Brevlådan som försvann och så dagens outfit.
Posta brev. Ut och posta brev. Eftersom brevlådan bara ligger en kilometer bort härifrån är det bara att kliva rätt ut i världen, okammad, otvättad och klädd i hemmapyjamas. Raka vägen iväg och posta brev. Raska steg. Jätteraska steg och snart framme vid brevlådan. Den magiska brevlådan. Den är magisk för att jag vid ett tillfälle postade ett brev efter tömningstid och brevet kom fram dagen därpå. Som alla vet kommer aldrig postad post fram dagen därpå, eftersom Postens policy är att dela ut posten lite lagom i efterskott, när de känner för det. Efter den där nyandliga upplevelsen postade jag ett brev före tömningstid i hopp om att trolleriet skulle upprepa sig. Den försändelsen tog två och en halv vecka på sig att nå mottagaren. Det kan man också säga är lite magiskt, för i den logiska världen händer inte sådant. Men hur som helst, nu skulle jag ge brevlådan en chans till.
Brevlådan var borta. Jag fladdrade lite med pyjamasärmarna och såg en STÄNGT-skylt på dörren till postterminalen. Posten hade alltså bestämt sig för att det var alldeles för lätt för folk att lägga brev på lådan hur som helst. Av alla konstiga företag i världen är Posten konstigast. De vill helst inte att någon ska utnyttja deras tjänster och om någon ändå är avig nog att göra det ska man betala i förväg för det och sedan får man hålla tummarna bäst man vill för att Posten utför tjänsten. Om man dessutom vill ha ersättning ifall Posten super bort ens brev får man betala extra. Inte ens då får man en garanti för att Posten ska göra vad de kan för att brevet ska komma fram, för det kan ju vara dåligt väder eller hockey-VM eller pollensäsong precis när brevbärarna ska ut. För att ytterligare stärka sitt varumärke som världens mest vrånga företag drar Posten alltså ner på brevlådorna. Där det trots allt sitter en stackars gul låda kvar skriver man en tömningstid som ingen vanlig människa hinner med, för hur skulle det se ut om alla la brev på lådan hela tiden?
Vid osannolikt många tillfällen har Posten slarvat bort min post. Någon enstaka gång har jag fått frimärken som tröst. Dessa frimärken kan jag i min tur sätta på ett brev och skicka iväg. Om brevet inte kommer fram kan jag få nya frimärken, som jag kan sätta på ett nytt brev och skicka iväg, och så vidare. Om jag får storhetsvansinne och vill skicka ett paket får det inte vara större än ett brev, för att skicka paket är så dyrt att Posten inte ens vill tänka på saken. Om man skickar saker i paketet som dessutom är mer värda än navelludd får man skylla sig själv om det kommer bort, för brevbärare ska inte behöva lära sig både läsa och bära ut paket. Det finns brevbärare som faktiskt sköter sitt jobb, men dessa människor gör Posten sitt bästa för att plocka bort. Annars kan det ju råka hända att Posten får bra rykte och då vill alla skicka en massa post med Posten och det är faktiskt inte meningen. Posten har viktigare saker för sig än att pyssla med en massa post. Posten är en täckmantel för någon konspiration som jag ännu inte hittat namnet på.
Jag fick traska ännu en kilometer i mina myspyskläder för att hitta en brevlåda. Då var jag framme vid det stora köpcentret och min sovstass hade blivit svettig. Sedan var det bara att traska två kilometer hem igen i hemmadressen (hahahaaaaaa) och svära över att jag blivit väldigt försenad. Som vore jag ett litet vykort på drift.
Brevlådan var borta. Jag fladdrade lite med pyjamasärmarna och såg en STÄNGT-skylt på dörren till postterminalen. Posten hade alltså bestämt sig för att det var alldeles för lätt för folk att lägga brev på lådan hur som helst. Av alla konstiga företag i världen är Posten konstigast. De vill helst inte att någon ska utnyttja deras tjänster och om någon ändå är avig nog att göra det ska man betala i förväg för det och sedan får man hålla tummarna bäst man vill för att Posten utför tjänsten. Om man dessutom vill ha ersättning ifall Posten super bort ens brev får man betala extra. Inte ens då får man en garanti för att Posten ska göra vad de kan för att brevet ska komma fram, för det kan ju vara dåligt väder eller hockey-VM eller pollensäsong precis när brevbärarna ska ut. För att ytterligare stärka sitt varumärke som världens mest vrånga företag drar Posten alltså ner på brevlådorna. Där det trots allt sitter en stackars gul låda kvar skriver man en tömningstid som ingen vanlig människa hinner med, för hur skulle det se ut om alla la brev på lådan hela tiden?
Vid osannolikt många tillfällen har Posten slarvat bort min post. Någon enstaka gång har jag fått frimärken som tröst. Dessa frimärken kan jag i min tur sätta på ett brev och skicka iväg. Om brevet inte kommer fram kan jag få nya frimärken, som jag kan sätta på ett nytt brev och skicka iväg, och så vidare. Om jag får storhetsvansinne och vill skicka ett paket får det inte vara större än ett brev, för att skicka paket är så dyrt att Posten inte ens vill tänka på saken. Om man skickar saker i paketet som dessutom är mer värda än navelludd får man skylla sig själv om det kommer bort, för brevbärare ska inte behöva lära sig både läsa och bära ut paket. Det finns brevbärare som faktiskt sköter sitt jobb, men dessa människor gör Posten sitt bästa för att plocka bort. Annars kan det ju råka hända att Posten får bra rykte och då vill alla skicka en massa post med Posten och det är faktiskt inte meningen. Posten har viktigare saker för sig än att pyssla med en massa post. Posten är en täckmantel för någon konspiration som jag ännu inte hittat namnet på.
Jag fick traska ännu en kilometer i mina myspyskläder för att hitta en brevlåda. Då var jag framme vid det stora köpcentret och min sovstass hade blivit svettig. Sedan var det bara att traska två kilometer hem igen i hemmadressen (hahahaaaaaa) och svära över att jag blivit väldigt försenad. Som vore jag ett litet vykort på drift.
Kommentarer
Trackback
