Naj sitt än wåtsch äs tiös gå ba-ha-ha-haj
Ser Martin Scorseses film om Rolling Stones, Shine a light. Mannen och jag häpnar. Låter de sådär? Eller har vi fått en skämtkopia av filmen? Dire Straits har gjort en illustration av hur det låter.
Hur kan Scorsese ha gjort den fantastiska The Last Waltz och sedan göra en sådan här tossig film? Förmodligen bara för att göra folk glada över att även jätteduktiga människor kan balla ur och skapa skräp.
Helt usel är dock inte filmen. Jag får många fina tankar:
1. Mick Jagger ÄR en överdängare på att dansa.
2. Hela gruppen har likadana rumpor. Vilka lustiga auditions de måste ha haft i början, med så specifika krav.
3. Ron Wood har en avundsvärt perfekt frisyr. När jag för sju år sedan försökte klippa mig själv sådär blev jag Rod Stewart korsad med Tommy Nilsson och Streaplers-84.
4. Det är roligt när Keith Richards säger åt en tjej i publiken att vara tyst när hon galer med i hans stämsång.
5. Varför tyckte inte Mannen att det var fint att jag satte en klädnypa i hans långa lugg när Keith Richards har en hel sybehörslåda i kalufsen?
6. Vad märkligt att det bara är 16-åriga och snygga tjejer som hade råd att fylla de främsta platserna kring scenen. Inte ens Bill Clinton, som ändå fick konserten i födelsedagspresent, syns till där framme.
7. "Vad många bra låtar Rolling Stones har gjort". Tänker jag inte. Om jag hade sett den här filmen utan att ha hört deras imponerande låtkatalog hade jag aldrig fattat varför de blitt stora överhuvudtaget.
8. Är det ett genidrag av Scorsese? Har han gjort en anti-idol-film? Är det meningen att man ska bli av-imponerad?
9. Hur som helst, Mick Jagger kan ändå dansa fantastiskt bra. Och sjunga samtidigt. Jättefort. En lingvistisk upptäckt är att i Jaggers värld börjar alla vokalljud med "n". Kanske blir så av dansen. (Dans - n! Höhö. Hm.)
10. Jag kanske är för gammal för att fatta själva grejen med filmen. Eller så är min rumpa så bred att den förmörkar mitt sinne.
Kommentarer
Trackback
