Tapetorkestern

Art Garfunkel brukar minsann promenera från stad till stad och jag orkar inte ens gå ett par kilometer nu efter att ha traskat i korridorer halva dan. Inte undra på att Paul Simon vägrar höra av sig till mig.

Jag har märkt att jag hatar mig själv när jag jobbar. Det kanske är anledningen till att jag hatar att jobba. Jag orkar ingenting, blir sur och tvär och absolut värst: helt tom i huvudet.

Att misslyckas exakt varenda dag är inte vägen till framgång, oavsett vad kylskåpsmagneter säger.

Man ska inte skriva på fastande huvud, men jag ville så gärna att Kjell skulle ha något att läsa vid nästa nattpass. Nu blev det inte så bra, detta. Men jag följer bara Blossoms devis:

- Gå inte ut hårdare än att du tror att du kan bräcka det imorgon.