Fotnot: när jag var 16 ville jag se ut som Eddie Vedder.
Filmen Limitless handlar om en författare som ska skriva en bok men inte skriver något alls utan bara blir distraherad av att han måste gå på puben eller titta på TV eller äta flingor och så gör hans tjej slut med honom för att han är så misslyckad och ser ut som Eddie Vedder på dekis. Strax därpå får han tag på ett piller som gör att han blir oerhört smart, kreativ och välorganiserad och diskar fort. Han skriver massvis och blir rik och så blir tjejen hanses kär i honom igen eftersom han bytt utseende från Eddie Vedder till Jens Lapidus.
Precis sådär är det för mig med. Jag har sagt till alla att jag ska göra klart min bok innan nästa vecka, men allt jag gör är att gå runt i myspysbyxor, märklig frisyr och ett kreativt vakuum. Jag skulle betala minst hundra kronor för att komma upp på Eddie Vedder-nivå. Jag har ingen flickvän som tänker lämna mig för att jag super bort hyrespengarna, men min inre hustru tänker snart skilja sig från mig eftersom det inte händer något alls på bokskaparfronten.
Men det har sina orsaker. Hela tiden dyker det upp saker som gör att det inte går att jobba på boken. Det är frukost och det är lunch och det är middag och en sjujäkla massa mellanmål och så försöker jag springa och det går inte alls pga jag tydligen sov bort min påbörjade kondition när jag fick bröstmuskeltjafset och då blir jag sur och då måste jag tvätta eller sortera saker eller hetsläsa alla tidningar jag lånat på biblioteket och som plötsligt måste lämnas tillbaka. Idag blev jag dessutom tvungen att gå och posta brev och då stördes hela skrivrutinen ännu mer. Inte för att skrivrutinen hade påbörjats det allra minsta, men den blev i alla fall störd. På tal om störd: några småungar slängde snöbollar på alla dörrar i området i förmiddags. När jag gick ut var jag en duktig tjej som varken sprang fram till de dumma barnen och mulade dem eller krävde att få prata med deras föräldrar. Jag tog en omväg för att slippa se snorungarna. En del människor tycker det är gulligt när barn gör elaka saker, men de människorna är förmodligen förvuxna elaka barn själva och ska inte uttala sig. Det enda som hjälper är att mula dem med.
Dessutom kom jag på igår att jag inte vill göra någon bok. Det känns inte särskilt kul att ge ut en massa streckgubbar som pratar. Tänk om Neil Gaiman gett ut Sandman i Paintversion, eller om Tolkien skrivit hela Ringen-trilogin som fåniga one-liners. Inte vidare mycket beundran hade det väckt. Min plan är därför att lära mig rita, samt att ha något slags viktigt innehåll att förmedla innan jag påbörjar min bok. Båda delarna kommer att sätta igång på ett litet kick, bara min doktor går med på att skriva ut samma sorts piller som Eddie Vedder fick i Limitless. 
