Fick Fick Ungefär Fick Jag. Totalt värdelöst subliminalt meddelande.
Fick ett brev från doktorn om att vi ska ses till veckan och kolla hur det gått med min munterhetsmedicin. Det var ju ingen vidare värst bra idé, eftersom jag låtit bli att hämta ut den, så jag avbokade. Och vips fick någon annan en möjlighet att träffa en läkare, pussochkram på mig.
Fick ett brev från Tant Klarna (som jag skickat två brev till där jag påpekade att jag inte tänker betala 135 kr i förseningsavgift som de lagt på en räkning som de skickat till Hammarstrand, där jag inte bor), som säger att de då aldrig hört på maken (ni som vill höra på maken kan bege er till Pause i stan på lördag kl 15 och höra knepig och fin jazz) till oförskämdhet för de har minsann inte fått något brev om att de ska ta bort någon förseningsavgift och det är minsann mitt fel att jag fått förseningsavgift hur som helst fastän de råkat skicka till en adress där jag inte bott på tre år eftersom jag facketisst måste ha koll på att jag inte fått räkningen från dem för jag har väl knappast något annat för mig än att hålla reda på vilka fakturor som ska vänta på mig när jag kommer hem efter ännu en dag som Jan Björklunds lilla piga.
Ungefär så skrev Tant Klarna och jag blev arg. Sedan lät jag bli att bli ännu argare, eftersom Tant Klarna avslutade brevet med att säga att hon trots allt gjort ett undantag och raderat min skuld, men det var då i vicket fall som helst inte deras fel från början ändåså. Jag vs Klarna 1-0 (här låtsas jag som att Klarna inte alls har tagit en halv årslön i fakturaavgifter och ränta av mig bara för att jag puckat nog köpte tre saker på avbetalning eftersom jag så väldigt gärna ville vara med i Lyxfällan och få två barska ekonomer hemskickade som ger mig mitt drömjobb och sätter in mina fakturor i pärmar och till slut ger mig en SPA-helg när jag slutat köpa cigaretter och Elloskläder för hela lönen. Ingen genomtänkt plan.).
Fick ett städryck och letade fram en bra plockaundanrat-skiva. Hade inte hört på The Clashs The Vanilla Tapes sedan jag bodde i Hammarstrand (kan tyckas vara onödig information, men jag får prova Hammarstrand gratis i tre veckor om jag bara skriver om Hammarstrand på bloggen i varje inlägg minst fem gånger, så jag nämner därför Hammarstrand litegranna.) och så på tiden är det allt vad det var att jag gjorde det nu. Men kolla kolla! Inte hade jag kommit ihåg att det följde med en DVD med skivan! En helt osedd Clash-DVD har bott hemma hos mig i fem år, för så där går det när man råkar ut för Kerstin Thorvalls mormor-syndromet. Kerstin Thorvalls mormor vägrade ju, som ni vet, att äta färska wienerbröd. Hon väntade tills de blev lite torra, för då var det inte syndigt att äta dem längre. Sådär gör jag med skivor och böcker och filmer också, att jag inte kan höra på dem på en gång jag fått hem dem. De måste gå till sig och bli torra och... nej. Dålig analogi. Men nästan.
Jag menar bara att det är roligt att hitta en sådan skatt när man minst av allt tror att man är på skattjakt. Fixa någon fin analogi själva till det. 
