Tapetorkestern

Kulturchatt på lokaltidningen. "Örjan" hävdar att kultur bara är en massa tokiga idéer och att det som verkligen bygger samhället är idrott och rörmokare. "Örjan" har rätt. Kultur ÄR bara en massa tokiga idéer. Utan dessa tokiga idéer skulle samhället enbart bestå av idrott och rörmokare.


Det måste finnas skidbackar och någon som fixar stoppet i avloppet. Precis som det måste finnas potatisbönder och järnvägar. Allt det som är ramen för att vi ska överleva, rent teoretiskt.


Men till slut blir man lite less på att enbart tänka på rörmokare och skidåkare, potatis och SJ:s obekväma sovvagnar. Man kanske tänker att livet är något mer. Man kanske får en tokig idé! Kanske lyssnar på en sång, dansar en dans, läser en bok, ritar en serie, gör en skitful skulptur av näshår, väver en brun tavla som föreställer kommunens inställning till kultur, ställer sig på Stortorget och håller en enmansteater om ensamhet och sedan går man hem och ordnar alla rörmokare i storleksordning och fotar dem och skickar till en gammal släkting som blir glad. Själv blir man kär i sig själv för att man är så kreativ och när man är kär i sig själv blir man lätt kär i andra och plötsligt har man ett helt pusskollektiv som man kan bjuda in folk till och det blev fred på jorden utan att man visste ordet av.


Men då säger "Örjan" att det där vill hen inte veta av. En massa pussar till höger och vänster. Då blir "Örjan" upprörd och börjar fundera över varför hen blir så upprörd och kommer på att det är för att hen själv aldrig har fått en endaste puss eftersom hen inte har tyckt att det har varit särskilt viktigt med annat än hantverkare och frostiga toppluvor.


"Örjan" börjar fundera på hur hen ska uttrycka sina upprörda känslor. En tokig idé, det där med känslor. En riktig medborgare har inga känslor. Det är bara stål och kol och snor som gäller. Så "Örjan" skriver till lokaltidningen. En tidning där andra människor skriver. Andra människor. Som om "Örjan" bryr sig om vad andra människor tycker. Ja, det gör "Örjan". Andra människor påverkar "Örjans" liv. "Örjan" inser att hen inte är ensam i universum. Att andra människor är intressanta. Och om man är intresserad av andra människor är man intresserad av andra tankar. Andra idéer. Tokiga idéer! "Örjan" blir rädd. Här har hen gått och varit kulturell i hela sitt liv utan att veta om det. "Örjan" har faktiskt ett behov av att få andra människor att veta vad hen tänker. Att även "Örjans" tankar räknas. Ett behov av att få uttrycka sig. På sitt sätt. Att få finnas för sin egen skull.


DET är vad kultur handlar om.