I've been searching for the Dolphs
Eftersom jag fortfarande inte tordats ringa terapitanten (jag är helt säker på att det är en tant) självmedicinerar jag. Rent mentalt, alltså. Höga doser Warren Zevon ska hålla knasanfallen på avstånd. Om det inte lyckas får jag ta till lite grövre behandling. Jag tänkte ha som projekt att bli som Dolph Lundgren.
Dolph har precis gett ut en bok om hur man tränar som Dolph Lundgren och det vore väl märkligt om jag inte skulle kunna klara av att följa enkla instruktioner. Eftersom Dolph och jag har i princip identisk bakgrund (vi har bott både i Kramfors och Stockholm och gått på samma gymnasium, bytt från ett normalt namn till ett onormalt samt utsatt håret för olagliga mängder väteperoxid i våra dar) bör det vara lätt som en pannkaka för mig att få exakt likadan fysik som den mannen. Visserligen har Dolph ett litet försprång, eftersom han har tränat ungefär 40 år mer än jag har. Men om jag börjar idag (eller imorgon, jag har ju just ätit) kommer jag att vara en särdeles spänstig 75-åring. Frågan är om jag vågar bleka tänderna också, för att göra oss till exakta likisar. Det får jag se. Till att börja med ska jag testa hans övningar, som jag fick se alldeles gratis i en tidning idag.
Övningarna går ut på att man ska sparka med benen och skuggboxa. Visserligen är min fantasi i princip utan begränsningar, men jag har väldigt svårt att föreställa mig själv som kampsportslåtsaslekare. Jag tror jag låter bli projektet utan vidare.
Men Dolph säger att det finns inga ursäkter (no excuses, översatte jag nu till dig, Dolph) för att INTE träna. Inga som helst. Dolph tränar jämt. Jag kan hitta på ett rejält gäng med ursäkter jag, Dolph. Du kan läsa om dem i min kommande bok "Det finns alltid en undanflykt som funkar". Till exempel är det inte lämpligt att träna om man ätit väldigt mycket god pizza som man bakade bara för att slippa göra något viktigare. Då är det bättre att ligga och läsa seriealbum och äta lite mer pizza och sedan få total ångest två dagar senare över att man blivit ett däst späcklager som aldrig kommer att orka göra något mer och så springer man ut i skogen och svimmar nästan efter sexhundra meter. Testa det, du, Dolph. Sedan kan du komma och snacka om ursäkter.
Jag var ändå på vippen att bli Doppelgänger Dolph i somras, när jag och syskonbarnen var på sportaffärn för att leta en ny sportBH (för jag har ju sportat sönder den gamla! Höhö! Nä. Det har jag inte, men jag fick för mig att det var bäst att jag konsumerar bort hela Sveriges arbetslöshet så det blir någon ordning här i landet, så därför behövde jag shoppa. Det var som att Anders Borg hela tiden pratade högt i huvudet på mig. Du vet hur det är.) till mig. Jag stod i provrummet, som inte var något rum utan bara en kvadratmeter med ett skynke snett bakom kassan. Småkillarna drog undan skynket för att godkänna BH:n och sa åt mig att vänta. De gick och hämtade en hantel och ett viktbälte till överarmen. Jag fick hålla i hanteln och så spände de fast bicepsbandet på mig. Sedan sa de små barnen till sin moster som stod iförd tajts, BH och träningsprylar till allmän beskådan för folket i kassakön: "Sådär! Nu ska vi ta KORT!".
Dolph hade säkert inte lika snabbt dragit för skynket och sagt att det inte blir något av med den saken. Men i övrigt är vi en och samma.
Dolph har precis gett ut en bok om hur man tränar som Dolph Lundgren och det vore väl märkligt om jag inte skulle kunna klara av att följa enkla instruktioner. Eftersom Dolph och jag har i princip identisk bakgrund (vi har bott både i Kramfors och Stockholm och gått på samma gymnasium, bytt från ett normalt namn till ett onormalt samt utsatt håret för olagliga mängder väteperoxid i våra dar) bör det vara lätt som en pannkaka för mig att få exakt likadan fysik som den mannen. Visserligen har Dolph ett litet försprång, eftersom han har tränat ungefär 40 år mer än jag har. Men om jag börjar idag (eller imorgon, jag har ju just ätit) kommer jag att vara en särdeles spänstig 75-åring. Frågan är om jag vågar bleka tänderna också, för att göra oss till exakta likisar. Det får jag se. Till att börja med ska jag testa hans övningar, som jag fick se alldeles gratis i en tidning idag.
Övningarna går ut på att man ska sparka med benen och skuggboxa. Visserligen är min fantasi i princip utan begränsningar, men jag har väldigt svårt att föreställa mig själv som kampsportslåtsaslekare. Jag tror jag låter bli projektet utan vidare.
Men Dolph säger att det finns inga ursäkter (no excuses, översatte jag nu till dig, Dolph) för att INTE träna. Inga som helst. Dolph tränar jämt. Jag kan hitta på ett rejält gäng med ursäkter jag, Dolph. Du kan läsa om dem i min kommande bok "Det finns alltid en undanflykt som funkar". Till exempel är det inte lämpligt att träna om man ätit väldigt mycket god pizza som man bakade bara för att slippa göra något viktigare. Då är det bättre att ligga och läsa seriealbum och äta lite mer pizza och sedan få total ångest två dagar senare över att man blivit ett däst späcklager som aldrig kommer att orka göra något mer och så springer man ut i skogen och svimmar nästan efter sexhundra meter. Testa det, du, Dolph. Sedan kan du komma och snacka om ursäkter.
Jag var ändå på vippen att bli Doppelgänger Dolph i somras, när jag och syskonbarnen var på sportaffärn för att leta en ny sportBH (för jag har ju sportat sönder den gamla! Höhö! Nä. Det har jag inte, men jag fick för mig att det var bäst att jag konsumerar bort hela Sveriges arbetslöshet så det blir någon ordning här i landet, så därför behövde jag shoppa. Det var som att Anders Borg hela tiden pratade högt i huvudet på mig. Du vet hur det är.) till mig. Jag stod i provrummet, som inte var något rum utan bara en kvadratmeter med ett skynke snett bakom kassan. Småkillarna drog undan skynket för att godkänna BH:n och sa åt mig att vänta. De gick och hämtade en hantel och ett viktbälte till överarmen. Jag fick hålla i hanteln och så spände de fast bicepsbandet på mig. Sedan sa de små barnen till sin moster som stod iförd tajts, BH och träningsprylar till allmän beskådan för folket i kassakön: "Sådär! Nu ska vi ta KORT!".
Dolph hade säkert inte lika snabbt dragit för skynket och sagt att det inte blir något av med den saken. Men i övrigt är vi en och samma.
Kommentarer
Trackback
