Tapetorkestern

Alltid finns det någon som tror att jag, pga Örjan-inlägget, inte tycker om jägare. Jag känner många jägare och de är väldigt snälla (mot människor). Det är deras suspekta och illvilliga hobby jag inte tycker om. Det är inte ädelt och fint att döda djur bara för att man gör det ute i skogen och låtsas att det är en helt vanlig friluftsdag. Men nog om det. Nu är det ju torsdag.

 

Torsdagar har, rent historiskt sett, varit en fridens dag. Inte om man räknar alla torsdagar som varit fulla av krig, naturkatastrofer, surströmmingspremiärer, terminsstarter, Ted Nugent-skivsläpp och annan skit. Men fredliga torsdagar, det är något att fira. Till exempel den här torsdagen. Då är det invigningen av Urkult, Sveriges finaste festival. Den är finast för att den är befriad från folk som svänger sig med uttryck som "festival-outfit" och tar med sig locktång till tältet. Eller, den var i alla fall befriad från sådant på min tid. Min tid är för länge sedan över, tiden då man fick en endaste bra ursäkt i hela livet för att vara dyngful och det var på festival. Nu får man inte vara ful om man inte är man och är artist eller sitter med i styrelsen för Lundin Oil. Alla andra som är fula åker i fängelse, så det gäller att hålla sig undan och i värsta fall ta på sig heltäckande sopsäck om man mot all förmodan måste veckohandla.

 

Nästa torsdag kommer Billy Bragg till Way out west-festivalen. Det vore roligt för oss båda om jag kom dit, men så blir det nu inte, eftersom jag glömde bygga upp en förmögenhet innan sommaren och dessutom inte har någon idé till festivaloutfit. Däremot har jag en locktång, vilket är helt obegripligt eftersom det enda hår som är långt nog på mig att locka är på benen och det är rent slöseri med tid om det inte är hotpantsväder.

 

En opåkallad dikt:

 

I början 

var ordet.

Om jägarna var ordet i början.

En fortsättning för den

som tror det

hade nåt att göra med Örjan

blev det inte

å sen så

blev det vinter.