Girls girls girls
Förra helgen var jag på studiebesök. Jag var ute på lokal med så kallade riktiga tjejer. Riktiga tjejer har långt hår, kan sjunga och passar i klänning. Dessutom synkroniserar de sitt lipglossanvändande.
Om jag vore en riktig tjej skulle jag ha varit hjärnkirurg vid det här laget, så mycket tanketid som man sparar på att vara snygg och normal. Riktiga tjejer tänker aldrig på i vilket ljus de ska stå för att inte skrämma små barn eller hur man ska lyckas sitta avslappnat på en pytteliten pinnstol utan att se ut som en skogshuggare i ett dockskåp.
Men vi andra behövs för någon slags balans i tillvaron. Vi är som ogräs. Vi finns till för att förhöja skönheten på de andra. Eller för att smida planer om hur vi ska ta över en hel åker och driva bönder till vansinne.
Vi är som RoundUp-resistenta små genmodifierade plantor som... nä.
Vi är helt enkelt fula och får ställa oss i ett hörn och skämmas.
Bara vi inte ställer oss i ett upplyst hörn, så.
