Svenskt Näringslivs förlorade medlem

Tapetorkestern fyller en väldig massa år i år och det får Knausgårds dagboksprojekt att likna ett par post-it-lappar på kylskåpsdörren. Tapetorkestern är en roman som jag inte har orkat tejpa ihop och den är en fristående fortsättning på min gamla blogg, som var ett arkiv över skäggiga musiker och annat viktigt. Alltihop kommer ut som en deluxebox i höst. Extramaterial blir min brevväxling med Arbetsförmedlingen och kvitton från psykologsessioner och persiljeinköp.
 
 
Att vara romanförfattare är besvärligt på många sätt. Det innebär fula arbetskläder, noll inkomst och sällskap enbart från telefonförsäljare. Det innebär också ett visst mått av hybris. En del romanförfattare kallar sig romanförfattare fastän de inte är det. Det får man ha överseende med. Huvudsaken är ju att de är sysselsatta, så de inte driver runt på stan och skräpar ner.
 
 
Trogna läsare av Tapetorkestern har väntat länge nu. Hur gick det egentligen med min nya sysselsättning? Hur gick det med mitt entreprenörskap? Jag skulle ju äntligen få Sverige på fötter genom att starta egen firma! Räddningen för riket är att alla startar eget, så att all annan verksamhet kan läggas ner! Egen företagare, det var min nya titel! Sedan blev det tyst. Detta är den spännande upplösningen:
 
 
Jag hade varit på ett par möten med min starta eget-rådgivare. Vi hade gjort upp en affärsplan och en kalkyl (som gick ut på att bara rika människor kan starta eget, och då behöver de knappast starta eget-bidrag, men jag tänkte att det kanske reder sig på något vis.) och papper hade skickats iväg till Arbetsförmedlingen med en intensiv vädjan om att snälla snälla Arbetsförmedlingen, kan jag få åttatusen kronor i månaden i ett halvår för att starta ett företag så kanske jag kan försörja mig själv så småningom och inte behöva ränna in till er varannan månad och få en nummerlapp av nummerlappsansvarige och sedan prata med en handläggare som säger att jag ska komma ihåg att söka jobb nu när jag är arbetslös, men några jobb finns det inte för sådana puckon som mig som valde att jobba istället för att plugga och då blir det som det blir. Nu väntade jag på svar från Överstearbetsförmedlaren.
 
Istället kom ett mail från en annan arbetsförmedlare. Där stod det att bara så att jag vet, så får man inte starta-eget-bidrag inom kultur/media om man inte har en kultur/media-högskoleutbildning eller redan är etablerad inom området. Jag skrev att jag inte hade formell utbildning och att jag såklart inte redan är etablerad eftersom jag väl aldrig skulle be om starta eget-pengar om jag de senaste tre åren fått offentlig utsmycknings-uppdrag från kommunen för någon miljon och dessutom skrivit sju pjäser som uppförts på Dramaten. Det sista tonade jag ner lite i brevet.
 
Svar kom. Jag kan inte få starta-eget-bidrag. Överhuvudtaget ger de inte bidrag till kultur/media eftersom det är "så dålig arbetsmarknad", dvs "hög konkurrens". Jag skrev tillbaka och frågade om de inte ger bidrag till några branscher alls där det är konkurrens. Svaret blev att undantagen är taxi och jordbruk. Vid det laget var jag så trött i huvudet att jag inte iddes fråga om alla verksamheter utom kultur/media, taxi och jordbruk får bidrag, eller om det bara är taxi och jordbruk som ska stöttas. Jag orkade inte heller nämna att det vore väl lämpligt om alla som söker starta eget-bidrag informerades om att de inte kan få det om affärsidén är kulturinriktad. Det hade besparat både mig och affärsrådgivaren en väldig massa tid och planering.
 
 
På Arbetsförmedlingen skulle jag göra upp en ny handlingsplan. I min gamla står det att jag söker jobb som lärare. Jag sa att jag vill ta bort det, eftersom jag inte vill jobba som lärare mer. Handläggaren sa att det går inte, eftersom man måste söka jobb inom sin bransch. Jag påpekade att det inte är min bransch, eftersom jag inte är lärare. Handläggaren blev förbryllad. Vad är du då, frågade handläggaren. Skribent, sa jag. Ah, men det får vi inte skriva, sa handläggaren. Då måste jag vara inskriven på Arbetsförmedlingen Kultur. Och på Arbetsförmedlingen Kultur får man bara vara inskriven om man har högskoleutbildning inom kultur/media eller redan är etablerad inom området... Ja, isåfall är jag ingenting, sa jag. 
 
På min handlingsplan står det fortfarande att jag söker jobb som lärare. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0