Dricka sprit och hålla käften eller åtminstone i plånboken
Det värdelösaste med att ha slutat med att dricka sprit är att det inte blir så himla stor skillnad rent mentalt.
Innan nån av er tänker att
det är banne mig dagsens sanning
här ska supas toppluvan av mig på direkten
ro hit med en balja hembränt
och kanske nåra
chips
så vill jag bara påpeka att det finns bra saker med mitt privata alkoholförbud också. Självklart sparar jag pengar. Som jag lägger på andra dumheter, visserligen (se nedan). Ett stort plus med att inte ha rödvinstävling är att jag inte vill karva ut min mage med närmsta sax på natten för att den ska sluta brinna upp. Jag får heller inte total dödsångest dagen därpå och måste ligga nerbäddad med täcke, utan täcke för att det är för varmt, med täcke igen för att jag fryser och bort med helvetesheta toktäcket och så vidare och inge vidare. Dessutom slipper jag bli så himla spirituell att jag bestämmer mig för att bråka med folk om vem som egentligen spelar vad på skivor som ingen faktiskt bryr sig om, eller att jag helt enkelt måste sjunga folk rätt i öronen. Eller fel.
Men i övrigt är det egentligen ingen idé att låta bli alkohol. Jag är precis likadan utan. När jag ska handla kläder (jag vet att det är fel att köpa nya saker, men eftersom jag ibland får för mig att vägen till Sanningen och Ljuset kanske går via en tröja som passar så hamnar jag ibland inne på klädaffärer) är det ändå som att jag är på fyllan.
Jag stod framför rea-ställningen och småfnissade åt guldglittriga snusbruna boleros, äckelmohairkoftor och noppriga tweedkjolar. Och så tog jag fram en klänning som var i fel storlek, fel färg och framför allt fel modell. Men den kostade 50 kronor. Vad får man för 50 kronor? Till exempel kan man köpa två kilo bananer, Bob Dylans liveskiva med Grateful Dead (men det ska man INTE göra, eftersom den är bedrövlig. Jag gjorde det ändå, jag. I min ungdom. Nuförtiden gör jag inga felköp.), två ritpennor eller en massa potatis eller så kan man skänka 50-lappen till någon fin organisation.
Jag valde alltså att köpa den fula klänningen eftersom jag tänkte denna gravt alkoholpåverkade tanke:
"Jamen jag kan sy om den".
Jag kan inte sy. Har aldrig kunnat sy, kommer aldrig att lära mig att sy och även om jag visste hur man gjorde var det ju ändå fel himla färg på fanskapet.
Kom hem. Provade klänningen. Inte nog med att den var ful, den var ännu fulare än jag trodde. Och ännu felare i storleken. Och när har jag nånsin klänning? Den enda klänning jag passat i var min brudklänning och den är det tydligen väldigt noga med att man inte har på sig i tid och otid.
Hädanefter är det jag som får nykterhetsförbud när jag går på stan.
Kommentarer
Postat av: Pixie
Mitt tips är att du sätter en massa patches, pins och skit över hela klänningen och har den som ett slags punkigt överplagg över något annat plagg (svarta jeans eller nåt). Men så kan jag ju inget om kläder och vet inte hur det ser ut, hur du ser ut eller någonting. Egentligen borde jag alltså inte ens skrivit denna meningslösa kommentar.
Svar:
Tapetorkestern
Trackback
