Kosmik Debris
Som om det inte vore nog med att dagarna går åt till att få strumpor att höra ihop så ska dagarna räcka till att jag ska höra ihop med kosmos också. Och det är oftast jag som är omaka men ändå kräver att kosmos ska låtsas som ingenting och gå på partaj med mig fastän jag är helt randig när allt annat är rutigt.
Men hur som helst, som Anders Borg brukar säga precis innan han berättar att ungdomar ska sluta ha råd med att leva och studera och istället ställa sig till marknadens förfogande och kanske sy en dörrmatta av sig själva så vanligt hederligt folk med pengar på banken kan torka av skorna nånstans och fortsätta med livet.
Hur som helst.
Ibland är kosmos och jag synkade. Igår var ibland. Jag var ute och sprang på lätta ben (jomenfaktiskt) och lyssnade på Captain Beefheart och plötsligt vrickade jag till foten exakt samtidigt som han sjöng Her eyes are a blue million miles och fotvricket inträffade precis när han sjöng EYE och jag ropade samma sak rakt ut.
Men I skolen icke varen oroliga, ty det gick bra med foten min. Captain Beefheart fortsatte att sjunga Electricity och jag fortsatte springa och tänkte på Thore Skogmans elektricitetsvisa och att allt hänger ihop. Utom möjligtvis alla ord i det här inlägget.
Sedan tänkte kosmos att nu får det räcka med att vara i fas med mig ett tag och drog igång snöstorm, hockey-OS, kolhydratsfobi hos allmänheten och annat dravel.
Men det spelar ingen roll, för nu har Lydia Loveless nya skiva kommit och den är självmedicinering mot kosmisk obalans. Och hur det än är, vare sig kosmos är i fas med mig eller inte, så är jag inskriven i Fas 1 på Arbetsförmedlingen på deltid. Det kräver så mycket självmedicinering att Lydia Loveless allt får ta och göra femton dubbelalbum.
Kommentarer
Trackback
