När man inte är Bob.
Tröstäten, outgången och uttråkad till max tänker jag att jag måste få lite inspiration och sluta tjura. Bob Hansson brukar hjälpa. Sätter igång ett youtubeklipp med honom.
Och blir arg direkt.
Där ligger Bob Hansson i tjusiga kläder på scen och pratar med bra röst om något som jag inte ens hinner höra vad det är, för jag blir så arg.
Bob Hansson är inte en hopkurad och stel liten lärare som inte kan forma en enda hel mening utan att horder av människor faller i sömn. Han är inte som jag. Bob Hansson med sin utstrålning och sitt driv i språket. Bob Hansson med sin avslappnade stil. Bob Hansson som inte måste hetsäta kladdkaka för att döva dagens och alla andra dagars megamisslyckande på jobbet. Bob Hansson som inte valt fel i livet.
Är ju inte arg på Bob. Vill inte heller vara Bob. Hur skulle det se ut?
Men är arg på att jag blivit en sådan där människa som jag aldrig någonsin själv skulle vilja lyssna på. Som man inte vill vara i samma rum som, eftersom den människan liksom slukar all energi och omvandlar den till damm.
Är det så att jag måste odla skägg? Eller skånska. Eller sluta ha ångest för att jag är fel person på fel plats och istället skriva på insidan av ögonlocken att pengar faktiskt övervinner allt.
Som Bob aldrig skulle säga.
