Tapetorkestern

Sitter på helspänn. Förväntansfull, nyfiken och väldigt bekymrad över att jag inte har några festkläder. Snart ska nämligen Arbetsförmedlingens jobbcoach ringa mig och boka en dejt. Med tanke på att Arbetsförmedlingen har så överdrivet mycket pengar kommer träffen att bli skarpt glammig. Fas 3:are utklädda till keruber häller upp champagne åt mig ur ymninghetshorn, arbetsmarknadsministern i guldlamé slänger konfetti och rosenblad tvärsöver lokalen, Madonna leder allsången och så vidare. En fest som anstår en statlig myndighet, helt enkelt. Borde jag tvätta håret? Det kanske verkar överdrivet.

 

 

Du sitter där ovetande om Arbetsförmedlingens stinna kassa, eller hur? Du trodde de gick på knäna som nästan alla andra? Icke! För det första har Arbetsförmedlingen så mycket cash som bränner i fickan att de har köpt in arton stycken jobbcoachningsföretag till filialen i Östersund. Man kan tro, om man är svårt naiv, att arbetsförmedlarna själva borde vara jobbcoacher. Då är man så världsfrånvänd att det nästan blir böter. Arbetsförmedlarnas uppgift är INTE att hjälpa folk till jobb. (Till arbetsförmedlarnas försvar ska sägas att flera arbetsförmedlare är väldigt frustrerade över att de inte får hjälpa folk direkt med detta.) Istället är de bara a-kassans lejda spioner, som ska anmäla alla som inte söker jobb på Arbetsförmedlingens godkända vis, så de blir utan inkomst och kanske som bonus får gå till socialen istället. Tjong i medaljongen!

 

 

För det andra hade Arbetsförmedlingen drivor av guld över, trots att de anlitat de dyra jobbcoacherna, så de tänkte att nu finns det ingen som tar en, man är kung kung kung i baren. Dags att spendera! För att ingen ska tro att jag hittar på en massa länkar jag direkt till Aftonbladet (som visserligen lever på att hitta på en massa), så får du se själv i all din blåögdhet vad Arbetsförmedlingen gör när shopaholic-ivern slår till. Om Arbetsförmedlingens chef läser Tapetorkestern idag vill jag passa på att erbjuda mina tjänster till ett bra mycket lägre pris, ska vi säga 10 000 kronor och en chokladkaka? 

 

Det sista räknar jag som dagens jobbansökan, så nu kan jag ägna mig åt vettigare saker tills imorgon.