Öppna upp för förtidspensionering av spritt språngande vansinniga statsministrar
Frågor som jag är rädd för att få veta svaret på: Varför vill inte Sveriges regering folket väl? Varför vill regeringen mig illa?
Pensionsåldern ska höjas till 75 år, tycker statsminister Fredrik. Sjuttiofem år. När man är 75 år har man kanske 5 friska år framför sig, men är förmodligen inte riktigt så spänstig att man kan göra allt det där man skjutit upp till pensionen. Man ska alltså ha fem år på sig att leva. Fem år när man ska ta igen det man inte kunde göra tidigare, eftersom man då var tvungen att kliva upp i ottan och harva på med någon hittepåverksamhet (eftersom de sk meningsfulla jobben inte räcker till så många) bara för att ha råd att kliva upp i nästa otta och harva på med samma dumheter.
Det Fredrik vill ha sagt är att Sveriges regering anser att livet inte har någon mening alls, att det är totalt poänglöst att leva i Sverige, att ingen faktiskt borde bo här över huvud taget. Det är tunga grejor, det.
Varför Fredrik är så missnöjd med sitt eget liv att han tror att ingen annan har något att leva för, det vet nog inte ens Fredrik själv, men varför han ska ta ut sina privata misslyckanden på oss andra, det vet han mycket väl. Eftersom vi gör honom så förbannad.
För Fredrik är hela Sverige som hans egna jätte-Facebook, där han inte lagt till kompisarna själv utan bara accepterat en massa förfrågningar för att fylla på vänlistan. Och han är chockad över hur mycket dumt det bor i alla de där människorna. De är inte alls så där perfekta som människor i andra personers länder, till exempel i Nordkorea, där folk gör som ledaren säger och inte tjafsar till det hela tiden. Nej, svenskarna är en packe idioter vars statusrader bara visar att folk är sjuka, arbetslösa, kritiska och tänkande. Och en del har inte ens pengar på banken!
Fredrik känner att han inte har något gemensamt alls med dessa patetiska personer. Han raderar dem en efter en. En utförsäkring här, ett Fas 3-jobb där, och så vips har flera individer bara försvunnit. Men några har han ändå kvar, eftersom han inte vill känna sig helt ensam i landet. Han står dock inte ut med att de flesta av hans kontakter ignorerar honom. Vad ska han göra? Han startar en hetsdiskussion i någon annans tråd! Han lägger sig i folks privata angelägenheter till höger och vänster och säger emot dem bara för att de ska bli upprörda. Helst vill han att de ska börja gråta, då har han verkligen fått till det. Han gör det inte för att provocera, eftersom han inte har någon humor, han gör det för att få uppmärksamhet och för att folk ska bli rädda för honom. För att maximera folks bestörtning drar han till med det ena bisarra förslaget efter det andra. Folk som är sjuka ska tvingas jobba! Folk som är arbetslösa ska straffas! Pensionsåldern ska höjas så att yngre blir arbetslösa och äldre tappar livsgnistan! LOL!
Men så en dag känner han att det får vara nog. Hans Facebookvänner börjar få för mycket insyn i hans arbete. De kommenterar tillbaka, och en del säger riktigt hårda saker. Det går inte, känner Fredrik. Han har tappat kontrollen över hela sin tidslinje. Han bestämmer sig för att radera hela Facebook. Sådär, nu kan inte någon kritisera honom och inte heller kan folk konspirera sinsemellan. Istället kan de jobba, jobba, jobba. Fredrik är nöjd.
Och Fredrik suckar. Om han ändå hade en enda vän att dela detta ögonblick med.
Pensionsåldern ska höjas till 75 år, tycker statsminister Fredrik. Sjuttiofem år. När man är 75 år har man kanske 5 friska år framför sig, men är förmodligen inte riktigt så spänstig att man kan göra allt det där man skjutit upp till pensionen. Man ska alltså ha fem år på sig att leva. Fem år när man ska ta igen det man inte kunde göra tidigare, eftersom man då var tvungen att kliva upp i ottan och harva på med någon hittepåverksamhet (eftersom de sk meningsfulla jobben inte räcker till så många) bara för att ha råd att kliva upp i nästa otta och harva på med samma dumheter.
Det Fredrik vill ha sagt är att Sveriges regering anser att livet inte har någon mening alls, att det är totalt poänglöst att leva i Sverige, att ingen faktiskt borde bo här över huvud taget. Det är tunga grejor, det.
Varför Fredrik är så missnöjd med sitt eget liv att han tror att ingen annan har något att leva för, det vet nog inte ens Fredrik själv, men varför han ska ta ut sina privata misslyckanden på oss andra, det vet han mycket väl. Eftersom vi gör honom så förbannad.
För Fredrik är hela Sverige som hans egna jätte-Facebook, där han inte lagt till kompisarna själv utan bara accepterat en massa förfrågningar för att fylla på vänlistan. Och han är chockad över hur mycket dumt det bor i alla de där människorna. De är inte alls så där perfekta som människor i andra personers länder, till exempel i Nordkorea, där folk gör som ledaren säger och inte tjafsar till det hela tiden. Nej, svenskarna är en packe idioter vars statusrader bara visar att folk är sjuka, arbetslösa, kritiska och tänkande. Och en del har inte ens pengar på banken!
Fredrik känner att han inte har något gemensamt alls med dessa patetiska personer. Han raderar dem en efter en. En utförsäkring här, ett Fas 3-jobb där, och så vips har flera individer bara försvunnit. Men några har han ändå kvar, eftersom han inte vill känna sig helt ensam i landet. Han står dock inte ut med att de flesta av hans kontakter ignorerar honom. Vad ska han göra? Han startar en hetsdiskussion i någon annans tråd! Han lägger sig i folks privata angelägenheter till höger och vänster och säger emot dem bara för att de ska bli upprörda. Helst vill han att de ska börja gråta, då har han verkligen fått till det. Han gör det inte för att provocera, eftersom han inte har någon humor, han gör det för att få uppmärksamhet och för att folk ska bli rädda för honom. För att maximera folks bestörtning drar han till med det ena bisarra förslaget efter det andra. Folk som är sjuka ska tvingas jobba! Folk som är arbetslösa ska straffas! Pensionsåldern ska höjas så att yngre blir arbetslösa och äldre tappar livsgnistan! LOL!
Men så en dag känner han att det får vara nog. Hans Facebookvänner börjar få för mycket insyn i hans arbete. De kommenterar tillbaka, och en del säger riktigt hårda saker. Det går inte, känner Fredrik. Han har tappat kontrollen över hela sin tidslinje. Han bestämmer sig för att radera hela Facebook. Sådär, nu kan inte någon kritisera honom och inte heller kan folk konspirera sinsemellan. Istället kan de jobba, jobba, jobba. Fredrik är nöjd.
Och Fredrik suckar. Om han ändå hade en enda vän att dela detta ögonblick med.
Kommentarer
Trackback
