Med entreprenörsandan i halsen
Jag skrev för ett tag sedan om att jag kanske ska starta eget. Det är dock ett stort hinder på vägen. Jag är rädd. Väldigt rädd. Det finns nämligen ett drag hos företagare som jag absolut inte vill drabbas av själv: oföretagsamheten.
Företagare, politiker och näringslivslobbyister hallelujar ofta omkring på gator och torg med sitt favoritmantra: "Företagare löser problem!". Man får liksom en bild av att dessa människor inte ser några svårigheter utan gärna ställs inför utmaningar.
Det är helt fel.
Entreprenörer och deras anhängare lider av svår oföretagsamhet. Det finns inget värre i en näringsidkares värld än att ställas inför tvånget att ändra något i verksamheten. Då snurrar det i huvudet, luften försvinner och hela universum klättrar likt en ogripbar vägg allt närmare den lilla företagaren tills hen inte kan tänka längre.
Särskilt gäller detta storföretag inom jordbruk och kemtekniskt område. När de kritiseras för att vara djurplågare, miljöförstörare och allmänt hälsofarliga hamnar de i känslomässig kris: "Åhnej! Vi kan inte ändra på vår företagsidé! Vi har inga andra idéer! Om inte vi får fortsätta med det vi gör kommer alla jobb att försvinna och jorden går under! Fatta!".
Det finns inte ett spår av kreativitet inom dessa näringar. Det enda de kan ta till är att skicka ut köttlobbyister eller betalda giftforskare som ska övertyga (hota) politkerna så att de inte lägger fram några lagförslag som kan skada deras bräckliga lilla miljardverksamhet. De kan aldrig någonsin tänka sig att tänka om. Att fundera ut ett sätt att tjäna pengar på något vettigt, som inte förstör livet för folk och djur, det förmår inte företagarnas outvecklade små hjärnor.
Att tänka utanför ramarna är omöjligt för läkemedelsjättar och köttfabrikanter. De kan aldrig någonsin sadla om, eftersom de inte förstår ordet "utveckling". För dem är det bara raka spåret framåt, oavsett hur många liv som offras. De är totalt handlingsförlamade när det gäller att göra något bra.
Jag är rädd för att bli sådär imbecill om jag startar firma. En entreprenörszombie som bara vill åt folks lättätna hjärnor. Visserligen går min affärsidé inte ut på att sälja leverpastej eller Alvedon, men så var det säkert inte för de andra företagarna från början, heller. Det börjar med jultidningar och slutar med Armaggeddon.
Ungefär så tänkte jag att jag skulle säga när jag ansöker om starta-eget-bidrag.
