De fixar det nog inte, med jobb och jobb och jobb.
Igår fick jag ett brev från Arbetsförmedlingen: "Du är härmed avanmäld som arbetssökande och har ej rätt till ersättning, eftersom vi meddelat din a-kassa att du fått jobb från 10 januari."
Jag hade helt missat att jag fått jobb från 10 januari. Idag är det den 13 januari och jag har varit arbetslös i tre veckor. Arbetsförmedlingen hade fått för sig att skoja till det lite med mig, så att jag inte ska ha det tråkigt när jag går hemma och inte tjänar några pengar.
Jag gick in på Arbetsförmedlingen nyss och sa att jag blivit felaktigt avanmäld. Min handläggare var just då upptagen med att skoja till det med någon annan arbetslös, så jag fick prata med en annan ur personalen. Hon medgav att det blivit fel och rättade till det. För säkerhets skull tyckte hon dock att jag skulle kontakta a-kassan och kolla så att de verkligen förstod att jag var arbetslös igen. Fastän jag varit det hela tiden. Hon påpekade nämligen att "kommunikationen mellan Arbetsförmedlingen och a-kassan inte alltid är så bra".
Sedan fick jag komma till en annan handläggare för att göra en handlingsplan. När man är arbetslös ska man göra en handlingsplan. Man kan lätt tro att det är en plan över vad man ska göra för att få jobb, men då är man allt ute och cyklar. Istället är det ett papper där det står att man måste söka alla möjliga jobb i hela landet och varje månad säga till Arbetsförmedlingen att man har gjort just det. Exakt vad Arbetsförmedlingens funktion i samhället är blir allt otydligare för mig.
Imorse fick jag ett nervöst sammanbrott vid tanken på att jobba som lärare. Eftersom jag blev sjuk innan jul av jobbet blev jag rädd att jag skulle få hjärtproblem igen och när attacken gått över bestämde jag mig för att hoppa av lärarbanan helt och hållet. Jag har bestämt mig för det förut, men pengar är mäktiga ting, så jag har trillat dit gång på gång. Läraryrket borde beläggas med varningstext och bara skrivas ut på recept.
Hur som helst. Jag sa till min handläggare att min doktor, min chef, mina kollegor, min familj och mina vänner avrått mig från att jobba som lärare eftersom jag blev sjuk av det. OK, sa handläggaren. Då ska du få en handläggare som är inriktad på skola och omsorg, fortsatte handläggaren. Men jag vill ju absolut inte vara inom skola och omsorg, sa jag. Nä, men det är ju det du har erfarenhet av, sa handläggaren. Jag sa då att jag inte söker några lärarjobb eftersom jag är rädd för att bli sjuk igen. OK, sa handläggaren.
Finns det någon jag kan prata med för att få vägledning, för att kunna hitta vad jag ska jobba med istället? frågade jag. Inte riktigt, sa handläggaren. Det funkar inte så. Och det är fullt i den grupp som ger vägledning, fortsatte handläggaren.
Jag blev kafka-förgiftad och kom inte på något att säga. Jag tog min handlingsplan och gick, med tårar i ögonen och hjärtat på högvarv. När jag lugnat ner mig en bit läste jag handlingsplanen. Där stod mest att jag kommer att bli gruvligt straffad om jag inte söker jobb i hela landet och söker de jobb som Arbetsförmedlingen skickar på mig. Längst ner stod det vilka jobb jag kommer att bli anvisad: lärare inom grundskolan och gymnasiet. 
