Återkomsten
Alla symtomen var tillbaka. Irritation, håglöshet, tom blick, tom hjärna, koncentrationsomöjligheter, stelfrusna ben och fötter.
Binjurarna och sköldkörteln var alltså i olag igen.
Tur det var lång telefonkö till doktorn. Jag hann komma på själv att det inte var endokrina eller hormonella störningar som var felet den här gången.
Det var bara Facebook.
Jag stängde av datorn och fick plötsligt både energi, livslust och intelligens tillbaka. Dessutom fick jag en väldig massa tid. Jag fick så mycket tid över att jag hade kunnat skaffa tre barn, gått med i Hell's Angels, blivit ballerina och lärt mig spela cittra om jag hade velat. Plötsligt förstod jag hur folk hinner med saker i livet.
Jag lät bli facebookandet, twittrandet, bloggandet, slösurfandet, youtubandet, egogooglandet, nätshoppandet, nyhetsläsandet och nästan räkningsbetalandet också. Jädrar, vad jag mådde bra.
Till slut mådde jag så bra att jag tänkte att nu kan jag i alla fall data litegranna, för jag kan hantera det.
Och nu sitter jag här igen. Irriterad, håglös, tom i blick och hjärna, med iskalla ben och fötter och kass på att fokusera på vad det nu var jag egentligen skulle skriva om för inte var det det hära.
Kommentarer
Trackback
