örjan suttit och retat upp sig på att Storsjöyran får existera, trots att Örjans favoritband Sven-Ingvars inte var bokade. Istället for Örjan och Sven-Ingvars till Fäviken Game Fair, för det är ett ställe som Storsjöyran inte ens kommer i närheten av. Där finns den rätta "hillbillykänslan" (Örjans egen kommentar). 

 

 

För er som inte vet vad den rätta "hillbillykänslan" är: jag vet inte heller vad det är. Men jag tittar på Fäviken Game Fairs hemsida. Där berättas det att man firar höstskörden och den stundande jakten. Fokus ligger på jakt (därav namnet) och mer jakt och lite jakt inpå det. På Fäviken Game Fair kan man umgås med "likasinnade". Det är alltså inte något för alla. Man måste vara intresserad av att skjuta ihjäl djur och att lyssna på Sven-Ingvars. En rätt exkluderande festival. Sponsrad av Svenska Jägareförbundet och Försvarsmakten (på riktigt!).

 

 

Vad man än tycker om Storsjöyran: det är i alla fall en festival som vill inspirera till glädje, kreativitet och gemenskap. Allt det där som Örjan avskyr. Eller, gemenskap tycker Örjan om, men då måste det vara gemenskapen i att stänga ute andra, som inte gillar slakt och Sven-Ingvars. 

 

 

Storsjöyran är inte en obskyr liten festival som enbart vänder sig till en pytteliten målgrupp människor som bara lyssnar på österrikisk bastube-disco från tjugotalet. I år spelade supermainstreamakterna Eldkvarn, Laleh, Thåström och Glasvegas. Men det fanns även plats för artister utanför mittfåran, vilket är vad som skapar en bred festival. Det är den milsvida skillnaden mellan snobb-fester som Fäviken Game Fair och folkfesten Storsjöyran. Fäviken är snobbigt eftersom dess besökare kör ett elittänkande som innebär att det enda rätta är att vara intresserad av att döda djur och att lyssna på dansband. Den rätta hillbillykänslan, liksom. Allt annat är trams och tjafs och de som inte gillar läget kan flytta till Fjollträsk.

 

 

Storsjöyran är inte bäst i världen, kanske inte ens det bästa som händer i Östersund varje år, men det är en jäkla bra tillställning. En tillställning som i år lockade över 30000 människor. Ungefär lika många som Fäviken. Det finns alltså ett omättligt begär hos jämtarna att i organiserad form på fyllan diskutera skojigaste sättet att skicka en älgtjur i döden på, medan man sjunger allsång till LILLA SÖTA FRÖKEN FRÄKEN! 

 

Begrunda detta och hjälp mig att packa flyttkartongerna. Jämtland börjar säga hejdå.

 

 

 

Alltså. Det är helt oförklarligt varför ovanstående streckgubbe är klädd som en blandning av golfare, ridjockey och sångaren i Cheap Trick. Jag borde inte ha hoppat över Hur-man-ritar-en-jägare-kursen på Konstfack.