Running up that hill
Fick ett brev från biblioteket om att det är fler som vill låna och jag måste genast lämna tillbaka springtidningen som jag hittade bakom sängen i helgen. Dolph skrattade hånfullt åt att jag har lånat en hel årgång löparmagasin men inte kan springa om en rollator. Sedan bröt vansinnet ut fullständigt när Dolph kikade över axeln på mig när jag öppnade mailen och det enda brev jag fått var ett erbjudande om att börja prenumerera på springtidningen. Hur biblioteket och tidningsföretaget är i maskopi med varandra, det tordes jag inte tänka på.
Jag hade lovat Dolph att försöka intervallträna igen, det som jag misslyckades kapitalt med igår. Men då vill jag prova själv, sa jag till muskelberget och skyndade mig ut genom dörren innan han hann förstå vad det var som hände.
Moahahaha, skrattade jag inombords när jag tänkte på hur lätt det var att smita ifrån honom. Intervallträning skulle aldrig komma på fråga, jag tänkte bara jogga i min vanliga takt ett varv och sedan gå hem och fortsätta tjura. Joggade och joggade och joggade och hamnade plötsligt i långa evighetsuppförsbacken där jag joggade och joggade och tänkte att man får faktiskt ta en paus i uppförsbackar men så började John Coltrane spela My Favourite Things och då är det bara att lubba vidare och den låten tar nästan aldrig slut men det var andningen på vippen att göra men då kom plötsligt Dolph flåsande uppför backen och ropade att det är bara mesar som stannar innan låten är slut så då blev det till att fortsätta tills backen äntligen planade ut och John Coltrane återvände till huvudtemat efter att ha varit ute och fladdrat lite här och var och då blev jag så glad att jag ökade takten lite så att jag hamnade i Phoebe-stilen och rätt vad det var hade jag sprungit 30 minuter för första gången i livet och då blev jag så paff att jag sprang vidare och plötsligt blev det skidspår och djupsnö och foten fastnade i ett hål och tjoff låg jag på näsan i snön. Där tog jag två sekunders paus och skällde på Dolph som knuffat mig. Sedan tog jag mig hem i slow motion och firade med champagne för att jag lyckats jogga i 43 minuter. Fast jag ljög, jag får inte dricka champagne. Så det blev grapejuice, fastän Liten Syster säger att man blir gravid av det.
Jag ber om ursäkt för nedanstående bild, men den ville ut.
Jag hade lovat Dolph att försöka intervallträna igen, det som jag misslyckades kapitalt med igår. Men då vill jag prova själv, sa jag till muskelberget och skyndade mig ut genom dörren innan han hann förstå vad det var som hände.
Moahahaha, skrattade jag inombords när jag tänkte på hur lätt det var att smita ifrån honom. Intervallträning skulle aldrig komma på fråga, jag tänkte bara jogga i min vanliga takt ett varv och sedan gå hem och fortsätta tjura. Joggade och joggade och joggade och hamnade plötsligt i långa evighetsuppförsbacken där jag joggade och joggade och tänkte att man får faktiskt ta en paus i uppförsbackar men så började John Coltrane spela My Favourite Things och då är det bara att lubba vidare och den låten tar nästan aldrig slut men det var andningen på vippen att göra men då kom plötsligt Dolph flåsande uppför backen och ropade att det är bara mesar som stannar innan låten är slut så då blev det till att fortsätta tills backen äntligen planade ut och John Coltrane återvände till huvudtemat efter att ha varit ute och fladdrat lite här och var och då blev jag så glad att jag ökade takten lite så att jag hamnade i Phoebe-stilen och rätt vad det var hade jag sprungit 30 minuter för första gången i livet och då blev jag så paff att jag sprang vidare och plötsligt blev det skidspår och djupsnö och foten fastnade i ett hål och tjoff låg jag på näsan i snön. Där tog jag två sekunders paus och skällde på Dolph som knuffat mig. Sedan tog jag mig hem i slow motion och firade med champagne för att jag lyckats jogga i 43 minuter. Fast jag ljög, jag får inte dricka champagne. Så det blev grapejuice, fastän Liten Syster säger att man blir gravid av det.
Jag ber om ursäkt för nedanstående bild, men den ville ut.
Kommentarer
Trackback
