Yoko Ono och ondskan
Om man råkar nämna något om kvinnors rättigheter börjar en del att skruva på sig och säger att 1. Alla kvinnor har det bra 2. Om kvinnorna inte har det bra är det i varje fall inte männens fel 3. Den som pratar om kvinnors rättigheter tycker att kvinnor är helgon som aldrig gör något fel.
De två första punkterna är lätta att motbevisa. Den tredje punkten slängs dock in för att göra den som började prata om kvinnors rättigheter så matt att fortsatt diskussion omöjliggörs eftersom det kräver stora mängder luktsalt.
Enligt en undersökning som enbart baserar sig på mina personliga erfarenheter och inte är särskilt vetenskaplig (se "Jämställdisternas" världsbild) har jag dragit slutsatsen att det finns minst lika många puckon bland kvinnor som bland män. Och det vill inte säga lite. Jag tycker inte om kvinnor mer än jag tycker om män. Jag tycker inte om män mer än jag tycker om kvinnor. Jag tycker bara att båda ska ha likadana rättigheter. Ingen ska behandlas annorlunda för att hon råkar vara kvinna eller för att han råkar vara man eller för att hen råkar vara varken eller/både och/eller det angår dig inte. Människor som då börjar grotta ner sig i konstiga detaljer som att "jahaja då ska jag väl inte hålla upp dörren för någe fruntimmer, heller" eller "jahaja är det förbjudet med läppstift också?" har genomgått svåra trauman och bör behandlas med yttersta varsamhet och ställas ute på bron tills de har kylt ner sig tillräckligt för att hjärnan ska fungera igen.
Nog om detta, dagens inlägg skulle handla om en lustig grej. Nu kommer den lustiga grejen. Yoko Ono får ibland skulden för att Beatles splittrades. Hon får sällan rättmätig uppmärksamhet för att hon drog upp John Lennon ur det sega träsk Beatles hamnat i ("Mean Mr Mustard", "Maxwell's Silver Hammer". Klassiker?) och blåste nytt liv i hans konstnärsskap. Hennes humor och orädda kreativitet har hånats många gånger (Att John Lennon partajade med en binda på huvudet när han stack ut på sin otrohetsturné har mer setts som en fiffig idé) av folk som tycker att fyra gubbar som spelar tillsammans ska spela tillsammans i all evighet annars är det onda krafter i rörelse. Yoko Ono har utmålats som det värsta som hänt rockmusiken sedan... tja, faktiskt det värsta någonsin i hela världen. Kan du komma på något liknande exempel där en man "förstört" en kvinnas musikaliska karriär?
Svårt, jag vet. Däremot är historien full av karlar som blivit rockkungar trots att de varit minst sagt taskiga mot kvinnor. Till exempel Ike Turner. Han slog och hotade Tina Turner men ses ändå som någon som hjälpte henne framåt i karriären och den där misshandeln var väl ändå inte lika farlig som att splittra Beatles??? Ike Turner ses som ett helgon jämfört med Yoko Ono. Lustigt, va?
Fast kvinnomisshandel existerar inte nuförtiden, så det är väldigt oseriöst att dra upp sådant när man diskuterar dagens samhälle.
