Tapetorkestern

Fredagsfirandet inleds lämpligen med att kompa på trombon och kastruller genom väggen till grannen som varje dag den senaste veckan sjungit den där låten som tjatar nåt med att hen inte ens kan stå på bena om föremålet för besattheten inte finns i krokarna hele hele tin och andas sin luft ner i lungorna på motparten. En sång om snusk, baciller och osjälvständighet, till pianokomp. Partaj. 

 

Missförstå mig icke, jag blir glad över att höra när grannar sjunger. Det gläder mig oändligt mycket mer än när grannar kör slagborr, skriker parningsrop till Zlatan eller spelar reklamradiomusik som vi fått för våra synders skull. Eller så blir jag bara glad för att grannarna sjunger för att det då står lika mellan oss, eftersom jag hjälper Curt & Roland med atonal stämsång till deras countryskiva med väckelsesånger väldigt ofta.

 

Om du sitter sysslolös på en fredag och inte har några grannar som sjunger Kentskillingtryck kan du läsa kommentarerna till denna artikel i lokaltidningen. Senast jag kollade hade den 78 kommentarer. Om man bortser från att många ger uttryck för väldigt obehagliga men oändligt sorgliga åsikter blir det väldigt roligt, som en stream of consciousness-dikt av en avlägsen kusin till James Joyce, med begränsad skrivförmåga.

 

Efter förra inlägget meddelade en läsare att hen försökt kommentera SD-artikeln med hjälp av kommentarsmallen som jag gjort, men den kom inte igenom modereringen. Fredagspysslet består alltså av att försöka klura ut exakt vad som skiljer Tapetorkestermallen från de kommentarer som lyckats slinka igenom. Facit längst ner på sidan. FAST jag tror att det är så att alla som kommenterar har använt Tapetorkestermallen, men bytt ut några ord här och var för att vara lite speciella. Så my work here is done.