Tapetorkestern

Idag tänkte jag den förbjudna tanken "jag går ur facket". Sedan bestämde jag mig för att tanken inte var förbjuden, utan befogad. Jag betalar nästan 500 kronor varje månad till Kommunal. Femhundra spänn. När jag är arbetslös sänks det med en femtilapp, så Anders Borg har ju verkligen rätt i att det lönar sig att vara arbetslös i det här landet.


Femhundra kronor. I fackavgift. Vad får jag då för dessa pengar? Jo, en bit betalas till A-kassan. Ni som kan er absurdism vet att A-kassan är den där elake brovaktaren i Monty Pythonfilmen som står och kräver att folk ska svara på omöjliga frågor för att få gå över bron, annars låter han stackarna explodera. Det är bara en enda människa som lyckas lura brovaktaren att själv explodera, och det är så livet med A-kassan är. Man måste komma på det hemliga tricket som gör att de går med på att betala ut ens pengar (och helst att själva A-kassan förintas, men det händer bara i sagorna).


En annan del av fackavgiften går till min hemförsäkring. Det är ju bra, hemförsäkring. Det är dock helt onödigt att ha Kommunals hemförsäkring när ens Man också har en hemförsäkring, som dessutom är billigare.


Den sista delen av femhundringen går till fackligt arbete. Fackligt arbete kan vara sådant som att gå runt och kräva heltid så att alla medlemmar blir sjukskrivna för överbelastning. En liten bit av avgiften går till att löneförhandla. Eftersom jag jobbar som lärare förhandlar inte Kommunal för mig. Tack, tack. Det som jag trodde var fackets kärnverksamhet får också en liten slant ur femhundringen. Det kan alltså vara att facket ringer till ett vårdföretag och säger att ni får inte låta arbetarna jobba sju dygn i sträck utan lön. Sistnämnda fackliga arbete är sådant som jag vill att facket ska hålla på med, men det är förmodligen tre spänn av min avgift som går till sådant.


Jag betalar alltså femhundra kronor i månaden för att A-kassan inte ska ge mig några pengar, för en försäkring jag inte behöver samt för en facklig fråga som jag är helt emot.


Anledningen till att Kommunals fackavgift är så hög är för att det är så många kommunalare som är arbetslösa. Ju fler som är arbetslösa, desto mer solidarisk måste varje lågavlönad kommunalare vara och lägga extra mycket ur den tajta månadsbudgeten till facket.

Så jag säger NEJ till Kommunal (en kvinnas nej kan betyda ja, sa Kersin Sandels en gång. Hon uttalade sig i ett våldtäktsmål, så man kan väl ifrågasätta lite av varje gällande intelligens, sunt förnuft och så vidare där, men håll med om att uttalandet är användbart. Inte särskilt, jag vet.).


Frågan är bara vilket fack som vill ha mig. Jag kan inte vara med i något av lärarfacken, eftersom de bara låter behöriga lärare - oavsett hur låga ämneskunskaper de har - vara med i deras klubb. Jag kan inte vara med i läkarfacken, eftersom jag inte tål att se blod. Det går inte heller med Balettförbundet, eftersom de har jättestränga krav. Härmed frågar jag alltså chans på vilket fack som helst, bara det är låga avgifter. Något fack som inte har några arbetslösa, alltså. Det torde vara Statsministerförbundet.